Psalm 102
Ångerpsalm; tröst i nöden
1Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.
2Herre, hör min bön!
Låt mitt rop om hjälp nå dig!
3Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.
Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.
4För mina dagar försvinner som rök,
och det brinner i mitt inre som en glöd.
5Mitt innersta är förtorkat,
vissnat som gräs.
Jag glömmer att äta min mat,
6och min suckan har gjort
att jag magrat till bara skinn och ben.
7Jag är som en pelikan102:7 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, förutom att det är någon sorts oren fågel. långt ute i vildmarken,
som en uggla bland ruiner.
8Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel på taket.
9Mina fiender hånar mig dag efter dag
och använder mig i svordomar.
10Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11för din vredes och förbittrings skull.
Du har gripit mig och stött bort mig.
12Mitt liv är som kvällsskuggan,
jag vissnar som gräset.
13Men du, Herre, regerar i evighet,
och från generation till generation ska man komma ihåg dig.
14Du ska gripa in
och visa nåd mot Sion.
Nu är det dags att visa medlidande med det,
nu har den tiden kommit.
15Dina tjänare älskar dess stenar,
de lider av att se det ligga i grus.
16Folken ska frukta Herrens namn
och kungarna på jorden din härlighet,
17när Herren bygger upp Sion på nytt
och visar sig i sin härlighet.
18Han ska lyssna till de nödlidandes böner
och inte förakta vad de ber om.
19Detta ska skrivas ner för kommande generationer,
för att folk som han kommer att skapa102:19 Eller har skapat. ska prisa Herren.
20För han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren ser ner till jorden.
21Han hör den fångnes klagan
och befriar de dödsdömda.
22Herrens namn ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23när folk och riken samlas
för att tjäna honom.
24Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.
Han har förkortat min levnadstid.
25Jag säger:
”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,
du som själv lever från generation till generation!
26För länge sedan lade du jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
27De ska försvinna, men du består.
De är alla som utslitna kläder som du byter ut,
och de försvinner.
28Men du är densamme,
och dina år ska aldrig ta slut.
29Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,
och deras efterkommande bestå inför dig.”
Salmo 102
Oração de um aflito que, quase desfalecido, derrama o seu lamento diante do Senhor.
1Ouve a minha oração, Senhor!
Chegue a ti o meu grito de socorro!
2Não escondas de mim o teu rosto
quando estou atribulado.
Inclina para mim os teus ouvidos;
quando eu clamar, responde-me depressa!
3Esvaem-se os meus dias como fumaça;
meus ossos queimam como brasas vivas.
4Como a relva ressequida está o meu coração;
esqueço até de comer!
5De tanto gemer
estou reduzido a pele e osso.
6Sou como a coruja do deserto102.6 Ou pelicano,
como uma coruja entre as ruínas.
7Não consigo dormir;
pareço um pássaro solitário no telhado.
8Os meus inimigos zombam de mim o tempo todo;
os que me insultam usam o meu nome para lançar maldições.
9Cinzas são a minha comida,
e com lágrimas misturo o que bebo,
10por causa da tua indignação e da tua ira,
pois me rejeitaste e me expulsaste para longe de ti.
11Meus dias são como sombras crescentes;
sou como a relva que vai murchando.
12Tu, porém, Senhor, no trono reinarás para sempre;
o teu nome será lembrado de geração em geração.
13Tu te levantarás e terás misericórdia de Sião,
pois é hora de lhe mostrares compaixão;
o tempo certo é chegado.
14Pois as suas pedras são amadas pelos teus servos,
as suas ruínas os enchem de compaixão.
15Então as nações temerão o nome do Senhor
e todos os reis da terra a sua glória.
16Porque o Senhor reconstruirá Sião
e se manifestará na glória que ele tem.
17Responderá à oração dos desamparados;
as suas súplicas não desprezará.
18Escreva-se isto para as futuras gerações,
e um povo que ainda será criado
louvará o Senhor, proclamando:
19“Do seu santuário nas alturas o Senhor olhou;
dos céus observou a terra,
20para ouvir os gemidos dos prisioneiros
e libertar os condenados à morte”.
21Assim o nome do Senhor será anunciado em Sião
e o seu louvor em Jerusalém,
22quando os povos e os reinos
se reunirem para adorar o Senhor.
23No meio da minha vida ele me abateu com sua força;
abreviou os meus dias.
24Então pedi:
“Ó meu Deus, não me leves no meio dos meus dias.
Os teus dias duram por todas as gerações!”
25No princípio firmaste os fundamentos da terra,
e os céus são obras das tuas mãos.
26Eles perecerão, mas tu permanecerás;
envelhecerão como vestimentas.
Como roupas tu os trocarás
e serão jogados fora.
27Mas tu permaneces o mesmo,
e os teus dias jamais terão fim.
28Os filhos dos teus servos terão uma habitação;
os seus descendentes serão estabelecidos na tua presença.
