Psaltaren 52 – NUB & CARST

Psalm 52

Sann och falsk trygghet

1För körledaren. Maskil. Av David, 2när Doeg från Edom hade berättat för Saul att David gått till Achimeleks hus.

3Varför skryter du över det onda, du mäktige?

Guds nåd består för alltid.52:3 Sambandet mellan versens första och andra del är svår att se och grundtextens exakta innebörd osäker. Poängen tycks dock vara att när fienden hotar psalmisten är Guds nåd alltid hans trygghet.

4Din tunga tänker ut fördärv,

den är vass som en rakkniv,

och liksom dina handlingar full av svek.

5Du älskar det onda mer än det goda,

lögn mer än sanning. Séla

6Du älskar ord som ger skada

och tal som är svekfullt.

7Men Gud kommer att slå ner dig för alltid,

gripa dig, dra iväg dig från ditt tält

och utrota dig från de levandes land. Séla

8De rättfärdiga ska se det och bli rädda.

De kommer att skratta åt honom:

9”Se, här är en man som inte gjorde Gud till sin fästning,

utan litade på sin rikedom

och sökte styrka i sitt fördärv.”

10Men jag är som ett olivträd,

som grönskar i Guds hus.

För alltid och i evighet

förtröstar jag på Guds nåd.

11Jag vill för evigt prisa dig för vad du gjort,

inför dina fromma hoppas på ditt namn,

ty det är gott.