Gud blev människa
1I början fanns Ordet1:1 Ordet, logos på grekiska, varifrån t.ex. vårt ord ”logik” kommer, kunde för grekerna betyda ”tanken, den princip som styr universum”. I modernt språkbruk skulle man också kunna förknippa det med ”information”. I Nya testamentet syftar det på Kristus som Guds verksamma ord alltifrån skapelsen.. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2Han fanns hos Gud i början. 3Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. 4I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. 5Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit1:5 Det grekiska ordet betyder också förstå, inse. det.
6Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, 7för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. 8Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. 9Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.
10Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. 11Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn 13och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud.
14Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning.
15Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.1:15 Mänskligt sett var Johannes 6 månader äldre än Jesus. Jfr Luk 1:26.’ ”
16Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. 17Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. 18Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud1:18 Det finns små skillnader i tidiga handskrifter: den ende/enfödde Sonen / den ende Gud(s) Son. och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd.
Johannes döparen talar om Jesus
(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Luk 3:1-18)
19Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. 20Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.”
21”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia1:21 Jfr 2 Kung 2:1-11.?”
”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.”
”Är du profeten1:21 Jfr 5 Mos 18:15,18, där Mose säger att en profet lik honom skulle komma.?”
”Nej”, svarade han.
22Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”
23Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren!1:23 Se Jes 40:3.’ som profeten Jesaja har sagt.”
24De som hade sänts ut av fariseerna 25frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?”
26Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.1:27 Detta var en slavs uppgift.”
28Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.
Jesus är Guds lamm
29Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. 30Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ 31Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.”
32Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. 33Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ 34Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son1:34 Enligt en del handskrifter: Guds utvalde..”
De första lärjungarna
35Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina lärjungar, 36och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!”
37De båda lärjungarna hörde detta och började följa Jesus. 38När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”
De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”
39Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Det var runt fyra-tiden på eftermiddagen, och de stannade sedan hos honom den dagen. 40Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
41Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus).1:41 Se not till Matt 1:1. 42Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).1:42 Kefas (arameiska) och Petrus (grekiska) betyder båda klippa.”
43Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” 44Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.
45Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”
46”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”
”Kom och se själv”, svarade Filippos.
47När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit1:47 Israelit betyder efterkommande till Israel, som också hette Jakob. Jfr 1 Mos 32:27-28.. Det finns inget svek i honom.”
48”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.
Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”
49Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”
50Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” 51Han sa vidare: ”Ja, sannerligen1:51 Typiskt för detta evangelium är det dubbla användandet av amen, dvs. sannerligen. säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”1:51 För Människosonen, se not till Matt 8:20. Jfr f.ö. med berättelsen om Jakobs stege i 1 Mos 28:10-17.
Christus, het echte licht
1In het begin was het Woord en het Woord was bij God, en het Woord was God. 2Het Woord was bij God in het begin. 3Door het Woord is alles ontstaan en zonder het Woord is niets ontstaan van alles wat bestaat. 4In het Woord was leven en het leven was het licht voor de mensen. 5Het licht schijnt in de duisternis en de duisternis heeft het niet in zijn macht kunnen krijgen.
6Er kwam iemand die door God was gezonden, hij heette Johannes. 7Hij kwam om tegenover de mensen te getuigen van het licht en hen zo tot geloof te brengen. 8Johannes was niet zelf het licht maar degene die over het licht vertelde, 9het echte licht, dat in de wereld kwam om iedereen te verlichten. 10Het Woord kwam in de wereld en heeft de wereld gemaakt, maar de wereld wilde niets van het Woord weten. 11Hij kwam in zijn eigen land, maar zijn eigen volk heeft Hem niet aanvaard. 12Maar allen die Hem wel aanvaard hebben en geloven in zijn Naam, heeft Hij het recht gegeven kinderen van God te worden. 13Zij worden opnieuw geboren, niet op natuurlijke wijze of vanuit menselijk verlangen of omdat een mens dat wil, maar zij zijn uit God geboren. 14Het Woord werd een mens en leefde een tijdlang onder ons. Hij was vol genade en waarheid en wij hebben gezien hoe groot Hij is, de enige Zoon van de hemelse Vader.
15Johannes was zijn getuige en zei over Hem: ‘Dit is degene van wie ik zei dat er na mij Iemand zou komen die belangrijker is dan ik, omdat Hij er eerder was dan ik.’ 16Uit de overvloed die Hij heeft, hebben wij allen genade op genade ontvangen. 17Want Mozes heeft ons ooit de wet gegeven, maar Jezus Christus bracht ons genade en waarheid. 18Niemand heeft ooit God gezien, maar zijn enige Zoon, die één met Hem is, heeft ons laten zien wie God is.
