Psaltaren 106 – NUB & JCB

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 106:1-48

Psalm 106

Herrens nåd, Israels otro

1Halleluja!

Prisa Herren, för han är god.

Hans nåd varar i evighet.

2Vem kan räkna upp Herrens väldiga gärningar,

förkunna allt hans lov?

3Lyckliga är de som bevarar det som är rätt

och alltid gör det rättfärdiga.

4Tänk på mig, Herre,

när du visar välvilja mot ditt folk!

Kom till min hjälp med din räddning!

5Låt mig få se det goda hos dina utvalda

och dela ditt folks glädje,

prisa dig tillsammans med dem

som är din egendom.

6Vi har syndat liksom våra fäder,

vi har handlat fel och gjort det onda.

7Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under.

De glömde hans nådegärningar

och gjorde uppror vid Sävhavet.

8Ändå räddade han dem för sitt namns skull

för att göra sin makt känd.

9Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt.

Han ledde dem genom djupen som genom en öken.

10Han räddade dem från dem som hatade dem

och befriade dem från deras fiender.

11Vattnet täckte deras fiender.

Inte en enda en av dem undkom.

12Då trodde de hans ord

och lovade honom med sin sång.

13Men snart glömde de allt han gjort.

De väntade inte på hans råd.

14De greps av begär i öknen

och utmanade Gud i ödemarken.

15Då gav han dem vad de begärde,

men han sände också förödande sjukdomar över dem.106:15 Översättningen förödande sjukdomar är osäker. Utifrån Septuaginta m.fl. (som översätter uttrycket tillfredsställelse/mättnad) kan versens senare del tolkas så här: …och sände dem föda som mättade dem. Utifrån den faktiska historiska händelsen i 4 Mos 11 är båda tolkningarna riktiga.

16De blev avundsjuka på Mose och Aron,

som var helgade åt Herren.

17Jorden öppnade sig och svalde Datan,

begravde Avirams hop.

18Eld flammade upp bland deras anhängare,

lågorna uppslukade de onda.

19De gjorde en kalv vid Horeb

och tillbad en gjuten avgud.

20De bytte ut sin härlighet

mot en avbild av en tjur som äter gräs.

21De glömde Gud, sin räddare,

som gjort så stora ting i Egypten,

22mirakel i Hams land

och märkliga gärningar vid Sävhavet.

23Därför bestämde han sig för att förgöra dem.

Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom

för att hålla tillbaka hans vrede,

så att han inte skulle förinta dem.

24Sedan föraktade de det underbara landet,

och de trodde inte på hans ord.

25De gnällde i sina tält,

och de ville inte lyssna till Herren.

26Därför lyfte han sin hand och svor

att han skulle döda dem i öknen,

27och att deras barn skulle skingras bland främmande folk

och spridas ut till andra länder.

28De förenade sig med Baal-Pegor,

och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.106:28 Mer ordagrant: …till döda, men sammanhanget och den historiska bakgrunden talar för att det var frågan om avgudar och inte döda/livlösa generellt.

29Genom sina gärningar retade de Herren till vrede,

så att en plåga bröt ut bland dem.

30Men Pinechas grep in och kom emellan,

så att plågan upphörde.

31För detta räknades han som rättfärdig

från generation till generation, för evigt.

32Vid Merivas vatten förargade de Herren igen

och ställde till bekymmer för Mose.

33De var upproriska mot hans ande, så

att han106:33 Eller: De gjorde hans ande så bitter att han. talade utan att tänka efter.

34De förgjorde inte heller folken,

som Herren hade sagt till dem,

35utan beblandade sig med främmande folk

och tog efter deras seder och bruk.

36De tillbad deras avgudar,

och detta blev en fälla för dem.

37De offrade sina söner och döttrar

till demoner.

38De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,

som de offrade åt Kanaans avgudar,

och landet blev vanhelgat genom dessas blod.

39De vanhelgade sig själva genom sina handlingar

och agerade i otrohet.

40Herrens vrede upptändes mot hans folk,

och han avskydde sin arvedel.

41Han överlämnade dem åt främmande folk,

och de som hatade dem fick härska över dem.

42Deras fiender förtryckte dem,

och de fick underkasta sig deras makt.

43Gång på gång befriade han dem,

men de fortsatte att göra uppror,

och de sjönk allt djupare i sin synd.

44Ändå såg han till dem i deras nöd

när han hörde deras rop.

45Han kom ihåg sitt förbund med dem

och var mild i sin stora nåd.

46Han lät dem finna förbarmande

hos dem som höll dem fångna.

47Rädda oss, Herre, vår Gud!

Samla oss från dessa folk,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och tacka och lova dig.

48Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: ”Amen!”

Halleluja!

