Jeremia 2 – NUB & KSS

Swedish Contemporary Bible

Jeremia 2:1-37

Varningar och förmaningar till Juda

(2:1—29:32)

Guds folks trolöshet

1Herrens ord kom till mig: 2”Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren:

’Jag minns hur hängiven du var i ungdomen,

hur du älskade mig som brud

och hur du följde mig genom öknen,

genom ett land där ingen sår något.

3Israel var heligt för Herren,

det första av hans skörd.

Alla som åt av det

drog på sig skuld

och blev drabbade av olycka, säger Herren.’ ”

4Hör Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter! 5Så säger Herren:

”Vad var det för fel era fäder fann hos mig,

eftersom de gick bort från mig

och följde de värdelösa avgudarna

och själva blev värdelösa?

6De frågade inte: ’Var är Herren,

som ledde oss ut ur Egypten,

genom öknen,

genom ett öde, oländigt land,

torkans och skuggornas land,

ett land som ingen vill passera igenom

och där ingen vill bo?’

7Jag ledde er till ett bördigt land,

för att ni skulle få äta av dess frukt och dess goda.

Men när ni kom dit orenade ni mitt land

och gjorde min egendom avskyvärd.

8Prästerna frågade inte:

’Var är Herren?’

De som hade hand om lagen

kände mig inte,

ledarna satte sig upp mot mig,

profeterna profeterade i Baals namn

och följde värdelösa avgudar.

9Därför kommer jag att gå till rätta med er än en gång, säger Herren,

ja, även med era barn i kommande generationer ska jag gå till rätta.

10Dra bort till kittéernas2:10 Syftar på Cypern. kuster

och se efter,

sänd någon till Kedar

för att noga undersöka

om något sådant har skett:

11Har något annat folk någonsin bytt ut sina gudar,

som ändå inte är några gudar?

Men mitt folk har bytt bort sin härlighet2:11 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: min härlighet.

mot en värdelös avgud.

12Häpna över detta, ni himlar,

rys och bäva, säger Herren.

13Mitt folk har begått en dubbel synd:

Det har övergett mig,

källan med det levande vattnet,

och de har grävt dåliga brunnar åt sig,

brunnar som inte håller vatten.

14Är Israel en tjänare eller född till slav?

Varför har han blivit ett byte?

15Lejonen ryter och morrar mot honom.

De har lagt hans land öde

och bränt ner hans städer,

så att ingen kan bo i dem.

16Män från Memfis och Tachpanches

betar din hjässa kal.

17Är det inte du själv som har dragit detta över dig

genom att du övergav Herren, din Gud,

när han ville leda dig på vägen?

18Varför ska du nu gå till Egypten

för att dricka Shichors vatten?

Och varför gå till Assyrien

för att dricka av Eufratflodens vatten?

19Din ondska kommer att straffa dig,

ditt avfall att tukta dig.

Besinna och inse därför

hur ont och bittert det är

att du överger Herren, din Gud,

och inte fruktar mig längre, säger Herren, härskarornas Herre.

20För länge sedan bröt jag sönder ditt ok

och slet av dina band.2:20 Enligt Septuaginta: …bröt du sönder ditt ok…

Du sa: ’Jag vill inte tjäna.’

På varje höjd och under varje grönskande träd

lade du dig ner och prostituerade dig.

21Jag planterade dig som ett ädelt vin

av allra bästa slag.

Hur har du kunnat förvandlas för mig

till en oduglig, vildvuxen ranka?

22Även om du tvättar dig med lut

och rikligt med såpa

består din synds fläckar inför mig,” säger Herren, Herren.

23”Hur kan du säga:

’Jag har inte orenat mig

och inte sprungit efter baalsgudarna’?

Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,

beakta vad du har gjort.

Du är som ett oroligt kamelsto,

som irrar hit och dit,

24som en vildåsna, van vid öken,

som flåsar under parningstiden.

Vem kan tygla dess begär?

Ingen behöver springa sig trött efter den,

i parningstiden är den lätt att finna.

25Akta dig, så du inte springer av dig skorna

och får din strupe torr.

Men du säger:

’Det är ingen idé.

Jag älskar främmande gudar,

och dem måste jag följa.’

26Som en tjuv tagen på bar gärning

ska Israel stå där med skam,

med sina kungar, furstar,

präster och profeter,

27de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’

och till en sten: ’Du har fött mig.’

De vänder ryggen mot mig,

inte ansiktet,

men när olyckan kommer ropar de:

’Kom och rädda oss!’

28Var är då de gudar som du har gjort åt dig själv?

