Psaltaren 30 – NUB & CST

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 30:1-13

Psalm 30

En hyllning till Gud och ett tack för befrielse

1En psalm, en sång av David vid tempelinvigningen.

2Jag vill lova dig, Herre,

för du lyfte mig upp

och lät inte mina fiender triumfera över mig.

3Herre, min Gud, jag bad till dig,

och du helade mig.

4Herre, du förde mig upp ur dödsriket,

du räddade mig tillbaka till livet,

från att fara ner i graven.

5Lovsjung Herren, ni hans fromma,

prisa hans heliga namn!

6Hans vrede varar bara ett ögonblick

men hans nåd hela livet.

Gråten kan gästa om natten,

men när morgonen gryr kommer glädjen.

7När jag levde i min trygghet sa jag till mig själv:

”Ingenting kan rubba mig.”

8Herre, i din godhet ställde du mig på en fast berggrund.30:8 Grundtextens innebörd är osäker.

Men när du vände bort ditt ansikte från mig,

blev jag skräckslagen.

9Jag ropade till dig, Herre,

jag bad Herren om nåd.

10”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven?

Kan stoftet prisa dig?

Kan det berätta om din trofasthet?

11Hör, Herre, var nådig mot mig,

Herre, bli min hjälpare!”

12Då förvandlade du min klagan till dans.

Du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i glädje.

13Därför vill jag sjunga lovsånger och aldrig tystna.

Herre, min Gud, jag vill prisa dig i evighet!

Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmo 30:1-12

Salmo 30

Cántico para la dedicación de la casa.30:0 30 Tít. casa. Alt. palacio, o templo. Salmo de David.

1Te exaltaré, Señor, porque me levantaste,

porque no dejaste que mis enemigos se burlaran de mí.

2Señor mi Dios, te pedí ayuda

y me sanaste.

3Tú, Señor, me sacaste del sepulcro;

me hiciste revivir de entre los muertos.

4Cantad al Señor, vosotros sus fieles;

alabad su santo nombre.

5Porque solo un instante dura su enojo,

pero toda una vida su bondad.

Si por la noche hay llanto,

por la mañana habrá gritos de alegría.

6Cuando me sentí seguro, exclamé:

«Jamás seré conmovido».

7Tú, Señor, en tu buena voluntad,

me afirmaste en elevado baluarte;

pero escondiste tu rostro,

y yo quedé confundido.

8A ti clamo, Señor Soberano;

a ti me vuelvo suplicante.

9¿Qué ganas tú con que yo muera,30:9 con que yo muera. Lit. con mi sangre.

con que descienda yo al sepulcro?

¿Acaso el polvo te alabará

o proclamará tu verdad?

10Oye, Señor; compadécete de mí.

¡Sé tú, Señor, mi ayuda!

11Convertiste mi lamento en danza;

me quitaste la ropa de luto

y me vestiste de fiesta,

12para que te cante y te glorifique,

y no me quede callado.

¡Señor mi Dios, siempre te daré gracias!