Psalm 139
Guds allvetande och allestädes närvaro
1För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.
2Du vet om jag sitter eller står.
Även om du är långt borta från mig
vet du vad jag tänker.
3Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.
Du vet om allt som jag företar mig.
4Redan innan jag har ett ord på min tunga
vet du, Herre, vad jag tänker säga.
5Du omsluter mig på alla sidor,
och du håller din hand över mig.
6Att veta detta är förunderligt för mig,
mycket större än vad jag någonsin kan förstå.
7Vart skulle jag kunna gå för din Ande?
Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?
8Om jag far upp till himlen är du där,
och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.
9Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,
eller gömma mig vid havets yttersta gräns,
10kommer din hand att leda mig,
din starka hand att gripa mig.
11Om jag bad mörkret att gömma mig
och ljuset omkring mig att bli natt,
12så är inte mörkret mörkt för dig,
utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.
13Du skapade organen inne i min kropp,
du vävde samman mig i min mors livmoder.
14Jag prisar dig för det förunderliga,
att jag är så underbart skapad!
Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.
15Mitt skelett var inte dolt för dig
när jag formades i det tysta,
när jag vävdes samman i jordens djup.
16Du såg mig innan jag föddes.
I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven
innan någon av dem började.139:16 Grundtextens innebörd är osäker.
17Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!
Hur enormt är inte deras antal!
18Om jag försökte räkna dem
skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar,
är jag fortfarande hos dig.
19Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,
avlägsna de blodtörstiga från mig!
20De som talar svekfullt om dig,
de som har missbrukat dina städer.139:20 Eller: de som fåfängt höjer sin röst mot dig. Eller: de som svärjer falskt, dina fiender. Grundtextens innebörd är osäker.
21Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,
avsky dem som reser sig mot dig?
22Jag hatar dem starkt,
de är mina fiender.
23Granska mig, Gud!
Känn mitt innersta och pröva mig,
känn mina oroliga tankar!
24Se om min väg leder bort från dig,
och led mig på den eviga vägen.
Salmo 139
Al director musical. Salmo de David.
1Señor, tú me examinas,
tú me conoces.
2Sabes cuándo me siento y cuándo me levanto;
aun en la distancia me lees el pensamiento.
3Mis trajines y descansos los conoces;
todos mis caminos te son familiares.
4No me llega aún la palabra a la lengua
cuando tú, Señor, ya la conoces.
5Tu protección me envuelve por completo;
me cubres con la palma de tu mano.
6Conocimiento tan maravilloso rebasa mi comprensión;
tan sublime es que no puedo entenderlo.
7¿A dónde podría alejarme de tu Espíritu?
¿A dónde podría huir de tu presencia?
8Si subiera al cielo,
allí estás tú;
si tendiera mi lecho en el fondo del abismo,
también estás allí.
9Si me elevara sobre las alas del alba,
o me estableciera en los extremos del mar,
10aun allí tu mano me guiaría,
¡me sostendría tu mano derecha!
11Y, si dijera: «Que me oculten las tinieblas;
que la luz se haga noche en torno a mí»,
12ni las tinieblas serían oscuras para ti,
y aun la noche sería clara como el día.
¡Lo mismo son para ti las tinieblas que la luz!
13Tú creaste mis entrañas;
me formaste en el vientre de mi madre.
14¡Te alabo porque soy una creación admirable!
¡Tus obras son maravillosas,
y esto lo sé muy bien!
15Mis huesos no te fueron desconocidos
cuando en lo más recóndito era yo formado,
cuando en lo más profundo de la tierra
era yo entretejido.
16Tus ojos vieron mi cuerpo en gestación:
todo estaba ya escrito en tu libro;
todos mis días se estaban diseñando,
aunque no existía uno solo de ellos.
17¡Cuán preciosos, oh Dios, me son tus pensamientos!
¡Cuán inmensa es la suma de ellos!
18Si me propusiera contarlos,
sumarían más que los granos de arena.
Y, si terminara de hacerlo,139:18 Y, si terminara de hacerlo (algunos mss. hebreos); Despierto y (TM).
aún estaría a tu lado.
19Oh Dios, ¡si les quitaras la vida a los impíos!
¡Si de mí se apartara la gente sanguinaria,
20esos que con malicia te difaman
y que en vano se rebelan contra ti!139:20 y que en vano … contra ti (tres versiones griegas y algunos mss. hebreos); levantan en vano tus ciudades (TM).
21¿Acaso no aborrezco, Señor, a los que te odian,
y abomino a los que te rechazan?
22El odio que les tengo es un odio implacable;
¡los cuento entre mis enemigos!
23Examíname, oh Dios, y sondea mi corazón;
ponme a prueba y sondea mis pensamientos.
24Fíjate en si voy por mal camino,
y guíame por el camino eterno.
