Psalm 129
Förtröstan trots förföljelse
1En vallfartssång.
”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”
ska Israel säga,
2”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.
Men de har inte besegrat mig.
3Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,
de har dragit långa fåror.
4Men Herren är rättfärdig.
Han har skurit av de gudlösas band.”
5Alla som hatar Sion
ska vända tillbaka i skam.
6De blir som gräs på taket,
som vissnar innan det börjar växa.
7Den som skördar får inte en handfull av det,
och ingen binder samman en kärve av det.
8Och ingen som går förbi dem ropar:
”Herrens välsignelse är över er!
Vi välsignar er i Herrens namn.”
Песнь 129
Песнь восхождения.
1Из глубин взываю я к Тебе, Вечный.
2Владыка, услышь мой голос;
будь внимателен к моим молениям!
3Если бы Ты, Вечный, вёл счёт беззакониям,
то, о Владыка, кто бы устоял?
4Но у Тебя есть прощение;
пусть боятся Тебя.
5На Вечного я надеюсь, надеется душа моя,
и на слово Его уповаю.
6Душа моя ждёт Владыку
более, чем стражи – утра,
да, более, чем стражи – утра.
7Да уповает Исраил на Вечного,
потому что у Вечного – милость,
и великое избавление – у Него.
8Он избавит Исраил
от всех его беззаконий129:8 См. Мат. 1:21..
