Profetia över Jerusalem
1Profetia om Synernas dal:
Vad är det som händer dig?
Varför springer alla upp på taken?
2Du stad full av larm och oväsen och triumf!
Dina slagna har inte slagits med svärd,
och de har inte dött i strid.
3Alla dina ledare har tagit till flykten.
De har tillfångatagits utan båge.
Alla som du grep tillfångatogs,
fastän de flydde långt bort.
4Därför säger jag:
”Låt mig få vara ensam
och gråta bittert!
Försök inte trösta mig
när mitt folk går under!”
5En dag med förvirring, tumult och skräck
kommer från Herren, härskarornas Herre,
i Synernas dal med nerbrutna murar
och rop upp mot berget.
6Elam tar kogret,
sina vagnsmän och ryttare,
och Kir har blottat skölden.
7Dina ljuvliga dalar är fulla av vagnar,
och ryttare har ställt upp sig vid porten.
8Juda blottläggs och blir utan skydd.
Du ser dig den dagen om efter vapen i Skogshuset.
9Ni ser att det finns många rämnor i Davids stad,
och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
10Ni räknar husen i Jerusalem
och river ner dem för att laga muren.
11Ni bygger en ny damm mellan murarna
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp till honom som gjort detta,
till den som för länge sedan planerat det här.
12Herren, härskarornas Herre, kallar er den dagen
till att gråta och sörja
och till att raka era huvuden
och klä er i säcktyg.
13Men i stället blir det glädje och firande,
slakt av oxar och lamm,
köttätande och vindrickande:
”Låt oss äta och dricka,
imorgon ska vi ju ändå dö!”
14Härskarornas Herre har uppenbarat för mig, låtit mig höra: ”Denna er skuld ska inte försonas så länge ni lever,” säger Herren, härskarornas Herre.
Shevna och Eljakim
15Så säger Herren, härskarornas Herre, till mig:
”Gå till förvaltaren Shevna, palatsets föreståndare, och säg:
16Vad gör du här,
och vem har du här
för att du ska hugga ut en grav åt dig här,
göra åt dig en grav högt uppe,
en boning i klippan?
17Se, Herren ska kasta dig långt bort, du mäktige man!
Herren ska ta tag i dig22:17 Grundtextens innebörd är osäker.
18och rulla ihop dig till en boll
och kasta dig långt bort till ett stort land,
där du ska dö,
och där dina hästar och ståtliga vagnar ska bli kvar.
Du är en skamfläck för din herres hus!
19Jag ska köra ut dig från din plats,
dra ner dig från din position.
20Den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21Jag ska klä honom i din mantel, spänna om honom ditt bälte och ge honom din auktoritet, och han ska bli en far för folket i Jerusalem och Juda. 22Jag ska lägga på honom nyckeln till Davids hus. När han öppnar kan ingen stänga, och när han stänger kan ingen öppna. 23Jag ska slå in honom som en spik som sitter stadigt på sin plats. Han ska bli som en högaktad tron för sin fars släkt. 24Så ska de hänga på honom all ära från hans fars släkt, ätt och avkomlingar, alla mindre kärl, skålar och allehanda krus.22:24 Grundtexten är svårtolkad.
25Men den dagen, säger härskarornas Herre, kommer spiken som satt stadigt på sin plats att lossna. Den bryts av och faller ner. Bördan som hängde på den förstörs, för Herren har talat.”
Ang Mensahe bahin sa Jerusalem
1Kini nga mensahe bahin sa yuta sa panan-awon:22:1 sa yuta sa panan-awon: Tingali mao ang Jerusalem.
