1Stöt i horn på Sion!
Slå larm på mitt heliga berg,
så att alla som bor i landet darrar!
För Herrens dag kommer
och är nära,
2en dag med mörker och moln,
en dag så dunkel och svart.
Likt gryningen som breder ut sig över bergen
kommer ett stort och mäktigt folk.
Dess like har aldrig tidigare funnits
och kommer aldrig att finnas
bland kommande generationer.
3Framför dem går en förtärande eld,
bakom dem en brännande låga.
Framför dem ligger landet som Edens trädgård,
men bakom dem är öde öken.
Ingenting undkommer.
4De ser ut som hästar,
de drar fram som stridshästar.
5Med ett skrammel som av stridsvagnar
drar de fram över bergstopparna,
som en eld som dånar i strå,
som en mäktig armé på väg till strid.
6Folk grips av ångest inför dem,
allas ansikten bleknar.
7Som hjältar drar de fram,
som krigare tar de sig uppför muren.
Var och en marscherar rakt fram
och bryter sig aldrig ur ledet.
8Ingen tränger en annan.
Var och en går sin väg rakt fram.
De tar sig genom vapnen
utan att någon kan hindra dem.2:8 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
9De rusar in i staden,
springer uppför muren,
klättrar in i husen
och tar sig in genom fönstren som tjuvar.
10Jorden darrar inför dem
och himlen bävar.
Solen och månen förmörkas
och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.
11Herren låter sin röst höras
framför sin här.
Mycket stor är hans armé,
och stark är den som följer hans order.
Herrens dag är stor
och mycket fruktansvärd.
Vem kan uthärda den?
Vänd om till Herren
12Nu säger Herren:
”Vänd om till mig helhjärtat,
under fasta, gråt och klagan.”
13Riv sönder era hjärtan,
inte era kläder,
vänd tillbaka till Herren, er Gud,
för han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och rik på nåd,
och han ångrar det onda.
14Vem vet? Kanske vänder han om,
ångrar sig och lämnar efter sig en välsignelse,
till mat- och dryckesoffer åt Herren, er Gud.
15Stöt i horn på Sion!
Utlys en helig fasta
och kalla samman en högtidssamling!
16Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de gamla,
samla barnen
och de diande småbarnen.
Låt brudgummen komma ut ur sitt rum
och bruden ut ur sin kammare.
17Mellan förhuset och altaret
ska prästerna, Herrens tjänare, gråta
och säga:
”Herre, skona ditt folk!
Låt inte din arvedel hånas
och bli till en visa bland folken.
Varför skulle man bland folken få säga:
’Var finns deras Gud?’ ”
Räddning på Herrens dag
(2:18—3:21)
18Då greps Herren av svartsjuka för sitt land
och förbarmade sig över sitt folk.
19Herren svarade sitt folk:
”Jag ska ge er säd, vin och olja
så att ni blir mätta.
Jag ska aldrig mer
låta er vanäras av andra folk.
20Jag ska driva fienden från norr
långt bort från dig,
förjaga honom till ett förtorkat, öde land,
hans förtrupp mot havet i öster
och hans eftertrupp mot havet i väster.
Där ska stanken från honom stiga,
en förruttnelsens lukt från honom gå upp.”
För han har gjort stora ting.2:20 Sista satsen är svårtolkad; det är oklart vem som är subjektet. Om det är fienden, troligen syftande på gräshopporna, har satsen en negativ innebörd, men om slutet av versen tänks syfta på Herren, anknyter den kanske till v. 18f. Jfr även v. 21.
21Frukta inte, land.
Gläd dig och jubla,
för Herren har gjort stora ting.
22Frukta inte, ni markens djur,
för de öppna betesmarkerna grönskar på nytt.
Träden bär sin frukt,
fikonträdet och vinstocken
ger rika skördar.
23Gläd er, ni som bor på Sion,
jubla i Herren, er Gud!
Han ger er höstregn i rättfärdighet.
Han sänder skurar till er,
både höstregn och vårregn som förr.
24Tröskplatserna ska fyllas av säd,
och pressarna ska flöda över av vin och olja.
25”Jag ska gottgöra er de årsskördar som gräshopporna2:25 Se not till 1:4., gräsbitarna,
gräsätarna och gräsgnagarna åt upp,
min stora här som jag sände mot er.
26Ni ska få äta så att ni blir mätta,
och ni ska prisa Herren, er Gud,
som har utfört dessa under för er skull.
Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.
27Då ska ni inse
att jag är mitt i Israel
och att jag är Herren, er Gud, och ingen annan.
Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.
Herrens dag
28Därefter ska jag utgjuta min Ande
över alla människor.
Era söner och döttrar ska profetera,
era gamla män ska ha drömmar,
och era unga män se syner.
29Också över tjänare och tjänarinnor
ska jag på den tiden utgjuta min Ande.
30Jag ska låta tecken visa sig
på himlen och på jorden:
blod, eld och rökpelare.
31Solen ska vändas i mörker
och månen i blod,
innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer.
32Men var och en som åkallar Herrens namn
ska bli räddad.
För på Sions berg och i Jerusalem
ska finnas en räddad skara,
som Herren har sagt,
bland de överlevande
som Herren kallar.
O Dia do Senhor se Aproxima
1Toquem a trombeta em Sião;
deem o alarme no meu santo monte.
Tremam todos os habitantes do país,
pois o dia do Senhor está chegando.
Está próximo!
2É dia de trevas e de escuridão,
dia de nuvens e negridão.
