Tredje boken
(73—89)
Psalm 73
Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön
1En psalm av Asaf.
Gud är sannerligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2Men jag höll på att snava,
mina fötter höll på att tappa fästet.
3Jag var avundsjuk på de högmodiga
då jag såg de gudlösas framgång.
4De slipper svårigheter ända fram till sin död,
de är friska och välmående.
5De råkar inte i människans nöd
och plågas inte som andra.
6Därför är högfärd deras halsband,
och våld deras kläder.
7Ur deras fetma tittar ögonen fram,
deras fantasier har ingen gräns.
8De talar föraktfullt och ondsint.
De är högfärdiga och förtrycker andra.
9De gör anspråk på himlen
och talar som om de ägde jorden.
10Så återvänder hans folk dit
och suger åt sig mängder av vatten.73:10 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
11De frågar: ”Hur kan Gud veta?
Skulle den Högste ha den kunskapen?”
12Så är det med de gudlösa,
ostörda ökar de alltid sin rikedom.
13Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
och tvättat mina händer i oskuld.
14Jag har plågats dagen lång,
bestraffats var morgon.
15Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16När jag försökte förstå detta
var det alltför mödosamt för mig,
17tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg hur det går med dessa till slut.
18Du låter dem vandra på en hal väg,
störtar dem i fördärvet
19och plötsligt går de under.
De tar en ände med förskräckelse.
20Det blir som när man vaknar ur en dröm:
Du, Herre, reser dig
och föraktar dem som om de vore fantasier.73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
21När mitt hjärta var bittert
och det sved inom mig,
22då var jag oförnuftig och ovetande,
som ett djur inför dig.
23Ändå är jag alltid hos dig,
och du håller min högra hand.
24Du leder mig efter ditt råd,
och sedan för du mig till härligheten73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här..
25Vem har jag i himlen utom dig?
Och när jag har dig,
önskar jag ingenting på jorden.
26Min kropp och min själ kan tyna bort,
men Gud är min inre klippa och min del för evigt.
27Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28Men det är gott för mig att vara nära Gud.
Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
och jag vill berätta om alla dina gärningar.
Salmo 7373 Salmo 73 Ang unang mga salita sa Hebreo: Ang awit na isinulat ni Asaf.
Ang Makatarungang Hatol ng Dios
1Tunay na mabuti ang Dios sa Israel,
lalo na sa mga taong malilinis ang puso.
2Ngunit ako, halos mawalan na ako ng pananampalataya.
3Nainggit ako nang makita ko na ang mayayabang at masasama ay umuunlad.
4Malulusog ang kanilang mga katawan
at hindi sila nahihirapan.
5Hindi sila naghihirap at nababagabag na tulad ng iba.
6Kaya ipinapakita nila ang kanilang kayabangan at kalupitan.73:6 ipinapakita … kalupitan: sa literal, nagsusuot sila ng kwintas ng kayabangan at damit ng kalupitan.
7Ang kanilang puso ay puno ng kasamaan,
at ang laging iniisip ay paggawa ng masama.
8Kinukutya nila at pinagsasabihan ng masama ang iba.
Mayayabang sila at nagbabantang manakit.
9Nagsasalita sila ng masama laban sa Dios at sa mga tao.
10Kaya kahit na ang mga mamamayan ng Dios ay lumilingon sa kanila at pinaniniwalaan ang mga sinasabi nila.
11Sinasabi nila, “Paano malalaman ng Dios?
Walang alam ang Kataas-taasang Dios.”
12Ganito ang buhay ng masasama:
wala nang problema, yumayaman pa.
13Bakit ganoon? Wala bang kabuluhan ang malinis kong pamumuhay at paglayo sa kasalanan?
14Nagdurusa ako buong araw.
Bawat umaga akoʼy inyong pinarurusahan.
15Kung sasabihin ko rin ang sinabi nila,
para na rin akong nagtraydor sa inyong mga mamamayan.
16Kaya sinikap kong unawain ang mga bagay na ito,
ngunit napakahirap.
17Pero nang pumunta ako sa inyong templo,
doon ko naunawaan ang kahihinatnan ng masama.
18Tunay na inilalagay nʼyo sila sa madulas na daan,
at ibinabagsak sa kapahamakan.
19Bigla silang mapapahamak;
mamamatay silang lahat at nakakatakot ang kanilang kahahantungan.
20Para silang isang panaginip na pagsapit ng umaga ay wala na.
Makakalimutan na sila kapag pinarusahan nʼyo na.
21Nang nasaktan ang aking damdamin at nagtanim ako ng sama ng loob,
22para akong naging hayop sa inyong paningin,
mangmang at hindi nakakaunawa.
23Ngunit patuloy akong lumapit sa inyo at inakay nʼyo ako.
24Ginagabayan ako ng inyong mga payo,
at pagkatapos ay tatanggapin nʼyo ako bilang isang pangunahing pandangal.
25Walang sinuman sa langit ang kailangan ko kundi kayo lamang.
At walang sinuman sa mundo ang hinahangad ko maliban sa inyo.
26Manghina man ang aking katawan at isipan, kayo, O Dios, ang aking kalakasan.
Kayo lang ang kailangan ko magpakailanman.
27Ang mga taong lumalayo sa inyo ay tiyak na mapapahamak.
Ang mga nagtaksil sa inyo ay lilipuling lahat.
28Ngunit ako, minabuti kong maging malapit sa Dios.
Kayo, Panginoong Dios, ang pinili kong kanlungan,
upang maihayag ko ang lahat ng inyong mga ginawa.