Unsay nahitabo? Nganong nanaka man kamong tanan sa mga atop? 2Nagkagubot ug naninggit ang mga tawo sa tibuok nga siyudad. Ang nangamatay kaninyo wala mamatay pinaagi sa gira. 3Nangagiw ang tanan ninyong mga pangulo, ug dali ra kaayo silang nadakpan. Ang uban kaninyo naninguha nga makakagiw, apan nadakpan ra gihapon. 4Karon, pasagdi ninyo ako nga mohilak alang sa akong mga katagilungsod nga nangamatay. Ayaw ninyo ako lingawa. 5Kay gitakda na sa Ginoong Dios nga Makagagahom kini nga panahon sa pagpanggun-ob, kaguliyang, ug kalisang alang sa mga tawo diha sa kapatagan sa panan-awon. Ang mga paril niini mangatumpag, ug ang singgit sa mga tawo madunggan hangtod sa mga bukid. 6Misulong ang mga sundalo nga taga-Elam nga nagsakay ug mga kabayo ug may mga pana. Ang mga sundalo sa Kir nanulong usab nga may gikuptang mga taming. 7Nagtapok ang ilang mga karwahe sa inyong mabungahong mga kapatagan, ug nagbantay ang ilang mga tigkabayo sa mga pultahan sa inyong siyudad. 8Nagun-ob na ang mga depensa sa Juda.
Niadtong adlawa, nagkuha kamo sa inyong mga armas sa tagoanan niini. 9Nakita ninyo nga daghan ug gubang bahin ang mga paril sa Lungsod ni David. Nagtigom kamog tubig didto sa ubos nga pundohanan ug tubig. 10Gisusi ninyo ang mga balay sa Jerusalem ug giguba ninyo ang uban niini aron gamiton ang mga bato sa pag-ayo sa paril sa siyudad. 11Naghimo kamog pundohanan ug tubig sa taliwala sa duha ka paril alang sa tubig nga gikan sa daang pundohanan ug tubig. Apan wala kamo mosalig ug motagad sa Dios nga mao ang nagplano ug nagbuot nga mahitabo kini sukad pa kaniadto.
12Nagtawag kaninyo ang Ginoong Dios nga Makagagahom nianang adlawa aron nga magsubo ug manghilak kamo. Gisultihan niya kamo nga magpaupaw ug magbistig sako sa pagpakita sa inyong pagsubo. 13Naglipay ug nagsaulog hinuon kamo. Nagaihaw kamog baka ug karnero, nangaon ug karne, ug nanginom ug bino. Miingon kamo, “Mangaon kita ug maglipay kay basin mamatay kita ugma.”
14Miingon ang Ginoo nga Makagagahom kanako nga kining inyong sala dili gayod niya mapasaylo hangtod mamatay kamo.
Ang Mensahe alang kang Shebna
15Gisugo ako sa Ginoong Dios nga Makagagahom nga moadto kang Shebna, ang tigdumala sa palasyo, ug isulti kini kaniya, 16“Kinsa ka nga mokalot dinhi sa bakilid ug mohimo sa imong lubnganan uban sa mga dungganon? Kinsa ang nagtugot kanimo sa paghimo niini? 17Pagbantay, kay bisan ug gamhanan ka, dakpon ka sa Ginoo ug ilabay. 18Iumol ka nga daw sa bola ug ilabay ngadto sa usa ka halapad nga dapit. Mamatay ka didto, ug mangaguba usab didto ang gipasigarbo mo nga mga karwahe. Naghatag ka ug kaulawan sa panimalay sa imong agalon. 19Miingon usab ang Ginoo, ‘Papahawaon ko ikaw sa imong pwesto! 20Nianang adlawa, ipatawag ko ang akong alagad nga si Eliakim nga anak ni Hilkia. 21Ipasul-ob ko kaniya ang imong bisti ug bakos, ug ihatag ko kaniya ang imong awtoridad. Mahimo siyang sama sa usa ka amahan sa mga taga-Jerusalem ug mga taga-Juda. 22Itugyan ko kaniya ang yabi sa gingharian ni David. Kon unsay iyang ablihan, walay makasira; ug kon iyang sirad-an, walay makaabli. 23Ipahimutang ko siya nga malig-on diha sa iyang katungdanan sama sa sab-itanan diha sa dingding. Ug maghatag siyag dungog sa panimalay sa iyang amahan. 24Ug ang tibuok niyang kabanayan ug mga kaparyentehan magsalig kaniya. Sama siya sa sab-itanan diin gisab-it ang nagkalain-laing mga gagmayng sudlanan, gikan sa yahong hangtod sa mga tibod. 25Inigkahitabo unya niana, ang sab-itanan nga gipakabit sa lig-ong dapit mahuso, mahugno, mangahulog, ug mangabuskag ang tanang gisab-it didto. Mahitabo gayod kini, kay ako, ang Ginoo, ang nagaingon niini.’ ”
