Psalm 132
Davids löfte, Herrens löfte
1En vallfartssång.
2Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.
Han svor en ed inför Herren,
gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:
3”Jag vill inte gå in i mitt hus,
och jag vill inte lägga mig i min säng,
4inte tillåta mina ögon att slutas i sömn
eller mina ögonlock att tyngas av slummer,
5förrän jag funnit en plats åt Herren,
en boning åt Jakobs Mäktige.”
6Vi hörde om den132:6 Syftar uppenbarligen på arken, se t.ex. 1 Sam 6:21—7:2 (Kirjat-Jearim där är lika med Jaar i denna vers). i Efrata
och fann den på Jaars fält.
7Låt oss gå till hans boning,
falla ner inför hans fotpall.
8Res dig, Herre, gå till din viloplats,
du och din makts ark!
9Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,
dina fromma ska jubla av glädje!
10För din tjänare Davids skull,
förkasta inte din smorde.
11Herren har svurit David en ed,
som han aldrig tar tillbaka:
”Dina egna ättlingar
ska jag låta sitta på din tron.
12Om dina söner håller mitt förbund
och mina befallningar som jag ger dem,
ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”
13För Herren har utvalt Sion,
där har han velat ha sin boning.
14”Detta är min viloplats för evigt.
Här vill jag bo, det är min önskan.
15Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning
och mätta dess fattiga med mat.
16Jag ska klä dess präster i frälsning,
och dess fromma ska jubla av glädje.
17Här vill jag låta ett horn132:17 I hela Psaltaren symboliserar horn ära, makt och styrka. växa upp åt David;
jag har satt upp en lampa åt min smorde.
18Hans fiender ska jag klä i skam,
men kronan på hans huvud ska stråla.”
La cité du Roi
1Cantique pour la route vers la demeure de l’Eternel132.1 Voir note 120.1..
O Eternel, ╵souviens-toi de David
et de toutes ses peines ;
2car il fit ce serment ╵à l’Eternel,
il adressa ce vœu ╵au Puissant de Jacob :
3« Non, je n’entrerai pas ╵dans la tente où j’habite,
je ne m’étendrai pas ╵sur mon lit de repos,
4je ne veux pas donner ╵de sommeil à mes yeux
ni d’assoupissement à mes paupières,
5avant d’avoir trouvé ╵un lieu pour l’Eternel,
une demeure pour le Puissant de Jacob. »
6Or nous en avons entendu parler ╵à Ephrata,
et nous l’avons trouvé ╵dans la campagne de Yaar132.6 Probablement Qiryath-Yearim (voir 1 S 7.1 ; 2 S 6)..
7Allons donc jusqu’à sa demeure !
Allons nous prosterner ╵devant son marchepied !
8Lève-toi, Eternel, ╵et viens au lieu de repos qui t’est destiné !
Oh ! viens avec le coffre de l’alliance132.8 Voir Ex 25.10-22. Les v. 8-10 ont leur parallèle en 2 Ch 6.41-42. ╵d’où rayonne ta force !
9Que tes prêtres se parent de justice,
que ceux qui te sont attachés ╵poussent des cris de joie.
10Pour l’amour de David ╵qui fut ton serviteur,
ne repousse pas l’homme ╵qui de ta part ╵a reçu l’onction d’huile sainte.
11L’Eternel a fait à David ╵un serment sûr,
il ne reviendra pas ╵sur ce qu’il a promis :
« Je mettrai sur ton trône
un fils issu de toi.
12Et si tes descendants ╵respectent mon alliance,
et ses clauses dont je les instruirai,
leurs propres fils aussi
siégeront sur ton trône ╵à perpétuité132.12 Voir 2 S 7.12-16 ; 1 Ch 17.11-14 ; Ps 89.4-5.. »
13En effet, l’Eternel ╵a fait choix de Sion,
oui, il l’a désirée ╵pour résidence :
14« C’est mon lieu de repos ╵où je résiderai toujours ;
c’est ici que je siégerai, ╵dans Sion que j’ai désirée.
15Oui, je la bénirai ╵en la comblant de biens,
et je rassasierai de pain ses pauvres.
16Je parerai ses prêtres de salut,
et ceux qui lui sont attachés ╵exulteront de joie.
17Là, j’accroîtrai ╵de David la puissance,
et tel un flambeau qui reste allumé, ╵j’établirai son successeur, ╵oint d’huile sainte de ma part132.17 Voir 1 R 11.36..
18Mais je parerai de honte ses ennemis
alors que, sur son front, ╵brillera sa couronne. »
