Rut följer Noomis anvisningar
1En dag sa Noomi till Rut: ”Min dotter, jag vill försöka skaffa dig ro och trygghet. 2Boas, vår släkting vars tjänstekvinnor du varit tillsammans med, rensar korn ute på tröskplatsen i kväll. 3Bada och använd din bästa parfym! Ta sedan på dig dina finaste kläder och gå ner till tröskplatsen, men låt honom inte se dig förrän han har ätit och druckit. 4Se efter var han lägger sig och gå sedan och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där. Då kommer han själv att säga vad du ska göra.”
5”Ja, jag ska göra precis som du säger”, svarade Rut.
Rut besöker Boas på tröskplatsen
6Hon gick alltså bort till tröskplatsen på kvällen och följde mycket noga sin svärmors instruktioner. 7När Boas hade avslutat sin måltid och kände sig väl till mods, gick han och lade sig bakom högen av säd.
Då gick Rut dit mycket tyst och lyfte på täcket vid hans fötter och lade sig där.
8Ungefär vid midnatt vaknade Boas, satte sig upp och märkte att det låg en kvinna vid fotändan.
9”Vem är du?” frågade han. ”Det är jag, Rut, din tjänarinna”, svarade hon. ”Lägg din mantel över mig för du är min återlösare3:9 Se not till 2:20.!”
10”Må Herren välsigna dig min dotter!” sa han. ”Du har nu visat en ännu större trohet än tidigare. Du har inte sprungit efter yngre män, vare sig fattiga eller rika. 11Var nu inte rädd min dotter! Jag vill göra allt vad du säger. Alla i stadsporten vet vilken respekterad kvinna du är. 12Det är sant att jag är din återlösare, men det finns en som står dig ännu närmare än vad jag gör. 13Stanna kvar här i natt! Om han vill ta på sig plikten som din återlösare, så får han göra det. Men om han inte vill det, då ska jag göra det, så sant Herren lever. Ligg nu kvar här tills det blir morgon.”
14Hon låg alltså kvar vid hans fötter hela natten och gick upp tidigt före gryningen innan folk kunde känna igen varandra, för Boas hade sagt till henne: ”Låt inte folk få reda på att en kvinna varit här på tröskplatsen.” 15”Ta hit din schal”, sa han till henne. Sedan hällde han upp sex mått korn i den och lade det på henne. Så gick hon till staden.
16”Nå, hur gick det min dotter?” frågade Noomi henne när hon kom hem.
Då berättade Rut allt vad mannen gjort för henne. 17Hon nämnde också att han gett henne dessa sex mått korn och sagt att hon inte fick komma hem utan att ha med sig en present till sin svärmor.
18Då sa Noomi till henne: ”Du kan lugnt vänta min dotter tills du får veta vad som händer! Den där mannen kommer inte att unna sig någon vila förrän han har fullföljt detta. Han kommer att ordna det redan i dag.”
Ruth and Boaz at the threshing-floor
1One day Ruth’s mother-in-law Naomi said to her, ‘My daughter, I must find a home3:1 Hebrew find rest (see 1:9) for you, where you will be well provided for. 2Now Boaz, with whose women you have worked, is a relative of ours. Tonight he will be winnowing barley on the threshing-floor. 3Wash, put on perfume, and get dressed in your best clothes. Then go down to the threshing-floor, but don’t let him know you are there until he has finished eating and drinking. 4When he lies down, note the place where he is lying. Then go and uncover his feet and lie down. He will tell you what to do.’
5‘I will do whatever you say,’ Ruth answered. 6So she went down to the threshing-floor and did everything her mother-in-law told her to do.
7When Boaz had finished eating and drinking and was in good spirits, he went over to lie down at the far end of the grain pile. Ruth approached quietly, uncovered his feet and lay down. 8In the middle of the night something startled the man; he turned – and there was a woman lying at his feet!
9‘Who are you?’ he asked.
‘I am your servant Ruth,’ she said. ‘Spread the corner of your garment over me, since you are a guardian-redeemer3:9 The Hebrew word for guardian-redeemer is a legal term for one who has the obligation to redeem a relative in serious difficulty (see Lev. 25:25-55); also in verses 12 and 13. of our family.’
10‘The Lord bless you, my daughter,’ he replied. ‘This kindness is greater than that which you showed earlier: you have not run after the younger men, whether rich or poor. 11And now, my daughter, don’t be afraid. I will do for you all you ask. All the people of my town know that you are a woman of noble character. 12Although it is true that I am a guardian-redeemer of our family, there is another who is more closely related than I. 13Stay here for the night, and in the morning if he wants to do his duty as your guardian-redeemer, good; let him redeem you. But if he is not willing, as surely as the Lord lives I will do it. Lie here until morning.’
14So she lay at his feet until morning, but got up before anyone could be recognised; and he said, ‘No-one must know that a woman came to the threshing-floor.’
15He also said, ‘Bring me the shawl you are wearing and hold it out.’ When she did so, he poured into it six measures of barley and placed the bundle on her. Then he3:15 Most Hebrew manuscripts; many Hebrew manuscripts, Vulgate and Syriac she went back to town.
16When Ruth came to her mother-in-law, Naomi asked, ‘How did it go, my daughter?’
Then she told her everything Boaz had done for her 17and added, ‘He gave me these six measures of barley, saying, “Don’t go back to your mother-in-law empty-handed.” ’
18Then Naomi said, ‘Wait, my daughter, until you find out what happens. For the man will not rest until the matter is settled today.’
