Psalm 118
Tacksägelse för Herrens nåd och hjälp
1Prisa Herren, för han är god!
Hans nåd varar i evighet.
2Säg, Israel:
”Hans nåd varar i evighet!”
3Säg, Arons släkt:
”Hans nåd varar i evighet!”
4Säg, ni som fruktar Herren:
”Hans nåd varar i evighet!”
5I mitt trångmål ropade jag till Herren,
och han svarade mig
och förde mig ut till en rymlig plats.
6Herren är med mig.
Jag är inte rädd.
Vad kan en människa göra mot mig?
7Herren är med mig, och han hjälper mig.
Jag ska triumfera över dem som hatar mig.
8Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
än att lita på människor.
9Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
än lita på personer i maktposition.
10Jag var omringad av alla folk,
men i Herrens namn höll jag dem ifrån mig.
11Jag var fullständigt omringad,
men i Herrens namn höll jag dem ifrån mig.
12De svärmade runt mig som bin,
men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar.
I Herrens namn höll jag dem borta från mitt liv.
13De knuffade mig hårt för att få mig att falla,
men Herren hjälpte mig.
14Herren är min styrka och min sång,
han har blivit min räddning.
15Glädje och segerrop hörs från de rättfärdigas tält:
”Herren har med makt utfört väldiga gärningar.
16Herren har lyft sin makts hand.
Herren har med makt utfört väldiga gärningar.”
17Jag behöver inte dö,
utan jag får leva och berätta om Herrens gärningar.
18Herren har tuktat mig hårt,
men inte överlämnat mig åt döden.
19Öppna rättfärdighetens portar för mig!
Jag vill gå in genom dem och prisa Herren.
20Det här är Herrens port,
de rättfärdiga får gå in genom den.
21Jag prisar dig för att du har besvarat min bön
och räddat mig.
22Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.
23Detta är Herrens verk
och förunderligt i våra ögon.
24Detta är dagen då Herren har agerat,
låt oss därför vara glada och jubla.
25Herre, rädda oss118:25 På hebreiska hosianna.!
Herre, ge framgång!
26Välsignad är han som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.
27Herren är Gud och ger oss ljus.
Låt oss gå i en procession tillsammans,
med kvistar i händerna,
fram till altarets horn!118:27 Grundtextens innebörd är osäker och kan kanske också tolkas som en uppmaning till att binda högtidsoffret vid altarets horn.
28Du är min Gud, jag vill prisa dig,
min Gud, jag vill upphöja dig.
29Prisa Herren, för han är god!
Hans nåd varar för evigt.
Lovsang som tak for sejr118,0 Denne sang blev normalt brugt ved Løvhyttefesten.
1Tak Herren, for han er god.
Hans trofasthed varer til evig tid.
2Syng med, Israels menighed:
„Hans trofasthed varer til evig tid!”
3Syng med, Arons præsteslægt:
„Hans trofasthed varer til evig tid!”
4Syng med, alle I, der kender Herren:
„Hans trofasthed varer til evig tid!”
5I min nød bad jeg til Herren,118,5 I vers 5-21 er det sandsynligvis kongen (David?), der taler og takker Herren for sejr over fjendens hære.
han svarede og satte mig fri.
6Herren er med mig, så jeg vil intet frygte.
Hvad kan mennesker gøre mig?
7Herren hjælper mig,
han besejrer alle mine fjender.
8Det er bedre at stole på Herren
end at sætte sin lid til mennesker.
9Det er bedre at søge hjælp hos ham
end at stole på stormænd og fyrster.
10Jeg var omringet af fjendtlige hære,
men i Herrens kraft slog jeg dem tilbage.
11De kom imod mig fra alle sider,
men i Herrens kraft sejrede jeg over dem.
12De sværmede om mig som bier,
de blussede op som ild i en bunke kvas,
men i Herrens kraft slog jeg dem tilbage.
13Jeg blev angrebet hårdt og var ved at bukke under,
men Herren kom mig til undsætning.
14Herren hjalp mig og gav mig styrke,
han gav mig sejr over mine fjender.
15Der høres jubel og sejrsråb i de gudfrygtiges telte:
„Herren gav os sejr!
16Herren er stor og mægtig!
Det var ham, der gav os sejren!”
17Jeg er ikke død, jeg lever stadig.
Jeg vil fortælle, hvad Herren har gjort.
18Selv om Herren satte mig på en hård prøve,
skånede han dog mit liv.
19Luk helligdommens porte op,
så jeg kan gå ind og lovsynge Herren.
20De porte fører ind til Guds nærhed,
kun de gudfrygtige kan gå derind.
21Jeg takker dig, Herre,
for du hørte min bøn og gav mig sejr.
22Den sten, bygmestrene kasserede,
er blevet selve hjørnestenen.118,22 I vers 22-25 er det sandsynligvis folket, der synger. Meningen er uklar, men kongen sammenlignes åbenbart med en byggesten, der er blevet smidt væk, men så løftes op af Herren og får hæderspladsen. Måske var det et ordsprog. Det er også en profetisk henvisning til Messias.
23Det er Herren, der har gjort det,
og det er forunderligt at se.
24Det er Herrens dag i dag,
kom, lad os juble og fryde os.
25Herre, hjælp os, når vi er i nød,
red os og giv os fremgang!
26Velsignet være den, som kommer i Herrens navn.
Vi velsigner jer fra Herrens hus.
27Herren er vor Gud, og han har givet os glæde.
Lad folk komme i festligt optog
til alterets horn med flettede grene.118,27 Eller: „Kom og bind offerdyret til alterets horn.” Teksten er uklar.
28Du er min Gud, og jeg vil takke dig.
Jeg vil fortælle om din storhed og magt.
29Tak Herren, for han er god.
Hans trofasthed varer til evig tid!
