Jesus botar en man med spetälska
(Mark 1:40-44; Luk 5:12-14)
1När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom. 2Då närmade sig en spetälsk8:2 Ordet spetälska (lepra) användes på den här tiden för en mängd olika hudsjukdomar. man och föll ner för honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”
3Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och i samma stund var mannen fri från sin spetälska.
4Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt,8:4 Jfr 3 Mos 14:1-4. till ett vittnesbörd för dem.”
En romersk officer visar stark tro
(Luk 7:1-10; 13:28-29)
5När Jesus hade gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp: 6”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har förfärliga plågor.” 7”Jag ska komma med och bota honom”, sa Jesus. 8Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.8:8 Enligt de judiska skriftlärdas regler skulle Jesus bli oren, ovärdig att komma inför Gud, om han gick in till en icke-jude, eftersom icke-juden var oren, ovärdig. Han måste sedan gå igenom särskilda reningsceremonier. Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. 9Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”
10När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och sa till dem som följde honom: ”Sannerligen säger jag er: jag har inte funnit en så stark tro hos någon bland Israels folk. 11Jag säger er att många människor ska komma från öster och väster och ta plats med Abraham, Isak och Jakob vid måltiden i himmelriket. 12Men rikets egna barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska de gråta och skära tänder.”
13Sedan sa Jesus till officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
(Mark 1:29-34; Luk 4:38-41)
14När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber. 15Han tog henne i handen, och febern lämnade henne. Hon steg upp och började betjäna honom.
16På kvällen förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka. 17Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:
”Det var våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig.”8:17 Se Jes 53:4.
Priset för att följa Jesus
(Luk 9:57-60)
18När Jesus såg att det samlades mer och mer folk befallde han att de skulle åka över till andra sidan sjön. 19Då kom en av de skriftlärda fram till honom och sa: ”Mästare, jag vill följa dig vart du än går.”
20Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen8:20 Människosonen var en titel på Messias, som Jesus använde om sig själv, hämtad från Dan 7:13-14. har ingen plats där han kan vila ut.”
21En annan av hans lärjungar sa: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”8:21 Mannens far var antagligen död och begraven, men seden var att efter ungefär ett år begrava benen på ett speciellt ställe i gravväggen. Om det var denna senare begravning han väntade på, bad han om en tid upp till ett år.
22Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt de döda8:22 Andlig död, som här tycks åsyftas, är att vara skild från Gud. begrava sina döda.”
Jesus stillar stormen
(Mark 4:36-41; Luk 8:22-25)
23Sedan steg Jesus i en båt och åkte över sjön tillsammans med sina lärjungar. 24Och plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med höga vågor som slog in över båten. Men Jesus sov.
25Då gick hans lärjungar fram till honom och väckte honom och sa: ”Herre, rädda oss! Vi förgås!” 26Men Jesus svarade: ”Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!” Sedan reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön, och det blev alldeles lugnt.
27Männen blev alldeles häpna. ”Vad är detta för en sorts människa”, sa de till varandra, ”eftersom till och med vinden och sjön lyder honom?”
Jesus befriar två män som är besatta av onda andar
(Mark 5:1-17; Luk 8:26-37)
28När Jesus hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område8:28 Detta område låg vid den sydöstra delen av sjön, runt staden Gadara. I Mark 5:1 och Luk 8:26 talar man istället om området kring Gerasa, som var hela regionens huvudstad. Området var icke-judiskt., kom två män som var besatta av onda andar emot honom från gravplatsen och var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. 29Och de ropade till Jesus: ”Lämna oss ifred, du Guds Son! Har du kommit för att plåga oss i förtid?”
30Samtidigt gick en stor svinhjord och betade inte långt därifrån, 31och andarna tiggde och bad: ”Om du driver ut oss, så skicka oss åtminstone in i svinhjorden.”
32Jesus sa: ”Som ni vill, ge er iväg!” Och genast lämnade de onda andarna männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.
33Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och berättade alltihop, även det som hänt med de besatta. 34Alla i staden gick då ut för att träffa Jesus, och när de kom fram till honom bad de honom lämna deras område.
1When he was come down from the mountain, great multitudes followed him. 2And, behold, there came a leper and worshipped him, saying, Lord, if thou wilt, thou canst make me clean. 3And Jesus put forth his hand, and touched him, saying, I will; be thou clean. And immediately his leprosy was cleansed. 4And Jesus saith unto him, See thou tell no man; but go thy way, shew thyself to the priest, and offer the gift that Moses commanded, for a testimony unto them.
5¶ And when Jesus was entered into Capernaum, there came unto him a centurion, beseeching him, 6And saying, Lord, my servant lieth at home sick of the palsy, grievously tormented. 7And Jesus saith unto him, I will come and heal him. 8The centurion answered and said, Lord, I am not worthy that thou shouldest come under my roof: but speak the word only, and my servant shall be healed. 9For I am a man under authority, having soldiers under me: and I say to this man, Go, and he goeth; and to another, Come, and he cometh; and to my servant, Do this, and he doeth it. 10When Jesus heard it, he marvelled, and said to them that followed, Verily I say unto you, I have not found so great faith, no, not in Israel. 11And I say unto you, That many shall come from the east and west, and shall sit down with Abraham, and Isaac, and Jacob, in the kingdom of heaven. 12But the children of the kingdom shall be cast out into outer darkness: there shall be weeping and gnashing of teeth. 13And Jesus said unto the centurion, Go thy way; and as thou hast believed, so be it done unto thee. And his servant was healed in the selfsame hour.
14¶ And when Jesus was come into Peter’s house, he saw his wife’s mother laid, and sick of a fever. 15And he touched her hand, and the fever left her: and she arose, and ministered unto them.
16¶ When the even was come, they brought unto him many that were possessed with devils: and he cast out the spirits with his word, and healed all that were sick: 17That it might be fulfilled which was spoken by Esaias the prophet, saying, Himself took our infirmities, and bare our sicknesses.
18¶ Now when Jesus saw great multitudes about him, he gave commandment to depart unto the other side. 19And a certain scribe came, and said unto him, Master, I will follow thee whithersoever thou goest. 20And Jesus saith unto him, The foxes have holes, and the birds of the air have nests; but the Son of man hath not where to lay his head. 21And another of his disciples said unto him, Lord, suffer me first to go and bury my father. 22But Jesus said unto him, Follow me; and let the dead bury their dead.
23¶ And when he was entered into a ship, his disciples followed him. 24And, behold, there arose a great tempest in the sea, insomuch that the ship was covered with the waves: but he was asleep. 25And his disciples came to him, and awoke him, saying, Lord, save us: we perish. 26And he saith unto them, Why are ye fearful, O ye of little faith? Then he arose, and rebuked the winds and the sea; and there was a great calm. 27But the men marvelled, saying, What manner of man is this, that even the winds and the sea obey him!
28¶ And when he was come to the other side into the country of the Gergesenes, there met him two possessed with devils, coming out of the tombs, exceeding fierce, so that no man might pass by that way. 29And, behold, they cried out, saying, What have we to do with thee, Jesus, thou Son of God? art thou come hither to torment us before the time? 30And there was a good way off from them an herd of many swine feeding. 31So the devils besought him, saying, If thou cast us out, suffer us to go away into the herd of swine. 32And he said unto them, Go. And when they were come out, they went into the herd of swine: and, behold, the whole herd of swine ran violently down a steep place into the sea, and perished in the waters. 33And they that kept them fled, and went their ways into the city, and told every thing, and what was befallen to the possessed of the devils. 34And, behold, the whole city came out to meet Jesus: and when they saw him, they besought him that he would depart out of their coasts.
