Psalm 109
Gud, var inte tyst
1För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud, var inte tyst!
2Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.
De ljuger och talar illa om mig.
3De omger mig med hatfulla ord
och attackerar mig utan orsak.
4De bemöter min kärlek med anklagelser,
men jag ber.
5De betalar tillbaka gott med ont
och min kärlek med hat.
6Utse en gudlös anklagare109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare. mot honom
och ställ honom på hans högra sida.
7Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.
Till och med hans bön ska räknas som synd.
8Låt hans liv bli kort,
och låt en annan ta hans tjänst.
9Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,
fördrivna från sina hem i ruiner.
11Låt fordringsägarna överta all hans egendom
och främlingarna allt han har förtjänat.
12Ingen ska visa nåd mot honom,
och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.
13Låt hans efterkommande utrotas
och deras namn utplånas av nästa generation.
14Herren ska komma ihåg hans fäders ondska
och inte utplåna hans mors synd.
15Låt dem alltid vara inför Herren
och utplåna deras minne från jorden,
16eftersom han inte ville visa nåd
utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade
för att döda dem.
17Han älskade att förbanna,
och förbannelsen träffade honom själv.
Han ville inte välsigna,
och så förblir välsignelsen långt borta från honom.
18Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,
den gick in i hans inre som vatten
och som olja in i hans skelett.
19Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig
och som ett bälte han för alltid spänner om sig.
20Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,
deras, som talar ont mot mig.
21Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,
och befria mig i din kärlek och godhet.
22Jag är fattig och hjälplös
och sårad i mitt innersta.
23Jag försvinner som en skugga om kvällen
jag skakas av som en gräshoppa.
24Mina knän är svaga av fasta,
och jag är bara skinn och ben.
25Jag har blivit till åtlöje för dem,
och när de ser mig skakar de på huvudet.
26Hjälp mig, Herre, min Gud!
Rädda mig i din nåd.
27Låt dem inse att det är du som handlar,
att du, Herre, har gjort detta.
28De kan förbanna, men du välsignar.
När de anfaller ska de komma på skam,
men din tjänare gläder sig.
29Låt mina anklagare kläs i vanära
och svepas i skam som i en klädnad.
30Jag vill storligen prisa Herren,
jag vill lovprisa honom i den stora skaran.
31Han står på den fattiges sida
för att rädda honom från dem som dömer honom.
Salmo 109
Al director musical. Salmo de David.
1Oh Dios, alabanza mía,
no guardes silencio.
2Pues gente impía y mentirosa
ha declarado en mi contra,
y con lengua engañosa me difaman;
3con expresiones de odio me acosan,
y sin razón alguna me atacan.
4Mi amor me lo pagan con calumnias,
mientras yo me encomiendo a Dios.
5Mi bondad la pagan con maldad;
en vez de amarme, me aborrecen.
6Pon en su contra a un malvado;
que a su derecha esté su acusador.109:6 esté su acusador. Alt. esté Satán.
7Que resulte culpable al ser juzgado,
y que sus propias oraciones lo condenen.
8Que se acorten sus días,
y que otro se haga cargo de su oficio.
9Que se queden huérfanos sus hijos;
que se quede viuda su esposa.
10Que anden sus hijos vagando y mendigando;
que anden rebuscando entre las ruinas.
11Que sus acreedores se apoderen de sus bienes;
que gente extraña saquee sus posesiones.
12Que nadie le extienda su bondad;
que nadie se compadezca de sus huérfanos.
13Que sea exterminada su descendencia;
que desaparezca su nombre en la próxima generación.
14Que recuerde el Señor la iniquidad de su padre,
y no se olvide del pecado de su madre.
15Que no les quite el Señor la vista de encima,
y que borre de la tierra su memoria.
16Por cuanto se olvidó de hacer el bien,
y persiguió hasta la muerte
a pobres, afligidos y menesterosos,
17y porque le encantaba maldecir,
¡que caiga sobre él la maldición!
Por cuanto no se complacía en bendecir,
¡que se aleje de él la bendición!
18Por cuanto se cubrió de maldición
como quien se pone un vestido,
¡que esta se filtre en su cuerpo como el agua!,
¡que penetre en sus huesos como el aceite!
19¡Que lo envuelva como un manto!
¡Que lo apriete en todo tiempo como un cinto!
20¡Que así les pague el Señor a mis acusadores,
a los que me calumnian!
21Pero tú, Señor Soberano,
trátame bien por causa de tu nombre;
líbrame por tu bondad y gran amor.
22Ciertamente soy pobre y estoy necesitado;
profundamente herido está mi corazón.
23Me voy desvaneciendo como sombra vespertina;
se desprenden de mí como de una langosta.
24De tanto ayunar me tiemblan las rodillas;
la piel se me pega a los huesos.
25Soy para ellos motivo de burla;
me ven, y menean la cabeza.
26Señor mi Dios, ¡ayúdame!;
por tu gran amor, ¡sálvame!
27Que sepan que esta es tu mano;
que tú mismo, Señor, lo has hecho.
28¿Qué importa que ellos me maldigan?
¡Bendíceme tú!
Pueden atacarme, pero quedarán avergonzados;
en cambio, este siervo tuyo se alegrará.
29¡Queden mis acusadores cubiertos de deshonra,
envueltos en un manto de vergüenza!
30Por mi parte, daré muchas gracias al Señor;
lo alabaré entre una gran muchedumbre.
31Porque él aboga por el109:31 aboga por el. Lit. está de pie a la diestra del. necesitado
para salvarlo de quienes lo condenan.