Låt dem nu komma till din räddning i olyckan, om de kan!

Du har ju lika många gudar

som du har städer, Juda.

29Varför vill ni gå till rätta med mig?

Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger Herren.

30Till ingen nytta har jag straffat era söner,

de tog inte emot någon tillrättavisning.

Som rovlystna lejon

har ert svärd ätit upp profeterna.

31Ni släkte, ge akt på Herrens ord!

Har jag varit en öken för Israel,

ett mörkrets land?

Varför säger mitt folk:

’Vi går vart vi vill,

vi kommer inte mer tillbaka till dig.’

32Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken,

eller en brud sin gördel?

Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.

33Hur skickligt hittar du inte vägen

i ditt sökande efter kärlek!

Till och med de sämsta bland kvinnorna

har en hel del att lära av dig.2:33 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara: Därför har du också vant dig vid ondskans vägar.

34Dina kläder är fläckade av blod

från fattiga och oskyldiga.

De ertappades inte vid inbrott.

Trots allt detta2:34 Grundtextens innebörd är osäker, men det är troligt att sista satsen i versen hör ihop med början av nästa vers.

35säger du: ’Jag är oskyldig.

Han är inte vred på mig längre.’

Jag ska döma dig,

därför att du säger att du inte har syndat.

36Varför far du än hit och än dit,

för att ta en annan väg?

Du ska bli besviken på Egypten

på samma sätt som du blev besviken på Assyrien.

37Också därifrån kommer du att få gå

med händerna över huvudet.

Herren har förkastat dem som du litade på,

och du ska inte ha framgång med hjälp av dem.

Kurdi Sorani Standard

یەرمیا 2:1-37

وازهێنانی ئیسرائیل لە خودا

1فەرمایشتی یەزدانم بۆ هات، پێی فەرمووم: 2«بڕۆ و بە ئۆرشەلیمی ڕابگەیەنە با خەڵکەکە بیبیستن، بڵێ:

«یەزدان ئەمە دەفەرموێت:

«”بە یادی خۆمم هێنایەوە، دڵسۆزی کاتی مێردمنداڵیت و

خۆشەویستی کاتی بووکێنیت،

بەدوای مندا ڕۆیشتیت لە چۆڵەوانی،

بە خاکێکدا کە کشتوکاڵی تێدا نەبوو.

3ئیسرائیل بۆ یەزدان پیرۆز بوو،

یەکەمین بەرهەمی بەروبوومەکەیەتی.

هەموو ئەوانەی خواردیان تاوانیان کرد،

بەڵایان بەسەردا هات.“»

ئەوە فەرمایشتی یەزدانە.

4گوێ لە فەرمایشتی یەزدان بگرن، ئەی بنەماڵەی یاقوب،

ئەی هەموو خێڵەکانی بنەماڵەی ئیسرائیل،

5یەزدان ئەمە دەفەرموێت:

«باوباپیرانتان چ کەموکوڕییەکیان لە مندا بینی

کە لێم دوور کەوتنەوە؟

چوون دوای بتی پووچ کەوتن و

خۆیان پووچ کرد.

6پرسیاریان نەکرد: ”کوا یەزدان،

ئەوەی لە خاکی میسرەوە دەریهێناین،

ئەوەی ئێمەی بەناو چۆڵەوانیدا برد،

بە خاکێکی ڕووتەن و چاڵوچۆڵدا،

بە خاکێکی وشک و سێبەری مەرگ،

بە خاکێکدا کە کەسی پێدا تێنەپەڕیبوو،

کەس لەوێ نیشتەجێ نەببوو؟“

7ئێوەم هێنایە ناو خاکێکی بەپیت

بۆ ئەوەی بەروبووم و بەرهەمە چاکەکانی بخۆن.

بەڵام هاتن و زەوییەکەی منتان گڵاو کرد،

میراتەکەی منتان قێزەون کرد.

8کاهینەکان پرسیاریان نەکرد:

”کوا یەزدان؟“

ئەوانەی مامۆستای تەوراتن نەیانناسیم،

ڕابەرەکان لێم یاخی بوون،

پێغەمبەرەکان بەهۆی بەعلەوە پێشبینییان کرد،

دوای بتی پووچ کەوتن.»

9یەزدان دەفەرموێت: «لەبەر ئەوە دیسان دادگاییتان دەکەم،

منداڵی منداڵیشتان پەلکێشی دادگا دەکەم.

