Mannen med mätsnöret
1När jag lyfte blicken fick jag se en man som hade ett mätsnöre i handen. 2”Vart är du på väg?” frågade jag honom.
Han svarade: ”Till Jerusalem, för att mäta dess bredd och längd.”
3Då gick ängeln som talade med mig iväg, och en annan ängel kom emot honom 4och sa: ”Skynda dig och säg till den unge mannen där: ’Jerusalem ska bli en stad utan murar, på grund av det stora antalet människor och djur där. 5Jag själv, säger Herren, ska vara en eldsmur omkring staden, och jag ska vara dess härlighet därinne.’
Herrens kallelse
6Kom, kom! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er i alla väderstreck, säger Herren.
7Kom, Sion! Fly, du som bor hos dotter Babylon!” 8För så säger härskarornas Herre: ”Efter sin härlighet har han sänt mig2:8 Grundtextens innebörd är oviss. om folken som plundrat er: –Den som rör vid er rör vid min2:8 Enligt ett rättelseförslag: hans (sannolikt för att det inte skulle låta som om HERREN hade sänt HERREN). ögonsten–. 9Ja, jag ska lyfta min hand mot dem, och de ska bli ett byte för sina slavar. Då ska ni inse att härskarornas Herre har sänt mig.
10Ropa och var glad, dotter Sion! Jag kommer för att bo hos dig, säger Herren. 11Vid den tiden ska många folk sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag ska bo hos dig. Då ska du inse att härskarornas Herre har sänt mig till dig. 12Herren ska ärva Juda som sin del av den heliga marken och än en gång utvälja Jerusalem. 13Var stilla inför Herren, hela mänskligheten, för han har rest sig från sin heliga boning.”
Ang Tawo nga may sukdanan
1Unya mihangad ako, ug diha sa akong atubangan nakita ko ang usa ka tawo uban ang sukadanan sa iyang mga kamot. 2Nangutana ako, “Asa ka paingon?” Mitubag siya kanako, “Sa Jerusalem, aron sukdon kon unsa kini kalapad ug kataas.” 3Unya milakaw ang anghel nga nakigsulti kanako, ug gitagbo siya ug laing anghel 4nga miingon kaniya, “Dali, ingna kadtong batan-on nga nagdala ug pangsukod, nga ang Jerusalem mahimong usa ka siyudad nga walay mga paril tungod sa labihan kadaghan nga mga lumulupyo ug mga mananap niini. 5Kay nagaingon ang Ginoo nga siya mismo ang mahimong paril nga kalayo nga maglibot sa siyudad sa Jerusalem, ug siya ang mahimong gahom niini nga siyudad.”
Gipabalik sa Ginoo ang Iyang mga Katawhan sa Ilang Dapit
6-7Miingon ang Ginoo ngadto sa mga Israelinhon, “Gipatibulaag ko kamo ngadto sa bisan asang bahin sa kalibotan. Apan karon pangikyas kamo, apil kamong mga gibihag sa Babilonia, ug pamalik kamo sa Zion.”
8Human ko makita kadto nga mga panan-awon, mao kini ang gisulti sa Ginoo nga Makagagahom batok sa mga nasod nga misulong ug nanguha sa inyong mga kabtangan: “Si bisan kinsa nga mopasipala sa akong mga katawhan, nagapasipala sa pinakabililhon alang kanako. 9Silotan ko gayod sila; sulongon sila sa ilang mga ulipon ug kuhaon ang ilang mga kabtangan.”
Kon mahitabo na kini, mahibaloan ninyo nga ang Ginoo nga Makagagahom mao ang nagpadala kanako.
10-11Miingon ang Ginoo, “Paghugyaw kamo sa kalipay, kamong mga taga-Zion, kay moabot ako ug mopuyo uban kaninyo. Ug nianang panahona, daghang mga nasod ang magpasakop kanako. Ug mahimo silang akong mga katawhan.”
Kon mahitabo na kini mahibaloan ninyo nga ang Ginoo nga Makagagahom mao ang nagpadala kanako diha kaninyo. 12Panag-iyahon pag-usab sa Ginoo ang Juda isip iyang bahin sa balaang yuta sa Israel. Ug ilhon niya pag-usab ang Jerusalem nga iyang piniling siyudad.
13Panghilom kamong tanan atubangan sa Ginoo, kay moanhi na siya gikan sa iyang balaang puloy-anan.
