Psalm 94
Gud som hela världens domare
1Du hämndens Gud, Herre,
du hämndens Gud, träd fram!
2Res dig, du jordens domare!
Ge de högmodiga det straff de förtjänar.
3Herre, hur länge,
hur länge ska de onda få triumfera?
4Deras tal är ett flöde av fräckheter,
alla som gör orätt förhäver sig.
5De krossar ditt folk, Herre,
de förtrycker din arvedel.
6Brutalt dödar de änkor och främlingar,
och de mördar faderlösa barn.
7”Herren ser det inte”, säger de,
”Jakobs Gud märker det inte.”
8Besinna er, ni vettlösa bland folket!
Ni dårar, när ska ni ta ert förnuft till fånga?
9Skulle han som har planterat örat inte höra?
Skulle han som har format ögat inte se?
10Skulle han som tillrättavisar folken inte straffa?
Skulle han som undervisar människan inte veta?
11Herren känner människornas tankar
och vet att de är tomhet.
12Lycklig är den som du, Herre, fostrar
och undervisar utifrån din lag,
13för att ge honom ro i onda tider,
tills de gudlösas grav har grävts.
14För Herren förkastar inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15Ty rättfärdigheten ska åter gälla i domen,
och alla som har uppriktiga hjärtan ska rätta sig efter det.
16Vem vill stå upp för mig mot de onda?
Vem vill försvara mig mot dem som gör orätt?
17Om inte Herren hade hjälpt mig,
skulle jag snart bo i tystnaden.
18När jag tänkte: ”Nu tappar jag fotfästet,”
då var din nåd mitt stöd, Herre.
19När ångesten fyller mitt sinne,
ger din tröst mig glädje.
20Skulle en korrumperad domstol ha ditt stöd,
då orätt skipas i lagens namn?
21De gör en sammansvärjning mot den rättfärdige
och dömer den oskyldige till döden.
22Herren är min borg,
min Gud är en tillflykt och en klippa för mig.
23Han låter deras orätt komma över dem själva,
han krossar dem för deras ondska,
Herren, vår Gud förgör dem.
Salmo 94
Ang Dios Mao ang Maghuhukom sa Tanan
1Ginoo, Dios ka nga nagapanimalos;
ipakita na ang imong kasuko.
2Ikaw ang nagahukom sa tanang mga tawo;
busa, sige na, balosi ang mga garboso.
Siloti sila sa angay kanila.
3Hangtod kanus-a maghudyaka ang mga daotan, Ginoo?
4Silang tanan nga nagahimo ug daotan labihan makapanghambog.
5Gidaog-daog nila ang katawhan nga imong gipanag-iyahan.
6Gipamatay nila ang mga biyuda, ang mga ilo, ug ang mga dumuduong.
7Miingon sila, “Dili makakita ang Ginoo sa atong gipanghimo;
ang Dios ni Jacob dili manumbaling niini.”
8Kamong mga hungog ug buang-buang, kanus-a pa ba kamo makasabot?
Sabta kuno ninyo kini:
9Ang Dios ang naghimo sa atong mga dalunggan ug mga mata, dili ba siya makadungog ug makakita kanato?
10Siya ang nagadisiplina sa mga nasod, dili ba siya mosilot?
Siya nga nagatudlo sa mga tawo, dili ba siya makahibalo?
11Nahibalo ang Ginoo nga ang panghunahuna sa mga tawo pulos walay hinungdan.
12Ginoo, bulahan ang tawo nga imong gidisiplina ug gitudloan sa imong kasugoan.
13Ginatudloan mo siya aron nga may kalinaw siya sa panahon sa kasamok hangtod sa panahon nga silotan mo ang mga daotan.
14Kay dili mo gayod isalikway, Ginoo, ang katawhan nga imong gipanag-iyahan.
15Sigurado nga mopatigbabaw pag-usab ang katarong ug kaangayan,
ug ang tanang nagkinabuhi nga matarong mouyon niini.
16Kinsay molaban ug manalipod kanako batok sa mga tawong daotan? Ikaw lang gayod, Ginoo.
17Kon wala mo pa ako tabangi, patay na tingali ako karon.
18Sa dihang miingon ako kanimo, Ginoo, nga daw sa mamatay na ako,94:18 daw sa mamatay na ako: sa literal, madakin-as ako. ang imong gugma nagsapnay kanako.
19Sa dihang nabalaka ako pag-ayo, gilig-on ug gilipay mo ako.
20Dili ka kaabin sa daotang mga maghuhukom,94:20 maghuhukom: o, tigdumala. nga nagahimog supak sa tulumanon.
21Naghiusa sila batok sa mga matarong
ug gihukman nila sa kamatayon ang mga walay sala.
22Apan ikaw, Ginoo nga akong Dios, mao ang akong dalangpanan ug salipdanan nga bato.
23Silotan mo sila ug laglagon tungod sa ilang mga sala.
Laglagon mo gayod sila, Ginoo nga among Dios.
