Jesus förhörs av Pilatus
(Matt 27:11-14; Mark 15:1-5; Joh 18:28-37)
1Alla de församlade gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus.23:1 Det judiska rådet hade inte rätt att verkställa dödsstraff, utan måste överlämna dessa fall till de romerska myndigheterna. 2Där anklagade de honom och sa: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, en kung.”
3Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”
4Pilatus sa då till översteprästerna och folkmassan: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.”
5Men de envisades och sa: ”Han hetsar upp folket med sin undervisning överallt i hela Judeen, från Galileen och ända hit.”
Jesus inför Herodes
6När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?” 7Och när han fick reda på att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som just då befann sig i Jerusalem.
8Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för det hade han önskat länge, eftersom han hade hört mycket om honom och hoppades få se honom göra något tecken. 9Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte. 10Under tiden stod översteprästerna och de skriftlärda där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser. 11Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en praktfull mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus. 12Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.
Pilatus dömer Jesus till döden
(Matt 27:15-26; Mark 15:6-15; Joh 18:39—19:16)
13Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i rådet och folket, 14och sa till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att hetsa upp folket. Jag har förhört honom i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser. 15Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort förtjänar döden. 16Därför tänker jag bara straffa honom och sedan släppa honom fri.”23:16 En del handskrifter har med en extra vers: 17 Detta sa Pilatus, eftersom han varje högtid måste frige en fånge åt dem.
18Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!” 19(Barabbas satt fängslad för ett upplopp i staden och mord.) 20Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri. 21Men de ropade utan uppehåll: ”Korsfäst honom, korsfäst honom!”
22För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag kommer bara att straffa honom och sedan låta honom gå.”
23Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle korsfästas, och till slut gav deras rop effekt. 24Pilatus bestämde sig för att göra som de krävde. 25Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem så att de fick göra som de ville.
Jesus korsfästs
(Matt 27:32-44; Mark 15:21-32; Joh 19:17-24)
26När de förde bort honom grep de tag i en man från Kyrene23:26 Kyrene var en stad i Libyen. som hette Simon. Han var på väg in från landsbygden, och de lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus.
27En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor. 28Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29Det kommer en tid, då man ska säga: Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat. 30Då
ska man säga till bergen: Dölj oss!
och till höjderna: Fall över oss!23:30 Se Hos 10:8.
31För om de gör så här mot det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med det torra?”
32Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. 33Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom. 34Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig.23:34 Jfr Ps 22:19.
35Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”
36Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin 37och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!” 38Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: Detta är judarnas kung.
39En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!”
40Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom? 41Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” 42Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.”
43Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.”23:43 Detta är den vanligaste tolkningen att Jesus lovade honom att han redan idag skulle vara med honom i paradiset. Ordföljden i grekiskan är dock fri och tillåter en annan tolkning (också med tanke på att några skiljetecken inte fanns i texten förrän på 1 200-1 500-talet): Jag säger dig idag att du ska…
Jesus dör på korset
(Matt 27:45-56; Mark 15:33-41; Joh 19:28-30)
44Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, 45för solen förmörkades helt. Och förhänget 23:45 Förhänget framför det allra heligaste, längst in i templet, platsen för Guds närvaro. i templet brast i två delar. 46Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”23:46 Se Ps 31:6., och med de orden slutade han att andas.
47Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.” 48När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem. 49Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.
Jesus begravs
(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Joh 19:38-42)
50Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man, 51som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike. 52Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. 53Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd. 54Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja.
55Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven. 56Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.
Jezus przed Piłatem i Herodem
1Wtedy wszyscy razem zaprowadzili Jezusa do Piłata, rzymskiego gubernatora, 2i oskarżyli Go:
—Stwierdziliśmy, że ten oto człowiek podburza nasz naród, bo zabrania ludziom płacenia podatków cezarowi i twierdzi, że jest naszym Mesjaszem i Królem.
3Na to Piłat zapytał:
—Jesteś Królem Żydów?
—Sam to potwierdzasz—odpowiedział Jezus.
4Wówczas Piłat zwrócił się do najwyższych kapłanów i tłumu:
—Nie znajduję żadnej winy w tym człowieku!
5—Przecież naucza po całej Judei i buntuje lud—upierali się. —Zaczął w Galilei i dotarł aż tutaj!
6Słysząc to, Piłat zapytał, czy Jezus rzeczywiście pochodzi z Galilei. 7Gdy to potwierdzono, odesłał Go do Heroda Antypasa, ponieważ Galilea podlegała jego jurysdykcji, a on sam akurat przebywał w Jerozolimie.
8Herod bardzo się ucieszył na widok Jezusa, bo wiele o Nim słyszał i już od dłuższego czasu chciał Go poznać. Spodziewał się, że na jego oczach Jezus dokona jakiegoś cudu. 9Zasypywał Go więc pytaniami, lecz On w ogóle nie odpowiadał. 10Tymczasem obecni tam najwyżsi kapłani i przywódcy religijni bezlitośnie oskarżali Jezusa. 11W końcu Herod ze swoimi żołnierzami zaczął wyśmiewać Go. Ubrał Jezusa w królewski płaszcz i z powrotem odesłał do Piłata. 12Od tego dnia Herod i Piłat stali się przyjaciółmi, mimo że dotychczas byli do siebie wrogo nastawieni.
13Piłat zwołał najwyższych kapłanów, członków Rady oraz lud 14i rzekł:
—Przyprowadziliście do mnie tego człowieka, oskarżając go o podburzanie ludu przeciwko rzymskiej władzy. W waszej obecności przesłuchałem go jednak i nie znalazłem w nim żadnej winy, 15podobnie jak Herod, który odesłał go do mnie. Stwierdzam więc, że nie zrobił nic, co zasługuje na karę śmierci. 16Każę go więc wychłostać i wypuszczę.
