Dom över Babylonien
1Detta är vad Herren talade angående Babylonien, kaldéernas land, genom profeten Jeremia:
2”Förkunna bland folken,
låt det höras,
höj banéret och ropa ut,
tig inte, säg:
’Babylon ska intas,
Bel står med skam
och Marduk krossas.
Avgudarna står med skam
och belätena krossas.’
3För ett folk från norr anfaller
och ödelägger landet
så att ingen kan bo där längre.
Både människor och djur flyr bort.
4Då, på den tiden,
säger Herren,
ska Israels folk komma vandrande
tillsammans med Judas folk
och gråtande söka Herren, sin Gud.
5De ska fråga efter Sion
och vända blicken ditåt.
De ska komma och förena sig med Herren
i ett evigt förbund som aldrig ska glömmas.
6Mitt folk har varit förlorade får.
Deras herdar har fört dem vilse
och fått dem att irra omkring bland bergen.
De strövade från berg till höjd
och glömde sin egen viloplats.
7Alla som råkade på dem
slukade dem,
och deras fiender sa:
’Vi är oskyldiga,
för de har syndat mot Herren,
rättfärdighetens betesmark,
Herren, sina förfäders hopp.’
8Fly från Babylonien,
lämna kaldéernas land.
Gå som bockar som leder hjorden.
9Nu ska jag resa upp en här av väldiga folk
från landet i norr och leda den mot Babylon.
De gör sig redo för strid,
norrifrån ska det erövras.
Deras pilar är som en skicklig hjältes,
som inte vänder tillbaka med oförrättat ärende.
10Kaldéen ska bli plundrat
tills alla har fått tillräckligt med byte, säger Herren.
11Ni är glada och jublar,
ni som plundrar min arvedel.
Ni hoppar som kvigor på tröskplatsen
och frustar som hingstar.
12Er mor ska få stå med stor skam,
hon som födde er ska bli vanärad.
Hon ska bli det minsta bland folken,
en vildmark och ett torrt ökenland.
13På grund av Herrens vrede
ska det vara obebott
och bli till ett ensligt ödeland.
Alla som far förbi ska bli förskräckta
och dra efter andan när de ser dess förödelse.
14Förbered er för strid mot Babylon,
från alla sidor, ni bågskyttar!
Skjut mot det, spara inte på pilarna,
för det har syndat mot Herren.
15Höj segerrop mot det från alla sidor!
Man ger upp!
Tornen faller, murarna rasar.
Detta är Herrens hämnd.
Hämnas på Babylonien,
gör mot henne som hon själv har gjort!
16Förinta ur Babylonien den som sår
och den som brukar skära i skördetiden.
Undan förtryckarens svärd
ska var och en återvända till sitt eget folk
och fly till sitt eget land.
17Israel är som ett vilsegånget får,
jagat av lejon.
Den förste att sluka det var kungen av Assyrien,
och sedan krossade Nebukadnessar,
kungen av Babylonien, dess ben.”
18Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Jag ska straffa den babyloniske kungen och hans land,
precis som jag straffade den assyriske kungen.
19Men jag ska leda Israel tillbaka till dess betesmarker.
Det ska gå i bet på Karmel och Bashan
och äta sig mätt på Efraims berg och i Gilead.
20Då, på den tiden, säger Herren,
ska man söka efter Israels skuld,
men den ska inte finnas mer, och Judas synder
ska inte heller gå att finna,
för jag ska förlåta dem som jag har skonat.
21Anfall Meratajims land
och invånarna i Pekod.50:21 Namnen här är en hebreisk ordlek. Meratajim syftar troligen på en region i södra Babylonien nära Eufrats och Tigris utlopp till Persiska viken och där vattnet hade hög salthalt. På hebreiska betyder namnet dubbelt uppror och kan tolkas som en epitet för Babylonien i sin helhet. Pekod syftar på ett arameiskt folk längre ner på östra sidan om Tigris. De nämns ofta i assyriska texter och även i Hes 3:23 som Babyloniens allierade. På hebreiska betyder namnet straff/hemsökelse och tillämpat på Babylonien att landet skulle straffas för sitt dubbla uppror.
