Andra klagosången: Herren bestraffar sitt folk
1Hur har inte Herren i sin vrede
höljt dotter Sion i mörka moln!
Från himlen har han slungat
Israels härlighet ner till jorden.
Han tänkte inte ens på sin fotpall
på sin vredes dag.
2Skoningslöst har Herren skövlat
alla Jakobs boningar,
i sin vrede har han brutit ner
dotter Judas fästningar.
Han har slagit kungariket och dess furstar till marken
och vanärat dem.
3I vredens hetta har han brutit ner
Israels stolta makt,
dragit tillbaka sin beskyddande hand
när fienden kom
och brunnit i Jakob som en eld
vars lågor förtärde allt som fanns.
4Han har spänt sin båge som en fiende
redo att skjuta.
Som en ovän har han dödat allt
som var behagligt att se på.
Över dotter Sions tält
har han öst ut sin vrede som en eld.
5Herren har blivit som en fiende,
han har skövlat Israel
och alla dess palats,
han har förstört dess fästningar.
Dottern Juda har han fyllt
med stor sorg och klagan.
6Han har ödelagt sin egen boning
som ett bräckligt skjul,
ja, sin egen helgedom har han förstört.
Herren har låtit Sion glömma
sina högtider och sabbater.
I sin rasande vrede har han avsatt
både kung och präst.
7Herren har förkastat sitt altare
och övergett sin helgedom.
Palatsmurarna har han
överlämnat åt fiender.
Det har höjts ett rop i Herrens hus
som på en högtidsdag.
8Herren har bestämt sig
för att förstöra dotter Sions murar.
Han har spänt ut mätsnöret
och inte hållit tillbaka sin hand från förstörelsen.
Han har fått vallar och murar att klaga,
och tillsammans har de nu rasat samman.
9Stadens portar har sjunkit ner i jorden,
hennes bommar har han brutit sönder och krossat.
Hennes kung och furstar
lever bland främmande folk.
Lagen har övergivits,
och profeterna får inte längre några syner från Herren.
10Dotter Sions äldste
sitter tysta på marken.
De har kastat stoft på sina huvuden,
de är klädda i säcktyg.
Jerusalems unga kvinnor
har böjt sina huvuden mot jorden.
11Mina ögon är utmattade av gråt,
mitt inre är i uppror.
Min livskraft är uttömd,
för mitt folk går under.
Barn och spädbarn tynar bort
på stadens gator.
12De frågar sina mödrar
var bröd och vin finns,
och de segnar ner
likt sårade på gatorna i staden,
de ger upp andan
i sina mödrars armar.
13Vad ska jag säga om dig?
Vad kan jag jämföra dig med, dotter Jerusalem?
Vad ska jag likna dig vid, du jungfru Sion,
för att trösta dig?
Din skada är ändlös som havet.
Vem kan bota dig?
14Dina profeter har sett syner för dig
som varit falska och meningslösa.
De har inte pekat på din skuld
för att du skulle kunna vända från din fångenskap.
Deras profetior har varit
falska och förledande.
15Alla som går vägen förbi
klappar föraktfullt i händerna åt dig,
visslar och skakar på huvudet
åt dotter Jerusalem:
”Skulle detta vara den stad som kallats
den fulländade skönheten, hela jordens glädje?”
16Alla dina fiender gapar åt dig.
De gnisslar tänder och säger:
”Vi har förstört henne!
Detta är dagen vi har väntat på,
och vi har levt för att se den!”
17Herren har gjort som han har planerat.
Han har fullföljt sitt ord,
det som han i forntiden beslöt.
Han har rivit ner skoningslöst,
låtit dina fiender triumfera över dig
och gett dina ovänner makten.
18Ropa högt till Herren,
klaga, dotter Sion,2:18 Ordagrant: Deras hjärtan ropar till Herren, dotter Sions mur; här följer översättningen ett rättelseförslag ur grundtextens fotnot.
låt dina tårar rinna som en flod,
dag och natt.
Unna dig ingen ro,
låt inte dina ögon vila.
19Gå upp och ropa i natten,
i början av nattväkterna,
utgjut ditt hjärta som vatten
inför Herren!
Lyft dina händer upp mot honom
för dina barns liv,
för de tynar bort av hunger
i varje gathörn.
20”Se, Herre, tänk på
vem du behandlar så här!
