Herren ska föra hem sitt folk
1Vakna, vakna,
klä dig i din styrka, Sion!
Klä dig i din högtidsskrud,
Jerusalem, du heliga stad!
Ingen oomskuren eller oren
får komma in där.
2Skaka dammet av dig,
res dig, inta din plats, Jerusalem!
Bryt loss kedjorna från din hals,
du fångna dotter Sion!
3För så säger Herren:
”Ni såldes för ingenting,
och utan pengar ska ni köpas fria.”
4Så säger Herren Gud:
”För länge sedan begav sig mitt folk till Egypten för att bo där en tid.
Sedan blev de förtryckta av Assyrien.
5Och vad har jag nu här? säger Herren.
Mitt folk har förts bort för ingenting,
de som härskar över dem skränar, säger Herren,
och man hånar mitt namn dag efter dag.
6Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de den dagen inse att jag är den som talar. Jag är här.”
7Så härligt det är att höra budbärarens steg
när han kommer över bergen
med goda nyheter,
förkunnar fred,
bär goda nyheter om räddning
och säger till Sion:
”Din Gud är kung!”
8Hör, dina vakter ropar
och gläds tillsammans.
Med egna ögon ser de
Herren återvända till Sion.
9Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,
för Herren har tröstat sitt folk,
och han har friköpt Jerusalem!
10Herren har visat
sin makt och helighet för alla folk.
Hela jorden ska se vår Guds räddning.
11Bort, bort! Gå ut därifrån!
Rör inte det som är orent!
Gå ut och rena er,
ni som bär Herrens kärl!
12Ni ska inte ge er iväg i hast,
ni går ju inte ut som flyktingar,
för Herren går framför er,
Israels Gud går sist i ert tåg.
Herrens lidande tjänare52:13—53:12 Avsnittet är svårförståeligt och många detaljer i översättningen osäkra, t.ex. enligt Septuaginta: häpna i v. 15 är ett ord vars betydelse är oviss.
13”Se, min tjänare ska ha framgång.
Han ska bli upphöjd, mäktig och ärad.
14Många ska förundras över dig.
Han var så vanställd
att hans utseende knappast ens var mänskligt.
15Men nu får han många folk att häpna,
och kungar ska förstummas inför honom.
De ska se något som ingen förr berättat för dem,
och förstå något som de inte hört talas om.”