Döda dem! Vig dem åt förintelse! säger Herren.
Gör så som jag har befallt dig!
22Det är stridslarm i landet,
en stor förödelse.
23Ack, bräckt och krossad
är den slägga som slog hela världen!
Babylons öde väcker stor fasa bland folken.
24Jag gillrade en fälla för dig, Babylon,
och du greps innan du hann märka något.
Man fann dig och tillfångatog dig,
därför att du satt dig upp mot Herren.
25Herren har öppnat sitt vapenförråd
och tagit fram sin vredes vapen,
för Herren, härskarornas Herre,
har ett verk att utföra i kaldéernas land.
26Ja, gå emot det från fjärran!
Bryt upp dess förråd!
Samla allting i en hög och vig det åt förintelse!
Lämna ingenting kvar av det.
27Döda alla dess tjurar,
för dem till slakt!
Ve dem! Deras tid är inne,
tiden för deras straff.
28Lyssna till dem som flyr,
de som tar sig ut ur Babyloniens land
för att i Sion berätta
om Herrens, vår Guds, hämnd,
hämnden för hans tempel.
29Dra samman bågskyttar mot Babylon,
av alla som kan spänna en båge.
Omringa det från alla håll,
så att ingen kan fly!
Ge igen för alla hennes ogärningar,
gör så mot henne som hon själv har gjort,
för hon har satt sig upp mot Herren, Israels Helige.
30Därför faller de unga männen på gatorna,
och alla hennes soldater stupar den dagen, säger Herren.
31Jag står dig emot, du högmodiga,
säger Herren, härskarornas Herre,
för nu är tiden för mitt straff inne för dig!
32Den högmodige stapplar och faller,
och ingen reser honom upp.
Jag ska tända en eld i hans städer,
som ska bränna upp allt som finns där omkring.”
33Så säger härskarornas Herre:
”Folket i Israel är förtryckt,
och folket i Juda likaså.
Alla de som tagit dem till fånga håller dem fast
och vägrar att låta dem gå.
34Men deras befriare50:34 Se not till 4 Mos 35:12. är mäktig.
Hans namn är härskarornas Herre.
Han ska försvara dem
och låta landet få ro,
men han ger oro åt Babylons invånare.
35Svärd mot kaldéerna,
säger Herren,
mot Babylons invånare
och dess furstar och visa män!
36Svärd mot spåmännen,
de ska stå där som dårar!
Svärd mot dess hjältar,
de ska bli förskräckta!
37Svärd mot dess hästar och vagnar
och mot alla främlingar där inne,
de ska bli som kvinnor!
Svärd mot dess skatter,
de ska rövas bort.
38Torka50:38 Eller svärd. över dess vatten,
de ska torka ut!
För detta är avgudarnas land,
de dyrkar skräckens beläten som besatta.
39Därför ska ökendjur och hyenor bo där,
och berguvar ha sitt tillhåll där.
Aldrig mer ska någon bo där.
Det ska ligga övergivet från generation till generation.
40Så som Gud ödelade
Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger Herren,
så ska ingen bo där,
ingen vistas där mer.
41Se, ett folk kommer från norr,
en stor nation och många kungar reser sig
från jordens yttersta ändar.
42De är beväpnade med båge och lans.
De är grymma och obarmhärtiga.
De låter som havets dån,
på sina hästar drar de fram,
rustade för strid,
mot dig, dotter Babylon!
43När kungen av Babylonien hör ryktet om dem
står han där handfallen.
Han grips av ångest,
som en kvinna som ska föda barn.
44Se, likt ett lejon som kommer från Jordandalens
täta snår till grönskande betesmarker
ska jag plötsligt jaga dem därifrån.
Vem är den utvalde som jag ska utse för detta?
För vem är lik mig, och vem kan ställa mig till svars?
Vilken herde kan utmana mig?”50:44-46 Innehållet i dessa verser är nästan identiskt med 49:19-21, se även not där.