Assim como a luz da aurora
se estende pelos montes,
um grande e poderoso exército se aproxima,
como nunca antes se viu
nem jamais se verá nas gerações futuras.
3Diante deles o fogo devora,
atrás deles arde uma chama.
Diante deles a terra é como o jardim do Éden,
atrás deles, um deserto arrasado;
nada lhes escapa.
4Eles têm a aparência de cavalos;
como cavalaria, atacam galopando.
5Com um barulho semelhante ao de carros
saltam sobre os cumes dos montes
como um fogo crepitante
que consome o restolho,
como um exército poderoso
em posição de combate.
6Diante deles povos se contorcem angustiados;
todos os rostos ficam pálidos de medo.
7Eles atacam como guerreiros;
escalam muralhas como soldados.
Todos marcham em linha,
sem desviar-se do curso.
8Não empurram uns aos outros;
cada um marcha sempre em frente.
Avançam por entre os dardos2.8 Ou pela passagem de água
sem desfazer a formação.
9Lançam-se sobre a cidade;
correm ao longo da muralha.
Sobem nas casas;
como ladrões entram pelas janelas.
10Diante deles a terra treme,
os céus estremecem,
o sol e a lua escurecem
e as estrelas param de brilhar.
11O Senhor levanta a sua voz
à frente do seu exército.
Como é grande o seu exército!
Como são poderosos os que obedecem à sua ordem!
Como é grande o dia do Senhor!
Como será terrível!
Quem poderá suportá-lo?
Chamado ao Arrependimento
12“Agora, porém”, declara o Senhor,
“voltem-se para mim de todo o coração,
com jejum, lamento e pranto.”
13Rasguem o coração e não as vestes.
Voltem-se para o Senhor, o seu Deus,
pois ele é misericordioso e compassivo,
muito paciente e cheio de amor;
arrepende-se e não envia a desgraça.
14Talvez ele volte atrás, arrependa-se,
e ao passar deixe uma bênção.
Assim vocês poderão fazer ofertas de cereal
e ofertas derramadas
para o Senhor, o seu Deus.
15Toquem a trombeta em Sião,
decretem jejum santo,
convoquem uma assembleia sagrada.
16Reúnam o povo,
consagrem a assembleia;
ajuntem os anciãos,
reúnam as crianças,
mesmo as que mamam no peito.
Até os recém-casados
devem deixar os seus aposentos.
17Que os sacerdotes, que ministram perante o Senhor,
chorem entre o pórtico do templo e o altar, orando:
“Poupa o teu povo, Senhor.
Não faças da tua herança objeto de zombaria
e de chacota entre as nações.
Por que se haveria de dizer pelos povos:
‘Onde está o Deus deles?’ ”
A Resposta do Senhor
18Então o Senhor mostrou zelo por sua terra
e teve piedade do seu povo.
19O Senhor respondeu2.18,19 Ou o Senhor mostrará zelo… e terá piedade… 19 O Senhor responderá ao seu povo:
“Estou enviando para vocês trigo,
vinho novo e azeite, o bastante
para satisfazê-los plenamente;
nunca mais farei de vocês
objeto de zombaria para as nações.
20“Levarei o invasor que vem do norte
para longe de vocês,
empurrando-o para uma terra seca e estéril,
a vanguarda para o mar oriental2.20 Isto é, o mar Morto.
e a retaguarda para o mar ocidental2.20 Isto é, o Mediterrâneo..
E a sua podridão subirá;
o seu mau cheiro se espalhará”.
Ele tem feito coisas grandiosas!
21Não tenha medo, ó terra;
regozije-se e alegre-se.
O Senhor tem feito coisas grandiosas!
22Não tenham medo, animais do campo,
pois as pastagens estão ficando verdes.
As árvores estão dando os seus frutos;
a figueira e a videira estão carregadas.
23Ó povo de Sião, alegre-se
e regozije-se no Senhor, o seu Deus,
pois ele dá a vocês as chuvas de outono,
conforme a sua justiça2.23 Ou no tempo certo.
Ele envia a vocês muitas chuvas,
as de outono e as de primavera, como antes fazia.
24As eiras ficarão cheias de trigo;
os tonéis transbordarão de vinho novo e de azeite.
25“Vou compensá-los pelos anos de colheitas
que os gafanhotos destruíram:
o gafanhoto peregrino,
o gafanhoto devastador,
o gafanhoto devorador
e o gafanhoto cortador,
o meu grande exército
que enviei contra vocês.
26Vocês comerão até ficarem satisfeitos,
e louvarão o nome do Senhor, o seu Deus,
que fez maravilhas em favor de vocês;
nunca mais o meu povo será humilhado.
27Então vocês saberão que eu estou no meio de Israel.
Eu sou o Senhor, o seu Deus,
e não há nenhum outro;
nunca mais o meu povo será humilhado.
O Dia do Senhor
28“E, depois disso,
derramarei do meu Espírito sobre todos os povos.
Os seus filhos e as suas filhas profetizarão,
os velhos terão sonhos,
os jovens terão visões.
29Até sobre os servos e as servas
derramarei do meu Espírito naqueles dias.
30Mostrarei maravilhas no céu e na terra:
sangue, fogo e nuvens de fumaça.
31O sol se tornará em trevas,
e a lua em sangue,
antes que venha o grande e temível dia do Senhor.
32E todo aquele que invocar
o nome do Senhor será salvo,
pois, conforme prometeu o Senhor,
no monte Sião e em Jerusalém
haverá livramento
para os sobreviventes,
para aqueles a quem o Senhor chamar.
