Psaltaren 109 – NUB & KLB

Psalm 109

Gud, var inte tyst

1För körledaren. En psalm av David.

Min lovsångs Gud, var inte tyst!

2Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.

De ljuger och talar illa om mig.

3De omger mig med hatfulla ord

och attackerar mig utan orsak.

4De bemöter min kärlek med anklagelser,

men jag ber.

5De betalar tillbaka gott med ont

och min kärlek med hat.

6Utse en gudlös anklagare109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare. mot honom

och ställ honom på hans högra sida.

7Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.

Till och med hans bön ska räknas som synd.

8Låt hans liv bli kort,

och låt en annan ta hans tjänst.

9Låt hans barn bli faderlösa

och hans hustru änka.

10Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,

fördrivna från sina hem i ruiner.

11Låt fordringsägarna överta all hans egendom

och främlingarna allt han har förtjänat.

12Ingen ska visa nåd mot honom,

och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.

13Låt hans efterkommande utrotas

och deras namn utplånas av nästa generation.

14Herren ska komma ihåg hans fäders ondska

och inte utplåna hans mors synd.

15Låt dem alltid vara inför Herren

och utplåna deras minne från jorden,

16eftersom han inte ville visa nåd

utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade

för att döda dem.

17Han älskade att förbanna,

och förbannelsen träffade honom själv.

Han ville inte välsigna,

och så förblir välsignelsen långt borta från honom.

18Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,

den gick in i hans inre som vatten

och som olja in i hans skelett.

19Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig

och som ett bälte han för alltid spänner om sig.

20Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,

deras, som talar ont mot mig.

21Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,

och befria mig i din kärlek och godhet.

22Jag är fattig och hjälplös

och sårad i mitt innersta.

23Jag försvinner som en skugga om kvällen

jag skakas av som en gräshoppa.

24Mina knän är svaga av fasta,

och jag är bara skinn och ben.

25Jag har blivit till åtlöje för dem,

och när de ser mig skakar de på huvudet.

26Hjälp mig, Herre, min Gud!

Rädda mig i din nåd.

27Låt dem inse att det är du som handlar,

att du, Herre, har gjort detta.

28De kan förbanna, men du välsignar.

När de anfaller ska de komma på skam,

men din tjänare gläder sig.

29Låt mina anklagare kläs i vanära

och svepas i skam som i en klädnad.

30Jag vill storligen prisa Herren,

jag vill lovprisa honom i den stora skaran.

31Han står på den fattiges sida

för att rädda honom från dem som dömer honom.