Japanese Contemporary Bible

詩篇 106:1-48

106

1ハレルヤ。

主の恵み深さを感謝します。

その愛は、いつまでも変わることがありません。

2栄光に輝く主の奇跡を、

一つ残らず書き留めることのできる人が

いるでしょうか。

だれが、あなたを十分に賛美し尽くせましょう。

3公平と正義と思いやりとを身につけている人々には、

幸福が訪れます。

4ああ主よ。

あなたの民に祝福と救いを注がれるとき、

私にも目を留めてください。

5この身をも、選ばれた民の繁栄にあずからせ、

彼らと同じ喜びに浸り、

ご栄光を共に味わわせてください。

6私たちも先祖と同じように、

はなはだしく悪の道にそれました。

7私たちの先祖はエジプトで、

あれほどの奇跡を目撃しながら、感動することもなく、

たちまち数々の恵みを忘れてしまいました。

それどころか、紅海のほとりで、

神に逆らったのです。

8しかし、そんな人々をも、主はお救いになりました。

それは、ご自身の名誉を守り、

お力を全世界に知らせるためでした。

9神が紅海に命じると、海は二つに裂け、

まるで荒野のように乾ききった、

一本の道ができたのです。

10こうして、主は人々を敵の手から救い出し、

11そののちすぐに水を元に戻して、

敵を一人残らずおぼれさせました。

12ここまで来て、ようやく先祖たちは神を信じ、

堅く閉じていた口を開いて、賛美の歌を歌いました。

13しかし、たちまち元に戻ってしまったのです。

彼らは神を無視して行動し、

14もっとおいしいものを食べたいと注文をつけました。

こうして、もはや赦しを頂くことができない時点まで、

神の忍耐を試したのです。

15主は欲しがるものをお与えになりましたが、

彼らの心を空虚になさいました。

16人々は、モーセと、主が祭司に任命したアロンを

ねたんだのです。

17そのため、大地は口をあけてダタンとアビラムと、

アビラムの友人たちをのみ込みました。

18しかも、天から降って来た火は、

悪者どもを焼き尽くしたのです。

19-20それは、彼らが栄光に輝く神より、

草を食べる牛の像を選んだことへの罰でした。

21-22エジプトと紅海のほとりで

大きな奇跡をなさった神の顔に、

彼らは泥を塗ったのです。

23神は、

人々を滅ぼそうとなさいましたが、

選ばれた人モーセが間に入ってとりなしました。

怒りを静め、人々を滅ぼさないでほしいと

神に嘆願したのです。

24彼らは、神の祝福の約束を信じず、

約束の地に入ることを拒みました。

25おのおのの天幕で口をとがらせ、嘆き悲しみ、

主の命令を全く無視したのです。

26そこで主は、彼らを荒野で殺し、

27その子孫を遠い国へ追い散らすことになさったのです。

28そのあと私たちの先祖は、

ペオルでのバアル礼拝に加わり、

死人にまでいけにえをささげました。

29こうして、神の怒りは極限に達し、

恐ろしい災いが下りました。

30ピネハスが、災いを引き起こした張本人たちを

処刑すると、神の罰は収まりました。

31このピネハスの適切な処置は歴史に残ることでしょう。

32イスラエルはメリバでも主を怒らせ、

モーセを窮地に追い込みました。

33そのため怒りに燃えたモーセは、

思わず軽率なことを口にしてしまったのです。

34イスラエルの民は、主の命令に逆らい、

カナンに住む外国人を滅ぼさなかったばかりか、

35いっしょになって悪の道に励みました。

36その地の偶像にいけにえをささげ、

神には目もくれませんでした。

37-38彼らは、

わが子をカナンの偶像の悪霊にささげることまで行い、

罪のない者の血を流し、国土を汚したのです。

39偶像を愛することは、

神の目から見れば姦淫の罪であり、

自分自身を汚すことになりました。

40主の怒りは激しく燃え上がり、

神は彼らを嫌悪なさいました。

41-42そのためイスラエルは、

外国人に踏みにじられるようになったのです。

彼らは敵に支配され、抑圧されました。

43主はそのような奴隷状態から、

彼らを何度お救いくださったことでしょう。

しかし人々は、反抗的な態度を続け、

自らの罪ゆえに自滅していったのです。

44それでもなお、主はその叫びを聞き、

その苦境を思いやってくださいました。

45愛の主は、以前の約束を思い出してあわれみ、

46敵でさえ、捕虜となったイスラエル人を

あわれむように配慮してくださいました。

47ああ神である主よ、お救いください。

各地に散らされた人々を再び集めてください。

私たちは、躍り上がって喜び、

感謝と賛美をささげたいのです。

48イスラエルの神である主は、

永遠から永遠まで賛美を受けるにふさわしいお方です。

人々が口々に、「アーメン」と言いますように。

ハレルヤ。