Domsord över de hänsynslösa och falska
1Ve dem som tänker ut orätt
och gör upp onda planer när de ligger i sin bädd!
När morgonen gryr
genomför de det,
för det står i deras makt att göra det.
2De får begär till åkermark
och tar för sig,
till hus, och lägger beslag på dem.
De tar över både ägaren och hans hus,
mannen och hans egendom.
3Så säger därför Herren:
”Jag tänker ut ont mot detta släkte.
Ni ska inte kunna rädda er ur det2:3 Mer ordagrant: …dra er hals ur det.
och inte mer gå där så stolta,
för det är en ond tid.
4Den dagen ska man stämma upp en nidvisa över er
och sjunga en klagosång:
’Det är slut med oss, vi är ruinerade.
Mitt folks arvedel skiftas ut
och tas ifrån mig!
Våra åkermarker delas ut till avfällingar.’ ”
5Därför ska du inte i Herrens församling ha någon
som drar upp gränserna för någon jordlott.
Falska profeter
6”Förkunna inte”, förkunnar de.
”Om sådant får man inte förkunna.
Vi ska inte drabbas av någon vanära.”
7Skulle man säga, o Jakobs ätt:
”Är Herrens Ande otålig?
Är det här hans gärningar?”
”Är inte mina2:7 Enligt Septuaginta hans. ord för den människas bästa
som lever rättrådigt?
8På sistone har mitt folk
rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som tryggt går förbi,
likt män som återvänder från kriget.
9Ni driver bort mitt folks kvinnor
från deras hem som varit deras glädje,
och från deras barn berövar ni
min prakt för evigt.
10Res er, ge er iväg härifrån!
Det här är ingen viloplats,
för den är orenad,
oåterkalleligt fördärvad.
11Om någon skulle komma
med lögnaktigt prat i vädret och säga:
’Vin och öl förkunnar jag för dig!’
skulle han vara en profet för detta folk!
Herren samlar sitt folk
12Jag ska samla dig, hela Jakob,
föra samman det som återstår av Israel.
Jag ska föra dem tillsammans igen,
som får i sin fålla,
som en hjord på bete,
en sorlande skara människor.
13Han som banar väg
går före dem,
de bryter sig igenom
och drar ut genom porten.
Deras kung går före dem,
Herren går i spetsen för dem.”
سرنوشت ظالمان
1وای بر شما كه شب، بر بستر خود نقشه‌های شوم می‌كشيد و صبح زود بر می‌خيزيد تا آنها را عملی سازيد. هر كار بدی كه از دستتان برآيد انجام می‌دهيد. 2به زمينها و خانه‌های مردم طمع می‌كنيد و آنها را از چنگشان درمی‌آوريد. اموال و خانهٔ كسی از دست شما در امان نيست.
3پس خداوند می‌فرمايد: «من قصد دارم بر سر شما بلا نازل كنم و شما قادر نخواهيد بود از آن فرار كنيد. روزگارتان سياه خواهد شد و ديگر با تكبر راه نخواهيد رفت، 4بلكه نوحه‌سرايی خواهيد كرد و خواهيد گفت: ”خانه خراب و نابود شديم. خداوند سرزمين ما را از ما گرفته و ما را آواره نموده و اموالمان را به ديگران داده است.“ آنگاه مردم شما را مسخره كرده به شما خواهند خنديد. 5هنگامی كه سرزمين قوم من به آنان بازگردانده شود، شما سهمی از آن نخواهيد داشت.»
6ولی آنان می‌گويند: «اين چيزها را بر زبان نياور، در اين مورد صحبت نكن! ما هرگز اينچنين رسوا نخواهيم شد.»
7خداوند می‌فرمايد: «ای خاندان يعقوب، آيا فكر می‌كنيد صبر من تمام شده است كه اينچنين با خشونت با شما صحبت می‌كنم؟ مگر نمی‌دانيد كه من با كسانی كه راستكردار باشند با مهربانی سخن می‌رانم؟ 8ولی شما بر ضد من برخاسته‌ايد و بر برادرانتان ظلم می‌كنيد و پيراهن كسی را كه به شما اطمينان دارد می‌رباييد. 9بيوه‌زنان را از خانه‌هايشان بيرون می‌رانيد و فرزندانشان را از هرگونه حق خدادادی محروم می‌كنيد. 10برخيزيد و برويد! اينجا ديگر در امنيت و آسايش نخواهيد بود، زيرا به خاطر گناهان شما اين مكان محكوم به فنا شده است.
11«اگر آدم ولگرد و دروغگويی بيايد و از لذت شراب و باده‌نوشی برايتان حرف بزند، فوری او را به پيغمبری قبول می‌كنيد.
وعدهٔ بازگشت
12«ای اسرائيل، زمانی می‌رسد كه من بازماندگان قوم تو را مانند گوسفندان به آغل باز می‌گردانم و سرزمين تو، بار ديگر مانند مرتعی مملو از گوسفند، پر از جمعيت خواهد شد. 13من راه را برای ايشان باز می‌كنم تا از ميان دروازه‌های شهرهايی كه در آنها اسير هستند عبور كرده، به سرزمين خود بازگردند. من كه خداوند و پادشاه ايشان هستم ايشان را رهبری خواهم كرد.»
