Herrens utvalde
1Detta är min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde som jag håller kär!
Jag låter min Ande komma över honom,
han ska föra ut rätten för folken.
2Han ropar inte, han skriker inte,
han låter inte sin röst höras på gatorna.
3Han krossar inte ett brutet strå,
han släcker inte en veke som tynar.
Troget för han fram rättvisan.
4Han ska inte tyna bort eller krossas
förrän han upprättat rättvisan på jorden.
Fjärran länder väntar på hans undervisning42:4 Det hebreiska ordet torah syftar dels på lagen, dels helt enkelt på undervisning. Jfr med Rom 8:2, där det grekiska ordet för lag i Nya Testamentet används för att anspela på denna ”undervisning” av Kristus..”
5Så säger Gud, Herren,
som har skapat himlarna
och spänt upp dem,
brett ut jorden och allt som kommer upp ur den,
han som ger liv åt människorna
och livsande till alla som bor där:
6”Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet.
Jag tar dig vid handen och uppehåller dig.
Jag gör dig till ett förbund för mitt folk
och till ett ljus för alla andra folk.
7Du ska öppna de blindas ögon
och befria de fångna ur fängelset,
ur fångenskap dem som sitter i mörkret.
8Jag är Herren.
Det är mitt namn,
jag ger inte min ära till någon annan,
inte mitt lov till avgudar.
9Det som har varit förut är nu förbi,42:9 Tanken kan också vara att det som förutsagts har gått i uppfyllelse.
nu förkunnar jag något nytt.
Innan det sker ska jag låta er höra om det.
En ny sång
10Sjung en ny sång till Herren!
Sjung hans pris från jordens alla ändar,
låt havet brusa och allt som finns där,
länderna bortom havet och alla som bor där.
11Låt öknen och dess städer höja sin röst,
byarna där Kedar bor.
Låt Selas befolkning sjunga av glädje,
ropa från bergens toppar.
12Ge Herren äran,
förkunna hans lov i länderna bortom havet.
13Herren drar ut med stor makt,
som en krigare upptänd av stridslust,
han ger upp ett krigsrop
och övervinner sina fiender.
14Länge har jag varit tyst,
tigit och lagt band på mig,
men nu skriker jag som en kvinna i födslovåndor,
flämtar och drar efter andan på samma gång.
15Jag ska ödelägga bergen och höjderna
och låta gräset på dem torka bort.
Jag ska förvandla floder till land
och torka ut dammarna.
16Jag ska leda de blinda på en väg som de inte känner,
föra dem fram längs okända stigar.
Jag ska göra mörkret till ljus framför dem
och göra den oländiga marken jämn.
Detta ska jag göra,
och jag ska inte överge dem.
17Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar
kommer att få ge sig iväg
i skam och förnedring.
Blinda och döva för Herrens ord
18Hör, ni döva!
Se, ni blinda!
19Vem är så blind som min tjänare,
så döv som min budbärare?
Vem är så blind som min förtrogne42:19 Grundtextens innebörd är oviss.,
så blind som Herrens tjänare?
20Han ser mycket
men bryr sig inte om det.
Han hör, men utan att lyssna.”
21Herren är rättfärdig,
därför vill han visa
att hans lag är härlig och stor.
22Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
Alla har legat bundna i hålor,
undangömda i fängelser.
De blev utplundrade
men ingen har hjälpt dem,
de har skövlats
men ingen har sagt: ”Ge tillbaka!”.
23Vem av er vill höra det här,
ta vara på det och lyssna hädanefter?
24Vem har utlämnat Jakob åt skövling,
Israel åt plundrare?
Var det inte Herren,
han som vi har syndat mot?
De ville inte gå hans vägar
och inte heller lyssna till hans lag.
25Därför lät han sin brinnande vrede komma över dem
och drabbas av krig och våld.
Men fastän de blev prövade i eld
förstod de inte;
fastän de brändes av lågor
tog de inte varning.
