Allt har sin tid
1Allt har sin tid,
varje sak under himlen sin tidpunkt:
2En tid att födas och en tid att dö,
en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade,
3en tid att döda och en tid att hela,
en tid att riva ner och en tid att bygga upp,
4en tid att gråta och en tid att skratta,
en tid att sörja och en tid att dansa,
5en tid att kasta stenar och en tid att samla stenar,
en tid att kramas och en tid att låta bli att kramas,
6en tid att söka och en tid att tappa bort,
en tid att behålla och en tid att kasta bort,
7en tid att riva sönder och en tid att sy ihop,
en tid att vara tyst och en tid att tala,
8en tid att älska och en tid att hata,
en tid för krig och en tid för fred.
9Vad får då arbetaren ut av sin möda? 10Jag har sett den börda som Gud lagt på människan. 11Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i deras hjärtan,3:11 Det är osäkert om det är människans evighetslängtan som åsyftas, eller om satsen hör ihop med den föregående och ska tolkas som att allt det sköna Gud gjort ska bestå för evigt. men människan kan ändå inte fatta Guds gärningar från början till slut. 12Jag insåg att det inte fanns något bättre för dem än att vara glada och göra gott under sitt liv. 13Och var och en som kan äta och dricka och finna tillfredsställelse i all sin möda har det också som en gåva från Gud. 14Jag vet att vad Gud gör består för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom.
15Det som finns har redan varit,
det som ska komma har redan funnits.
Gud kallar fram det förflutna.
Meningslöshet och ondska finns överallt
16Dessutom såg jag under solen att på rättsplatsen satt orätt, på rättfärdighetens plats orätt.
17Jag sa för mig själv:
”Gud dömer både den rättfärdige och den gudlöse.
För det finns en tid för allt som sker och för varje handling.”
18Jag sa vidare för mig själv: ”Så är det för människornas skull. Gud prövar dem, för att de ska inse att de inte är bättre än djuren. 19Människor och djur har samma öde. Den ene dör liksom den andre, och båda har samma livsande. Människan har inget företräde framför djuren. Allting är meningslöst.
20Alla går mot samma mål –
till den jord som de har kommit ifrån
måste de vända tillbaka.
21Vem vet om människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?”
22Jag förstod att det inte fanns något bättre för människan än att hon gläder sig över sitt arbete, för det är hennes del. Vem kan vägleda henne till att se vad som ska komma efter henne?
Hay un tiempo para todo
1Todo tiene su momento oportuno; hay un tiempo para todo lo que se hace bajo el cielo:
2un tiempo para nacer
y un tiempo para morir;
un tiempo para plantar
y un tiempo para cosechar;
3un tiempo para matar
y un tiempo para sanar;
un tiempo para destruir
y un tiempo para construir;
4un tiempo para llorar
y un tiempo para reír;
un tiempo para estar de luto
y un tiempo para saltar de gozo;
5un tiempo para esparcir piedras
y un tiempo para recogerlas;
un tiempo para abrazarse
y un tiempo para despedirse;
6un tiempo para intentar
y un tiempo para desistir;
un tiempo para guardar
y un tiempo para desechar;
7un tiempo para rasgar
y un tiempo para coser;
un tiempo para callar
y un tiempo para hablar;
8un tiempo para amar
y un tiempo para odiar;
un tiempo para la guerra
y un tiempo para la paz.
De nada sirve afanarse
9¿Qué provecho saca quien trabaja de tanto afanarse? 10He visto la tarea que Dios ha impuesto al género humano para abrumarlo con ella. 11Dios hizo todo hermoso en su momento, y puso en la mente humana el sentido del tiempo, aun cuando el hombre no alcanza a comprender la obra que Dios realiza de principio a fin.
12Yo sé que nada hay mejor para el hombre que alegrarse y hacer el bien mientras viva; 13y sé también que es un don de Dios que el hombre coma o beba y disfrute de todos sus afanes. 14Sé además que todo lo que Dios ha hecho permanece para siempre; que no hay nada que añadirle ni quitarle; y que Dios lo hizo así para que se le tema.
15Lo que ahora existe ya existía;
y lo que ha de existir existe ya.
Dios hace que la historia se repita.
Contradicciones de la vida
16He visto algo más en esta vida: maldad donde se dictan las sentencias, y maldad donde se imparte la justicia. 17Pensé entonces: «Al justo y al malvado los juzgará Dios, pues hay un tiempo para toda obra y un lugar para toda acción».
18Pensé también con respecto a los hombres: «Dios los está poniendo a prueba, para que ellos mismos se den cuenta de que son como los animales. 19Los hombres terminan igual que los animales; el destino de ambos es el mismo, pues unos y otros mueren por igual, y el aliento de vida es el mismo para todos, así que el hombre no es superior a los animales. Realmente, todo es absurdo, 20y todo va hacia el mismo lugar.
»Todo surgió del polvo,
y al polvo todo volverá.
21»¿Quién sabe si el espíritu del hombre se remonta a las alturas, y el de los animales desciende3:21 sabe … desciende. Alt. conoce el espíritu del hombre, que se remonta a las alturas, o el de los animales, que desciende. a las profundidades de la tierra?» 22He visto, pues, que nada hay mejor para el hombre que disfrutar de su trabajo, ya que eso le ha tocado. Pues, ¿quién lo traerá para que vea lo que sucederá después de él?
