Psalm 35
En bön om räddning
1Av David.
Herre, bekämpa dem som bekämpar mig!
Strid mot dem som strider mot mig!
2Ta rustningen och skölden,
res dig och kom till min hjälp!
3Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare!
Säg till mig: ”Jag är din räddning!”
4Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära!
Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam!
5Låt dem blåsa bort som agnar för vinden,
när Herrens ängel jagar bort dem.
6Gör deras väg mörk och hal,
när Herrens ängel förföljer dem!
7Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig
och grävt en fallgrop åt mig.
8Låt dem drabbas av undergång
utan att de vet om det,
fastna i sina egna nät som de lagt ut,
falla i sin egen grop, till sin undergång.
9Men jag ska jubla i Herren
och glädja mig över hans räddning.
10Med hela min kropp ropar jag:
”Herre, vem är som du?
Du räddar den svage från den starke
och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.”
11Falska vittnen kommer emot mig.
De frågar mig om sådant som jag inte vet något om.
12De lönar mig med ont för gott,
jag är övergiven.
13När de var sjuka, klädde jag mig i säcktyg,
jag ödmjukade mig själv med fasta,
men min bön återvände bara till mig.35:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant: min bön återvände till mitt bröst.Tanken kan vara att psalmisten inte blev bönhörd, eller möjligen bad med nedsänkt huvud, som också är en vanlig tolkning (i så fall en parallellism till ”jag ödmjukade mig själv”).
14Som om det varit min vän eller bror
eller som i sorg efter en mor
gick jag sorgklädd och nerböjd.
15Men nu när jag själv snubblade,
samlades de i skadeglädje.
De samlades mot mig för anfall
utan att jag visste något.
De hånar mig utan hejd.
16De mobbar mig hånfullt,
liksom de gudlösa,
och gnisslar tänder mot mig.35:16 Grundtextens innebörd är osäker.
17Herre, hur länge ska du se på?
Rädda mig från deras illgärningar,
mitt dyrbara liv från dessa lejon!
18Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen,
prisa dig inför folkhopen.
19Låt inte dem glädjas
som utan orsak är mina fiender,
låt inte dem blinka med ögonen
som utan anledning har hatat mig.
20Det de säger leder inte till fred,
och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet.
21De gapar mot mig och säger:
”Haha, det var väl vad vi skulle se!”
22Herre, du har sett detta.
Tig inte! Var inte långt borta från mig!
23Vakna, stå upp till mitt försvar,
min Gud och Herre, skaffa mig rätt!
24Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, Herre, min Gud,
låt dem inte få glädjas över mig.
25Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!”
Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.”
26Låt dem skämmas och förödmjukas
som gläder sig över min olycka,
låt dem klä sig i skam och förödmjukelse
som förhäver sig över mig!
27Men låt alla dem få jubla av glädje
som gläder sig över min rätt,
låt dem ständigt säga:
”Stor är Herren, som vill sin tjänares välgång!”
28Då ska jag vittna om din rättfärdighet,
lovprisa dig dagen lång.
第 35 篇
求上帝申冤
大卫的诗。
1耶和华啊，
求你与我的敌人为敌，
攻击那些攻击我的人。
2求你拿起大小盾牌来帮助我，
3举起矛枪攻击追赶我的人。
求你对我说：
“我是你的拯救。”
4愿谋杀我的人蒙羞受辱，
谋害我的人落荒而逃！
5愿耶和华的天使驱散他们，
如风吹散糠秕！
6愿他们的道路漆黑泥泞，
有耶和华的天使在后追赶！
7因为他们无故设网罗，
挖陷阱要害我。
8愿他们突遭祸患，
作茧自缚，自食恶果！
9我要因耶和华而欢欣，
因祂的拯救而快乐。
10我从心底发出赞叹：
耶和华啊，谁能像你？
你拯救弱者免受欺压，
拯救穷人免遭掠夺。
11恶人诬告我，
盘问我毫无所知的事情。
12他们对我以恶报善，
令我伤心欲绝。
13他们生病时，
我披上麻衣，
谦卑地为他们禁食祷告，
但上帝没有垂听。
14我为他们哀伤，
视他们为朋友、弟兄；
我低头为他们哭泣，
如同哀悼自己的母亲。
15我遭遇患难时，
他们却聚在一起幸灾乐祸，
合伙诽谤我。
素不相识的人也群起攻击我，
不住地毁谤我。
16他们肆无忌惮地嘲弄我，
咬牙切齿地憎恶我。
17耶和华啊，
你袖手旁观要到何时？
求你救我的性命免遭残害，
救我脱离这些狮子。
18我要在大会中称谢你，
在众人面前赞美你。
19求你不要让无故攻击我的人幸灾乐祸，
不要让无故恨我的人沾沾自喜。
20他们言语暴戾，
谋害安分守己的人。
21他们高喊：“哈哈！哈哈！
我们亲眼看见了。”
22耶和华啊，这一切你都看见了，
求你不要再缄默，不要远离我。
23我的上帝，我的主啊，
求你起来为我辩护，为我申冤。
24我的上帝耶和华啊，
求你按你的公义宣告我无罪，
别让他们幸灾乐祸。
25别让他们说：
“哈哈，我们如愿以偿了！”
别让他们说：
“我们除掉他了！”
26愿幸灾乐祸的人蒙羞受辱，
自高自大的人无地自容！
27愿盼望我冤屈得雪的人扬声欢呼！
愿他们常说：“耶和华当受尊崇！
祂乐意赐福给自己的仆人。”
28我要诉说你的公义，
终日赞美你。