45Hör därför vad Herren har planerat för Babylon
och tänkt ut mot kaldéernas land:
Även de minsta i flocken ska släpas bort,
betesmarkerna ska förfäras över dem.
46Jorden bävar vid ropet om Babylons fall.
Ett rop hörs bland folken.
50
バビロンについてのメッセージ
1次は、主が預言者エレミヤを通して、カルデヤ人の国バビロンについて語ったことばです。
2「全世界の人に、バビロンは滅びると告げなさい。
その国の神であるメロダクは恥をかく。
3北から一つの国が攻め上り、この地を二度と人が住めないほど徹底的に荒らすからだ。人も家畜も逃げる。 4その時、イスラエルとユダの民は泣きながら、彼らの神であるわたしを尋ね求める。 5シオン（エルサレム）に通じる道を尋ね、故国をめざして帰る。『二度と破られない永遠の誓いを立て、主にしっかり結びつこう』と、彼らは言う。 6わたしの民は迷った羊だ。羊飼いたちはとんでもない方向に彼らを連れて行き、山の中に置き去りにした。彼らは道に迷い、どうすれば元の場所へ帰れるかと途方にくれた。 7彼らを見つけた者は彼らをさんざん食い物にし、『彼らを好きなように料理しよう。彼らは、正義の神であり、彼らの先祖の望みであった主に罪を犯したのだから』と言った。
8しかし今度は、
カルデヤ人の国バビロンから逃げ出すのだ。
わたしの民を故国に連れ帰りなさい。
9わたしは北方の強い国々の軍隊を奮い立たせ、
バビロンに敵対させるからだ。
バビロンは滅びる。
敵の矢は的をめがけて飛んで来て、一本もはずれない。
10バビロンは丸裸になる。
11わたしの民から身ぐるみはぎ取ったカルデヤ人よ。
おまえたちは喜び、
みずみずしい草の茂る放牧地の牛のように肥え太り、
種馬のようにいなないても、
12おまえたちの母は恥をかいて顔を伏せる。
おまえたちは一番弱い国となり、
荒野となり、乾ききった砂漠となるからだ。
13わたしの怒りによって、
バビロンはさびれた荒れ地となる。
そこを通り過ぎる者は血の気を失い、
そのすべての傷を見てあざける。
14周りを囲むすべての国々よ、
バビロンと戦う準備をしなさい。
弓を引く者は、バビロンをめがけて矢を放て。
彼は神に逆らって罪を犯したのだから、矢を惜しまず、
容赦なく射かけるのだ。
15四方から、いっせいにときの声を上げなさい。
城壁はくずれ、バビロンは降伏する。
わたしはとうとう復讐した。
バビロンがしたとおりのことを、やり返しなさい。
16畑で働く外国人は、みな逃げなさい。
敵の軍勢が攻めて来るから、
自分の国に走って帰りなさい。
17イスラエル人はライオンに追われる羊のようだ。初めはアッシリヤの王がその肉を食い、次にはバビロンのネブカデネザル王が、骨まで食いつくした。」 18そこで、イスラエルの神である天の軍勢の主は、こう言います。「わたしは今度は、アッシリヤを罰したように、バビロンの王とその国に罰を加える。 19わたしはイスラエル人を故国に連れ戻す。彼らはカルメルとバシャンで草を食べ、もう一度、エフライムとギルアデの山々で幸せに暮らすようになる。 20その日には、イスラエルにもユダにも、罪は一つも見当たらなくなる。わたしは残った者たちを赦すからだ。
21わたしの勇士たちよ。
メラタイム（南部バビロニヤ）と
ペコデ（東部バビロニヤ）に攻め上りなさい。
わたしがさばこうとしている反逆の国バビロンに、
威勢よく進撃しなさい。
命令しておいたとおり、彼らを根絶やしするのだ。
22国中に戦いの雄たけび、
大きな破滅の叫びが上がるように。