عبد الرب
1هُوَذَا عَبْدِي الَّذِي أَعْضُدُهُ، مُخْتَارِي الَّذِي ابْتَهَجَتْ بِهِ نَفْسِي. وَضَعْتُ رُوحِي عَلَيْهِ لِيَسُوسَ الأُمَمَ بِالْعَدْلِ. 2لَا يَصِيحُ وَلا يَصْرُخُ وَلا يَرْفَعُ صَوْتَهُ فِي الطَّرِيقِ. 3لَا يَكْسِرُ قَصَبَةً مَرْضُوضَةً، وَفَتِيلَةً مُدَخِّنَةً لَا يُطْفِئُ. إِنَّمَا بِأَمَانَةٍ يُجْرِي عَدْلاً. 4لَا يَكِلُّ وَلا تُثَبَّطُ لَهُ هِمَّةٌ حَتَّى يُرَسِّخَ الْعَدْلَ فِي الأَرْضِ، وَتَنْتَظِرُ الْجَزَائِرُ شَرِيعَتَهُ.
5هَذَا مَا يَقُولُهُ اللهُ، الرَّبُّ خَالِقُ السَّمَاوَاتِ وَبَاسِطُهَا، وَنَاشِرُ الأَرْضِ وَمَا يُسْتَخْرَجُ مِنْهَا. الْوَاهِبُ أَهْلَهَا نَسَمَةً، وَالْمُنْعِمُ بِالرُّوحِ عَلَى السَّائِرِينَ عَلَيْهَا: 6«أَنَا هُوَ الرَّبُّ قَدْ دَعَوْتُكَ بِالْبِرِّ. أَمْسَكْتُ بِيَدِكَ وَحَافَظْتُ عَلَيْكَ وَجَعَلْتُكَ عَهْداً لِلشَّعْبِ وَنُوراً لِلأُمَمِ 7لِتَفْتَحَ عُيُونَ الْعُمْيِ، وَتُطْلِقَ سَرَاحَ الْمَأْسُورِينَ فِي السِّجْنِ، وَتُحَرِّرَ الْجَالِسِينَ فِي ظُلْمَةِ الْحَبْسِ.
8أَنَا هُوَ الرَّبُّ وَهَذَا اسْمِي. لَا أُعْطِي مَجْدِي لِآخَرَ، وَلا حَمْدِي لِلْمَنْحُوتَاتِ. 9هَا هِيَ النُّبُوءَاتُ السَّالِفَةُ تَتَحَقَّقُ، وَأُخْرَى جَدِيدَةٌ أُعْلِنُ عَنْهَا وَأُنْبِئُ بِها قَبْلَ أَنْ تَحْدُثَ».
أنشودة حمد للرب
10غَنُّوا لِلرَّبِّ أُغْنِيَةً جَدِيدَةً، سَبِّحُوهُ مِنْ أَقَاصِي الأَرْضِ أَيُّهَا الْمُسَافِرُونَ فِي عُبَابِ الْبَحْرِ وَكُلُّ مَا فِيهِ وَيَا سُكَّانَ الْجَزَائِرِ. 11لِتَهْتِفِ الصَّحْرَاءُ وَمُدُنُهَا، وَدِيَارُ قِيدَارَ الْمَأْهُولَةُ. لِيَتَغَنَّ بِفَرَحٍ أَهْلُ سَالِعَ وَلْيَهْتِفُوا مِنْ قِمَمِ الْجِبَالِ. 12ولْيُمَجِّدُوا الرَّبَّ وَيُذِيعُوا حَمْدَهُ فِي الْجَزَائِرِ. 13يَبْرُزُ الرَّبُّ كَجَبَّارٍ، يَسْتَثِيرُ حَمِيَّتَهُ كَمَا يَسْتَثِيرُهَا الْمُحَارِبُ، وَيُطْلِقُ صَرْخَةَ حَرْبٍ دَاوِيَةً، يُظْهِرُ جَبَرُوتَهُ أَمَامَ أَعْدَائِهِ.