Johannes, getuige van Christus
19De Joodse leiders stuurden priesters en tempeldienaars naar Johannes om te vragen wie hij was. 20‘Ik ben de Christus niet,’ zei hij hun in alle openheid. 21‘Wie dan wel?’ vroegen zij. ‘Elia?’ ‘Nee,’ antwoordde hij. ‘Bent u dan de profeet die komen zou?’ was hun volgende vraag. ‘Ook niet,’ zei Johannes. 22‘Maar wie bent u dan? Zeg het alstublieft, anders kunnen wij geen antwoord geven aan de mensen die ons gestuurd hebben.’ 23Hij zei: ‘Ik ben de stem van iemand die in de woestijn roept: “Maak de weg vrij voor de Here!” De profeet Jesaja heeft dit gezegd.’ 24Er stonden ook enkele Farizeeën bij, 25die vroegen: ‘Als u de Christus niet bent en ook niet Elia of de profeet, waarom doopt u dan?’ 26Johannes antwoordde: ‘Ik doop mensen met water. Maar in uw midden staat Hij die u nog niet kent. 27Hij is degene die na mij komt, Hij is zo belangrijk dat ik het zelfs niet waard ben om de riem van zijn sandalen los te maken.’ 28Dit gebeurde in Bethanië aan de overkant van de rivier de Jordaan, de plaats waar Johannes mensen doopte.
29De volgende morgen zag hij Jezus aankomen. ‘Kijk,’ riep hij. ‘Het offerlam van God! Hij neemt de schuld van de wereld op Zich. 30Hem bedoelde ik toen ik zei: “Na mij komt Iemand die belangrijker is dan ik, omdat Hij er eerder was dan ik.” 31Ik kende Hem nog niet, maar ik ben gekomen om de mensen met water te dopen om Hem aan Israël bekend te maken. 32Ik heb de Heilige Geest als een duif uit de hemel zien komen en Hij bleef op Jezus. 33Toen wist ik nog niet dat Hij het was. Maar God had tegen mij gezegd: “Op wie u de Heilige Geest ziet neerdalen en blijven, dat is Hem. Hij zal de mensen dopen met de Heilige Geest.” 34Nu ik dat gezien heb, ben ik ervan overtuigd dat Hij de Zoon van God is en wil ik daarvan getuigen tegenover de mensen.’
35De volgende dag was Johannes op dezelfde plaats met twee van zijn leerlingen. 36Hij zag Jezus voorbijgaan en zei: ‘Kijk, Hij is het Lam van God!’ 37Toen zijn twee leerlingen dat hoorden, gingen zij Jezus achterna. 38Jezus merkte dat zij Hem volgden. Hij keerde Zich om en vroeg: ‘Wat willen jullie?’ Zij vroegen: ‘Rabbi, waar woont U?’ Rabbi betekent leermeester. 39‘Kom maar kijken,’ zei Hij. Dus gingen zij met Hem mee, zagen waar Hij woonde en bleven de rest van de dag bij Hem. Dit gebeurde rond vier uur ʼs middags. 40Een van deze twee mannen was Andreas, de broer van Simon Petrus. 41Hij ontmoette zijn broer Simon en zei tegen hem: ‘Wij hebben de Messias gevonden.’ Messias betekent Christus, Gezalfde. 42En hij bracht Simon bij Jezus. Jezus keek Simon aan en zei: ‘Jij bent Simon, de zoon van Johannes. Jij krijgt een andere naam, Ik noem je voortaan Kefas.’ Kefas betekent Petrus, rots.
43De volgende dag besloot Jezus naar Galilea te gaan. Onderweg ontmoette Hij Filippus. ‘Kom,’ zei Hij, ‘ga met Mij mee.’ 44Filippus kwam, net als Andreas en Petrus, uit Betsaïda. 45Filippus ging naar Natanaël en zei tegen hem: ‘Wij hebben degene gevonden over wie Mozes en de profeten hebben geschreven. Hij heet Jezus en is de zoon van een zekere Jozef uit Nazareth.’ 46‘Uit Nazareth? Kan daar iets goeds vandaan komen?’ zei Natanaël. ‘Kom maar mee,’ antwoordde Filippus, ‘dan kun je Hem zien.’ 47Toen Jezus Natanaël zag aankomen, zei Hij: ‘Kijk, een eerlijke, oprechte man, een echte Israëliet!’ 48‘Kent U mij dan?’ vroeg Natanaël verbaasd. Jezus antwoordde: ‘Voordat Filippus je vroeg mee te gaan, zag Ik je al onder de vijgeboom zitten.’ 49‘Meester,’ zei Natanaël, ‘U bent de Zoon van God! De koning van Israël!’ 50Jezus antwoordde: ‘Dat geloof je omdat Ik zei dat Ik je onder de vijgeboom zag zitten? Je zult nog grotere daden zien! 51Werkelijk, jullie zullen zelfs de hemel open zien en de engelen van God die heen en weer gaan tussen God en Mij, de Mensenzoon.’
