Rut följer Noomis anvisningar
1En dag sa Noomi till Rut: ”Min dotter, jag vill försöka skaffa dig ro och trygghet. 2Boas, vår släkting vars tjänstekvinnor du varit tillsammans med, rensar korn ute på tröskplatsen i kväll. 3Bada och använd din bästa parfym! Ta sedan på dig dina finaste kläder och gå ner till tröskplatsen, men låt honom inte se dig förrän han har ätit och druckit. 4Se efter var han lägger sig och gå sedan och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där. Då kommer han själv att säga vad du ska göra.”
5”Ja, jag ska göra precis som du säger”, svarade Rut.
Rut besöker Boas på tröskplatsen
6Hon gick alltså bort till tröskplatsen på kvällen och följde mycket noga sin svärmors instruktioner. 7När Boas hade avslutat sin måltid och kände sig väl till mods, gick han och lade sig bakom högen av säd.
Då gick Rut dit mycket tyst och lyfte på täcket vid hans fötter och lade sig där.
8Ungefär vid midnatt vaknade Boas, satte sig upp och märkte att det låg en kvinna vid fotändan.
9”Vem är du?” frågade han. ”Det är jag, Rut, din tjänarinna”, svarade hon. ”Lägg din mantel över mig för du är min återlösare3:9 Se not till 2:20.!”
10”Må Herren välsigna dig min dotter!” sa han. ”Du har nu visat en ännu större trohet än tidigare. Du har inte sprungit efter yngre män, vare sig fattiga eller rika. 11Var nu inte rädd min dotter! Jag vill göra allt vad du säger. Alla i stadsporten vet vilken respekterad kvinna du är. 12Det är sant att jag är din återlösare, men det finns en som står dig ännu närmare än vad jag gör. 13Stanna kvar här i natt! Om han vill ta på sig plikten som din återlösare, så får han göra det. Men om han inte vill det, då ska jag göra det, så sant Herren lever. Ligg nu kvar här tills det blir morgon.”
14Hon låg alltså kvar vid hans fötter hela natten och gick upp tidigt före gryningen innan folk kunde känna igen varandra, för Boas hade sagt till henne: ”Låt inte folk få reda på att en kvinna varit här på tröskplatsen.” 15”Ta hit din schal”, sa han till henne. Sedan hällde han upp sex mått korn i den och lade det på henne. Så gick hon till staden.
16”Nå, hur gick det min dotter?” frågade Noomi henne när hon kom hem.
Då berättade Rut allt vad mannen gjort för henne. 17Hon nämnde också att han gett henne dessa sex mått korn och sagt att hon inte fick komma hem utan att ha med sig en present till sin svärmor.
18Då sa Noomi till henne: ”Du kan lugnt vänta min dotter tills du får veta vad som händer! Den där mannen kommer inte att unna sig någon vila förrän han har fullföljt detta. Han kommer att ordna det redan i dag.”
1Then Naomi her mother in law said unto her, My daughter, shall I not seek rest for thee, that it may be well with thee? 2And now is not Boaz of our kindred, with whose maidens thou wast? Behold, he winnoweth barley to night in the threshingfloor. 3Wash thyself therefore, and anoint thee, and put thy raiment upon thee, and get thee down to the floor: but make not thyself known unto the man, until he shall have done eating and drinking. 4And it shall be, when he lieth down, that thou shalt mark the place where he shall lie, and thou shalt go in, and uncover his feet, and lay thee down; and he will tell thee what thou shalt do.3.4 uncover: or, lift up the clothes that are on 5And she said unto her, All that thou sayest unto me I will do.
6¶ And she went down unto the floor, and did according to all that her mother in law bade her. 7And when Boaz had eaten and drunk, and his heart was merry, he went to lie down at the end of the heap of corn: and she came softly, and uncovered his feet, and laid her down.
8¶ And it came to pass at midnight, that the man was afraid, and turned himself: and, behold, a woman lay at his feet.3.8 turned: or, took hold on 9And he said, Who art thou? And she answered, I am Ruth thine handmaid: spread therefore thy skirt over thine handmaid; for thou art a near kinsman.3.9 a near…: or, one that hath right to redeem 10And he said, Blessed be thou of the LORD, my daughter: for thou hast shewed more kindness in the latter end than at the beginning, inasmuch as thou followedst not young men, whether poor or rich. 11And now, my daughter, fear not; I will do to thee all that thou requirest: for all the city of my people doth know that thou art a virtuous woman.3.11 city: Heb. gate 12And now it is true that I am thy near kinsman: howbeit there is a kinsman nearer than I. 13Tarry this night, and it shall be in the morning, that if he will perform unto thee the part of a kinsman, well; let him do the kinsman’s part: but if he will not do the part of a kinsman to thee, then will I do the part of a kinsman to thee, as the LORD liveth: lie down until the morning.
14¶ And she lay at his feet until the morning: and she rose up before one could know another. And he said, Let it not be known that a woman came into the floor. 15Also he said, Bring the vail that thou hast upon thee, and hold it. And when she held it, he measured six measures of barley, and laid it on her: and she went into the city.3.15 vail: or, sheet, or, apron 16And when she came to her mother in law, she said, Who art thou, my daughter? And she told her all that the man had done to her. 17And she said, These six measures of barley gave he me; for he said to me, Go not empty unto thy mother in law. 18Then said she, Sit still, my daughter, until thou know how the matter will fall: for the man will not be in rest, until he have finished the thing this day.