14لَكَمِ اعْتَصَمْتُ بِالصَّمْتِ، وَلَزِمْتُ السَّكِينَةَ وَلَجَمْتُ نَفْسِي. أَمَّا الآنَ فَأَنَا أَصِيحُ وَأَزْفِرُ كَامْرَأَةٍ تُقَاسِي مِنَ الْمَخَاضِ. 15أُخَرِّبُ الْجِبَالَ وَالتِّلالَ، وَأُيَبِّسُ كُلَّ عُشْبِهَا، وَأُحَوِّلُ الأَنْهَارَ إِلَى قَفْرٍ وَأُجَفِّفُ الْبُحَيْرَاتِ، 16وَأَقُودُ الْعُمْيَ فِي سَبِيلٍ لَمْ يَعْرِفُوهَا مِنْ قَبْلُ، وَأَهْدِيهِمْ فِي مَسَالِكَ يَجْهَلُونَهَا، وَأُحِيلُ الظَّلامَ أَمَامَهُمْ إِلَى نُورٍ، وَالأَمَاكِنَ الْوَعِرَةَ إِلَى أَرْضٍ مُمَهَّدَةٍ. هَذِهِ الأُمُورُ أَصْنَعُهَا وَلَنْ أَتَخَلَّى عَنْهُمْ. 17أَمَّا الْمُتَوَكِّلُونَ عَلَى الأَصْنَامِ، الْقَائِلُونَ لِلأَوْثَانِ: «أَنْتُمْ آلِهَتُنَا» فَإِنَّهُمْ يُدْبِرُونَ مُجَلَّلِينَ بِالْخِزْيِ.
إسرائيل أعمى وأصم
18اسْمَعُوا أَيُّهَا الصُّمُّ، انْظُرُوَا أَيُّهَا الْعُمْيُ لِتُبْصِرُوا. 19مَنْ هُوَ أَعْمَى سِوَى عَبْدِي؟ وَمَنْ هُوَ أَصَمُّ كَرَسُولِي الَّذِي أَرْسَلْتُهُ؟ مَنْ هُوَ أَعْمَى مِثْلَ مَنْ يَكُنُّ لِي الْوَلاءَ؟ وَمَنْ هُوَ كَفِيفٌ كَعَبْدِ الرَّبِّ؟ 20تَشْهَدُ أُمُوراً كَثِيرَةً وَلا تُلاحِظُهَا، وَأُذُنَاكَ مَفْتُوحَتَانِ وَلَكِنْ لَا تَسْمَعُ شَيْئاً. 21قَدْ سُرَّ الرَّبُّ مِنْ أَجْلِ بِرِّهِ أَنْ يُعَظِّمَ شَرِيعَتَهُ وَيُمَجِّدَهَا، 22لَكِنَّ شَعْبَهُ مَنْهُوبٌ وَمَسْلُوبٌ. قَدْ وَقَعُوا جَمِيعُهُمْ فِي الْحُفْرَةِ وَاقْتُنِصُوا وَزُجَّ بِهِمْ فِي أَقْبِيَةِ السُّجُونِ. صَارُوا فَرِيسَةً وَلَيْسَ مِنْ مُنْقِذٍ، وَأَصْبَحُوا غَنِيمَةً وَلَيْسَ مَنْ يَقُولُ: «رُدَّهَا».
23مَنْ مِنْكُمْ يَسْمَعُ هَذَا وَيُنْصِتُ وَيُصْغِي لِلزَّمَنِ الْمُقْبِلِ؟ 24مَنْ أَسْلَمَ يَعْقُوبَ لِلنَّهْبِ، وَإِسْرَائِيلَ لِلسَّالِبِينَ؟ أَلَيْسَ هُوَ اللهُ الَّذِي أَخْطَأْنَا فِي حَقِّهِ؟ لأَنَّهُمْ أَبَوْا أَنْ يَسْلُكُوا فِي طُرُقِهِ وَأَنْ يُطِيعُوا شَرِيعَتَهُ. 25لِذَلِكَ صَبَّ عَلَيْهِمْ جَامَ غَضَبِهِ فِي وَطِيسِ الْحَرْبِ فَاكْتَنَفَتْهُمْ بِضِرَامِهَا وَلَكِنَّهُمْ لَمْ يَفْهَمُوا، وَأَحْرَقَتْهُمْ بِنِيرَانِهَا وَلَمْ يَتَّعِظُوا.