23地上のすべての国々を打った強力な金槌は、
粉々になった。
バビロンは国々の中で、荒れ果てた地となった。
24バビロンよ。
わたしがおまえに罠をしかけ、おまえを捕まえた。
おまえがわたしに戦いをいどんだからだ。
25わたしは兵器庫を開き、
敵に怒りを表そうと武器を取り出した。
バビロンに降りかかった恐怖は、
天の軍勢の主であるわたしが指図したものだ。
26遠くから来てバビロンに攻めかかりなさい。
穀物倉に押し入り、城壁と家々を壊して高く積み上げ、
とことん荒らすのだ。
めぼしいものは何一つ残してはならない。
27家畜にまで、のろいが下るように。
それを一頭残らず殺すのだ。
バビロンの荒廃の時がきたのだから。
28だが、わたしの民は逃げ出す。
彼らは故国に逃れ、
彼らの神であるわたしが怒りに燃え、
神殿を壊した者たちに仕返ししたと報告する。
29弓を引く者をバビロンに呼び集めなさい。
この都を包囲し、
蟻一匹はい出るすきもないようにするのだ。
バビロンがほかの国々にしたとおりに報いなさい。
彼らはイスラエルのきよい神であるわたしに
大言壮語し、公然と反抗したからだ。
30若者は路上に倒れて死に、勇士は皆殺しになる。
31思い上がっている者たちよ。
わたしはおまえたちの敵になる。
おまえたちのさばきの日が、ついにきたのだ。
32高ぶる国よ。
おまえはつまずいて倒れるが、だれも起こしてくれない。
わたしが町々に火をつけ、何もかも灰にするからだ。」
33天の軍勢の主はこう言います。「捕虜になったイスラエルとユダの民は虐待されている。主人たちは彼らを釈放しようとしない。 34だが、彼らを救い出す者は強く、その名は天の軍勢の主だ。わたしは彼らの訴えを聞き、彼らが自由の身となり、再びイスラエルの地で平穏に暮らせるように取り計らう。だが、バビロンの住民に安息はない。
35破滅の剣がカルデヤ人に切りかかる。
その剣はバビロンの住民を、
重立った者も知恵のある者も区別なしに切りまくる。
36賢い助言者も愚かになり、
何ものをも恐れない勇士もあわてふためく。
37戦いが起こって、馬も戦車ものみ尽くす。
同盟を結んだほかの国々の者たちは、
女のように弱くなり、財宝はみな略奪される。
38そればかりか、水の補給さえなくなる。
どうして、このようになるのだろうか。
国中に神々の像が立ち、
民が熱心に偶像を慕っているからだ。
39バビロンの都は、だちょうや山犬、荒野の野獣の住みかとなり、人は二度と住みつかない。永久に荒れ果てた地となる。 40わたしは、ソドムとゴモラとその近くの町々を滅ぼしたように、バビロンを滅ぼす。これらの町々に人が住まなくなったように、バビロンにも人が寄りつかなくなる。」
41北から大軍が押し寄せて来ます。神が多くの国から呼び集めた王たちが、この軍隊を指揮しています。 42彼らは完全武装していて、残忍で容赦しません。その雄たけびは、海辺に打ち寄せる波のように響き渡ります。バビロンよ。彼らは戦いのしたくを整え、馬に乗って攻めかかります。 43バビロンの王は、敵が来たという報告を受けると、肩を落としました。産みの苦しみをしている女のように、恐怖の苦痛に取りつかれたからです。 44「ヨルダンの密林から出て、草を食べている羊に飛びかかるライオンのような侵略者が、彼らに突然襲いかかるようにする。彼らを守る者たちを追い払い、わたしの気に入った指導者を立てる。わたしのような者がいるだろうか。わたしの決めたことに反抗する支配者が、どこにいるだろうか。だれがわたしを呼びつけて、説明を求めることができようか。 45カルデヤ人の国バビロンへの、わたしの計画を聞きなさい。
小さな子どもたちでさえ、奴隷になって引かれて行く。
身の毛もよだつほど恐ろしいことではないか。
46バビロンの倒れる地響きで、全地は揺れ動く。
その断末魔の叫びは、世界の隅々に届く。」