Ska kvinnor äta sina barn,
som de fött till livet?
Ska präster och profeter
dödas i Herrens helgedom?
21Unga och gamla ligger på marken,
på gatorna,
mina unga män och kvinnor
har fallit för svärdet.
Du har dödat dem på din vredes dag,
du har slaktat dem skoningslöst.
22Som till en högtidsfest
inbjöd du förskräckelser från alla håll.
På Herrens vredes dag
kunde ingen fly eller överleva.
Dem som jag burit och uppfostrat
har fienden dödat.”
耶和華懲罰耶路撒冷
1主的怒氣像烏雲一樣遮蓋錫安城2·1 「城」希伯來文是「女子」，可能是對錫安的暱稱，下同2·4、10；4·22。，
祂使以色列的榮美從天上墜下。
祂發怒的時候並不顧念自己的腳凳。
2主毫不留情地毀滅雅各一切的住處，
祂在烈怒中夷平猶大的堡壘，
讓以色列及其首領蒙羞。
3祂發烈怒毀滅以色列全軍。
敵人襲來時，祂收回大能的手。
祂像烈焰一樣吞噬雅各。
4祂抬起右手張弓搭箭，
宛若仇敵，
殺戮一切悅人眼目的人，
將祂的怒火撒向錫安城的帳篷。
5主像敵人一樣毀滅以色列，
吞噬她的宮殿，夷平她的堡壘，
使猶大人哀哭不止。
6祂摧毀自己的居所，
如同摧毀花園；
祂摧毀自己規定的聚會之處，
使錫安的人民忘記安息日和節期。
祂在烈怒中棄絕所有的君王和祭司。
7主撇棄自己的祭壇，
憎惡自己的聖所，
把耶路撒冷的殿牆交給敵人。
他們像過節一樣，
在耶和華的殿中喧嚷吵鬧。
8耶和華決意拆毀錫安的城牆，
祂拉了準線，
定意毀滅，決不停止。
祂使城牆和壁壘一同悲哀哭泣。
9錫安的城門陷入地中，
主摧毀、砍斷她的門閂。
她的君王和首領流落異鄉，
律法不復存在，
她的先知得不到從耶和華而來的異象。
10錫安城的長老腰束麻布，
頭蒙灰塵，坐在地上，
默然不語；
耶路撒冷的少女垂頭至地。
11我哭得眼睛失明，
心如刀割，肝膽欲碎，
因為人民慘遭毀滅，
兒童和嬰孩昏倒在街頭。
12孩子們問母親：
「哪裡有餅和酒呢？」
他們像受傷的勇士，
昏倒在城中的街頭，
在母親懷中奄奄一息。
13耶路撒冷啊，我該說什麼呢？
誰能與你的苦難相比呢？
錫安啊，我用什麼話語才能安慰你呢？
你的傷口深如海洋，
誰能醫治你呢？
14你的先知所見的異象虛假無用。
他們沒有揭露你的罪惡，
以致你被擄。
他們給你的預言虛假謬誤。
15路人都拍掌嘲笑你。
他們向耶路撒冷城搖頭，
嗤笑道：
「這就是那被譽為完美無瑕、
普世喜悅的城嗎？」
16敵人都幸災樂禍地譏諷你，
他們咬牙切齒地說：
「我們吞滅了她！
這是我們期待已久的日子！
我們終於見到這一天了！」
17耶和華實現了祂的計劃，
成就了祂很久以前的應許。
祂毫不留情地毀滅了你，
使你的仇敵幸災樂禍，
耀武揚威。
18錫安的城牆啊，
你要從心裡向主呼求！
你的眼淚要像江河一樣晝夜湧流，
不歇不眠。
19你要在夜間起來，
在主面前整夜呼求，
向祂傾心吐意；
你要為餓昏街頭的孩童向主舉手禱告。
20「耶和華啊，求你看看，
你曾這樣對付過誰呢？
母親豈能吃自己的孩子？
祭司和先知豈能在主的聖所中被殺？
21「老人和小孩陳屍街頭，
少男少女都喪身刀下。
你在發怒的日子殺了他們，
毫不留情。
22「你從四面八方召人攻擊我，
如同召集人過節。
耶和華發怒的日子，
無人得以逃脫，無人得以倖免。
敵人殺光了我養育的孩子。」
