Sången om Herrens vingård
1Nu vill jag sjunga en sång om min älskade,
en sång om min älskade och hans vingård.
Min älskade hade en vingård
på en bördig kulle.
2Han plöjde upp den,
tog bort all sten
och planterade vin av allra bästa slag.
Han byggde ett vakttorn
och högg ut ett presskar.
Sedan förväntade han sig goda druvor,
men vingården gav dåliga.
3”Ni Jerusalems invånare och Juda män,
döm nu mellan mig och min vingård!
4Vad hade man kunnat göra mer för den
än vad jag redan har gjort?
Jag förväntade mig goda druvor,
men den gav dåliga.
5Jag ska nu låta er veta
vad jag tänker göra med min vingård:
Jag ska ta bort dess stängsel,
så att den blir ödelagd.
Jag ska riva ner dess mur,
så att den blir nertrampad.
6Jag ska låta den bli fördärvad,
och den ska inte beskäras eller hackas,
utan tistlar och törnen ska få växa fritt.
Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”
7Härskarornas Herres vingård är Israel
och Judas folk den plantering han älskade.
Han väntade sig rätt,
men fann i stället orättvisa,
han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.
8Ve er som skaffar hus efter hus
och lägger fält till fält,
så att det inte längre finns någon plats kvar,
och ni blir de enda som bor i landet.
9Men detta har jag hört från härskarornas Herre:
”Många hus ska sannerligen ligga öde,
stora och fina, men utan invånare.
10En vingård på tio plogland
ska inte ge mer än en knapp tunna vin,
och av det utsäde som sås
ska man bara få en tiondel tillbaka.”
11Ve dem som går upp tidigt på morgonen
för att jaga efter starka drycker
och sitter till långt fram på nätterna,
berusade av vin!
12I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt,
och där finns vin.
Men Herrens verk ser de inte,
vad han gör bryr de sig inte om.
13Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap,
för de är utan förstånd.
Dess stormän ska dö av hunger,
och dess larmande hop ska tyna bort av törst.
14Därför vidgar dödsriket sitt gap
och spärrar upp sin mun utan gräns,
och dit ner störtar stadens förnämsta,
liksom den larmande hopen som nu jublar där.
15Då böjs människan ner,
mänskligheten förödmjukas,
de högmodigas blick förödmjukas.
16Men härskarornas Herre är upphöjd i sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.
17Då ska lammen beta som på sin egen betesmark,
fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.5:17 Grundtextens innebörd är oviss. Översättningen är delvis gjord med hjälp av Septuaginta.
18Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band
och synd som med vagnsremmar,
19dem som säger:
”Låt honom skynda sig
och snabbt utföra sitt verk,
så att vi får se det.
Låt det närma sig och komma,
som Israels Helige har beslutat,
så att vi får veta det!”
20Ve dem som kallar ont för gott
och gott för ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
surt till sött och sött till surt!
21Ve dem som är visa i sina egna ögon
och betraktar sig själva som kloka!
22Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och skickliga att blanda drycker!
23De tar mutor för att frikänna den skyldige
och vägrar den rättfärdige hans rätt.
24Som eldslågan förtär hö
och som halm sjunker ihop i elden,
så ska deras rot ruttna
och deras blommor flyga iväg som stoft,
för de har förkastat härskarornas Herres lag
och föraktat ordet från Israels Helige.
25Det är därför Herrens vrede
har flammat upp mot hans folk,
och han har sträckt ut sin hand för att slå det.
Bergen darrar,
och döda kroppar ligger som avfall på gatorna.
Men trots detta upphör inte hans vrede,
utan hans hand är fortfarande utsträckt.
26Han reser ett banér för folken långt borta
och lockar dem från jordens ände.
Och se, de kommer fort, med hast.
27Ingen blir trött eller stapplar,
ingen slumrar eller sover.
Inget bälte kring någons höfter lossnar,
ingen skorem går av.
28Deras pilar är vassa
och deras bågar spända.
Hästarnas hovar är som av flinta,
och vagnshjulen viner som vinden.
29De ryter som lejon, som unga lejon,
och griper morrande tag i sitt byte
och släpar bort det,
utan att någon kan rädda det.
30Den dagen ska det rytas mot dem
som när havet ryter.
Ser man ut över landet
är där mörker och nöd,
och ljuset förmörkas av moln.