17Był bowiem zobowiązany zwolnić jakiegoś więźnia z okazji święta. 18Wszyscy zaczęli jednak krzyczeć:
—Nie! Jego zabij, a wypuść nam Barabasza!
19Barabasz zaś był uwięziony za wywołanie w Jerozolimie rozruchów oraz za morderstwo. 20Ponieważ Piłat chciał uwolnić Jezusa, ponownie przedstawił im swoje stanowisko. 21Lecz oni nalegali, wołając:
—Ukrzyżuj, ukrzyżuj go!
22—Co złego uczynił?—zapytał ich więc już po raz trzeci. —Ja nie znalazłem żadnego powodu, aby skazać go na śmierć. Każę go wychłostać i wypuszczę.
23Lecz tłum coraz głośniej domagał się ukrzyżowania Jezusa. 24W końcu Piłat uległ ich żądaniu i wydał wyrok. 25Wypuścił z więzienia Barabasza, skazanego za wywołanie rozruchów i morderstwo, a Jezusa oddał w ich ręce.
Ukrzyżowanie
26Tłum poprowadził więc Jezusa na miejsce egzekucji. Tą samą drogą wracał właśnie z pola do Jerozolimy niejaki Szymon z Cyreny. Żołnierze zmusili go do niesienia za Jezusem Jego krzyża. 27A podążały za nimi ogromne tłumy, wśród nich wiele kobiet, rozpaczających nad losem Jezusa. 28On w pewnym momencie odwrócił się i rzekł do nich:
—Kobiety z Jerozolimy! Nie płaczcie nade Mną, ale nad sobą i waszymi dziećmi. 29Nadchodzą bowiem dni, gdy będą mówić: „Szczęśliwe są bezpłodne kobiety i te, które jeszcze nie rodziły i nie karmiły”. 30Ludzie będą wtedy ze strachu błagać góry i pagórki:
„Padnijcie na nas
i zasypcie na zawsze”.
31Jeśli takie rzeczy robią z żywym jeszcze drzewem, to jak potraktują drzewo suche?
32Razem z Jezusem prowadzono na śmierć dwóch przestępców. 33Gdy dotarli na miejsce zwane Czaszką, ukrzyżowali ich wszystkich—Jezusa w środku, a dwóch skazanych po Jego prawej i lewej stronie.
34Jezus modlił się:
—Ojcze, przebacz im, bo nie wiedzą, co robią.
Ci zaś, którzy Go ukrzyżowali, rzucili losy o Jego ubranie, aby ustalić, co kto ma wziąć. 35Całej egzekucji przyglądał się niemały tłum, a przywódcy naśmiewali się z Jezusa:
—Innych potrafił ratować, niech więc teraz uratuje siebie, skoro jest Mesjaszem, Bożym wybrańcem!
36Również żołnierze, podając Mu kwaśne wino, śmiali się z Niego:
37—Jeśli jesteś Królem Żydów, uratuj się!
38Nad głową Jezusa znajdowała się bowiem tabliczka z napisem: „To jest król Żydów”.
39Jeden z przestępców, wiszących obok Jezusa, również naśmiewał się z Niego:
—Przecież jesteś Mesjaszem! Ratuj się więc! A przy okazji nas!
40—Czy dlatego nie boisz się już Boga, że zostałeś skazany razem z Jezusem?—upomniał go drugi. 41—My za swoje czyny zasłużyliśmy na śmierć, ale On nie uczynił nic złego. 42Jezusie, pamiętaj o mnie, gdy znajdziesz się w swoim królestwie!—dodał.
43—Zapewniam cię, że jeszcze dziś będziesz ze Mną w raju—odrzekł Jezus.
Śmierć Jezusa
44Nagle, około południa, całą ziemię okrył mrok i aż do godziny trzeciej było ciemno. 45Słońce utraciło swój blask, a zasłona w świątyni, oddzielająca miejsce najświętsze, rozdarła się na dwie części. 46Wtedy Jezus głośno zawołał:
—Ojcze, Tobie oddaję mojego ducha!—i po tych słowach skonał.
47A rzymski dowódca, widząc, co się dzieje, oddał chwałę Bogu, mówiąc:
—To był prawy człowiek!
48Ludzie, którzy tłumnie zebrali się, aby zobaczyć ukrzyżowanie Jezusa, wracali do domu w głębokim smutku. 49Natomiast przyjaciele Jezusa—wśród nich kobiety, które towarzyszyły Mu aż od Galilei—przyglądali się wszystkiemu z daleka.
Pogrzeb Jezusa
50-51Był wśród nich Józef, dobry i prawy człowiek, pochodzący z judejskiego miasta—Arymatei. Oczekiwał on nadejścia królestwa Bożego. Mimo że sam był członkiem Wysokiej Rady, sprzeciwiał się jej decyzjom oraz działaniom. 52Po śmierci Jezusa udał się do Piłata z prośbą o wydanie mu Jego ciała. 53Następnie zdjął je z krzyża, owinął w długie lniane płótno i złożył w nieużywanym dotąd grobie, który był wykuty w skale. 54Był to piątkowy wieczór, czas przygotowania do szabatu.
55Kobiety z Galilei, które towarzyszyły wcześniej Jezusowi, obejrzały grób oraz jak złożono Jego ciało. 56Gdy wróciły do domu, przygotowały wonne zioła i olejki do namaszczania zwłok. W czasie szabatu jednak, zgodnie z przepisami religijnymi, nie mogły zajmować się zmarłym.