5
ぶどう園の歌
1さあ、私の愛する方のために、
ぶどう園の歌を歌いましょう。
私の愛する方のぶどう園は、
よく肥えた丘の上にありました。
2その方は畑を十分に耕し、石ころを全部取り除き、
最上のぶどうの木を植えました。
見張り台を建て、岩を掘って酒ぶねを造り、
収穫期を楽しみに待ったのです。
ところが、実ったぶどうは野生ですっぱく、
全くの期待はずれでした。
3「エルサレムとユダ王国の者たちよ。
このような訴えがなされた。あなたが裁判官だ。
4わたしはこのうえ、いったい何ができよう。
ここまでしたのに、なぜわたしのぶどう園は
甘いぶどうではなく、野生のぶどうを実らせたのか。
5さくを壊し、ぶどう園を牧場にして、
家畜や羊の踏みにじるままにするほかない。
6枝を下ろしたり雑草を除いたりせず、
いばらのはびこるままにしておこう。
もう二度と雨を降らせないよう、雲に命じよう。」
7このぶどう園というのは神の民のことです。
イスラエルとユダは、神のお気に入りの土地でした。
神はそこが正義の国となるのを期待していたのに、
実際に目にしたのは流血でした。
正しいことが行われるようにと願っていたのに、
実際に耳にしたのは、
しいたげられた人たちの叫びでした。
8土地はどんどん買い占められ、
住む所さえない人が大ぜいいました。
それなのにあなたがたは、広々とした土地の真ん中に
大邸宅をかまえ、まるでこの地は全部
自分のものだと言わんばかりの顔をしています。
9しかし、それも今のうちです。
天の軍勢の主は、あなたがたが
きっと恐ろしい目に会うと予告しています。
「多くの美しい邸宅が荒れ果て、
そこに住む者は殺されるか、行方不明になる」
と告げるのを、この耳ではっきり聞きました。
10十ツェメド（十組の牛が一日で耕す面積）のぶどう園から、
たった一バテ（二十三リットル）のぶどう汁も取れず、
一ホメル（二百三十リットル）の種をまいても、
たった一エパ（二十三リットル）の収穫しかありません。
11朝早くから夜ふけまで酒をあびる者は、
必ず災難に会います。
飲んだくれはひどい目に会います。
12あなたがたの豪勢な宴会には心地よい音楽が流れ、
雇った音楽隊も一流のものです。
ところが主のことは頭にありません。
13「だから、おまえたちを捕虜として
遠い国へ連れて行く。
おまえたちは、わたしにどんなによくされたか
知りもせず、心にも留めていない。
大いに尊敬される者さえ飢え、
庶民は飲む水もなく、渇きで死ぬ。」
14地獄は、エルサレムという、
おいしそうなごちそうを前にして舌なめずりし、
その市民を飲んだくれた群衆もろとものみ込みます。
15その日には、傲慢な者もちりの中にひれ伏し、
尊大な者も腰を低くします。
16天の軍勢の主だけが、ひときわたたえられるのです。
きよく正しい方は主だけだからです。
17その時、廃墟の中では家畜の群れが草を食べ、
子羊と子牛、子やぎがたわむれます。
18雄牛に綱をつけて引くように
自分の罪を引きずり歩く者はひどい目に会います。
19イスラエルのきよい神さえさげすみ、
罰を受けることなど平気だという顔で言うのです。
「主よ、罰するなら早く罰してください。
あなたの力のほどを拝見したいものです。」
20彼らは白を黒、黒を白と言い、
苦いものを甘い、甘いものを苦いと言い張ります。
21自分には知恵があると思い、利口ぶる者は、
ひどい目に会います。
22酒ならだれにも負けないと豪語する者も同じです。
23彼らはわいろをもらって正義を曲げ、
悪者を保釈して罪のない者を牢にたたき込みます。
24それゆえ神は彼らをきつく罰し、火で焼くのです。
彼らはわらのように、あっという間に燃え尽きます。
その根はたちまち腐り、花はしぼみます。
主の教えを捨て、
イスラエルのきよい神のことばを軽んじたからです。
25だからこそ、主は
イスラエルに向かって怒りを燃え上がらせ、
御手を下して彼らを打ったのです。
丘々は震え、
人々のしかばねがごみのように町の中に捨てられます。
それでもまだ神の怒りが収まったわけではありません。
御手はなおも重くのしかかります。
26神が遠く離れた国々に合図を送り、
地の果ての人たちを笛で呼ぶと、
彼らはエルサレムへなだれ込みます。
27彼らは全く疲れを知らず、
つまずいたり立ち止まったりしません。
腰のベルトはきつく締まり、
くつひもも丈夫で切れません。
休むことも眠ることもなく走り続けます。
28その矢じりは研ぎすまされ、弓はいっぱいに張られ、
馬のひづめは火花を散らし、
戦車の車輪は風車のように回ります。
29彼らはライオンのようにほえ、獲物に襲いかかって
わたしの民をつかまえ、捕虜として連れ去りますが、
誰ひとり彼らを救い出す者はいません。
30海鳴りのようなうなり声とともに、
犠牲者を、ひと呑みにします。
イスラエル中が絶望のやみと悲しみに沈み、
空は暗黒になります。