10لە کەنارەکانی کیتیم2‏:10 قوبرس و کەنارەکانی ڕۆژئاوای.‏ بپەڕنەوە و ببینن،

بنێرن بۆ قێدار2‏:10 ناوچەی هۆزەکانی بەدوو لە بیابانی عەرەبستان و سوریا.‏ و بە وردی سەرنج بدەن،

ببینن ئاخۆ شتی وەک ئەمە بووە؟

11ئایا هیچ نەتەوەیەک خوداوەندەکانی خۆی گۆڕیوە؟

هەرچەندە خودا نین.

بەڵام گەلەکەی من خودای شکۆمەندیان گۆڕییەوە

بە بتی پووچ.

12ئەی ئاسمان، لەبەر ئەمە واقت وڕبمێنێت،

موچڕکەت پێدابێت و زۆر سەرسام بە.»

ئەوە فەرمایشتی یەزدانە.

13«گەلەکەم دوو خراپەی کردووە:

وازیان لە من هێنا،

من کە کانی ئاوی ژیانم،

هەروەها ئەمباراویان بۆ خۆیان هەڵکەند،

ئەمباراوی شکاو کە ئاو ڕاناگرێت.

14ئایا ئیسرائیل کۆیلەیە؟ یان کوڕی کۆیلەی لەدایک بووی ماڵە؟

بۆچی بوو بە تاڵانی؟

15بەچکە شێران بەسەریدا نەڕاندیان،

دەنگیان هات،

خاکەکەیان وێران کردووە،

شارۆچکەکانی سووتاون، بێ دانیشتووانن.

16هەروەها نەوەی مەمفیس و تەحپەنحێس

تەپڵی سەری تۆیان تراشیووە.

17ئایا تۆ ئەمەت بە خۆت نەکرد،

کە وازت لە یەزدانی پەروەردگارت هێنا

کاتێک بە ڕێگادا دەیبردیت؟

18ئێستا بۆچی دەچیتە میسر

بۆ خواردنەوەی ئاوی نیل؟

ئێستا بۆچی دەچیتە ئاشور

بۆ خواردنەوەی ئاوی ڕووباری فورات؟

19خراپەی خۆت تەمبێت دەکات و

هەڵگەڕانەوەت سەرزەنشتت دەکات.

جا بزانە و ببینە کە بۆتان خراپ و تاڵە،

کاتێک واز لە یەزدانی پەروەردگارت دەهێنیت و

ترسی منت لە دڵدا نییە،»

ئەوە فەرمایشتی یەزدانە، پەروەردگاری سوپاسالار.

20«تۆ لە کۆنەوە نیری2‏:20 مەبەستی لە ڕەتکردنەوەی ڕێنمایی و دەسەڵاتی خودایە.‏ خۆتت شکاندووە،

کۆتەکانت پساندووە،

گوتت: ”تۆ ناپەرستم!“

تۆ بە ڕاستی لەسەر هەموو گردێکی بەرز و

لەژێر هەموو دارێکی سەوزدا

وەک لەشفرۆشێک ڕاکشایت.

21من وەک شامێوێک

لە نایابترین جۆر تۆم چاند،

ئیتر چۆن لێم گۆڕایت،

گۆڕایت بۆ زڕمێو؟

22هەرچەندە بە سۆدەش خۆت بشۆیت،

زیاد سابوونیش لە خۆت بدەیت،

هێشتا لەکەی تاوانەکەت لەبەردەممە.»

ئەمە فەرمایشتی یەزدانی باڵادەستە.

23«ئیتر چۆن دەڵێیت: ”گڵاو نەبووم،

دوای بەعلەکان نەکەوتووم؟“

تەماشای ڕێگاکەی خۆت بکە لە دۆڵەکە،

بزانە چیت کردووە.

تۆ وەک وشترە سووکەکەی کە لە ڕۆیشتندا بەلادادێی،

24وەک کەرەکێوییەکەی کە فێری چۆڵەوانیت،

لەتاو هەوەسی با هەڵدەمژێت،

لە کاتی بەتەڵەب هاتنی کێ دەیگێڕێتەوە؟

هەموو ئەوانەی داوای دەکەن

بەبێ ماندووبوون لە کاتی زاوزێ دەیدۆزنەوە.

25ئەوەندە مەگەڕێ تاوەکو ئەوەی پێیەکانت ڕووت بێتەوە و

گەرووت وشک بێت.

بەڵام گوتت: ”بێهوودەیە!

نا! چونکە خوداوەندە بێگانەکانم خۆشویستووە،

دوای ئەوان دەکەوم.“

26«وەک شەرمەزاری دز کە دەگیرێت،

ئاوا بنەماڵەی ئیسرائیل شەرمەزاربوون،

خۆیان و پاشا و میر و

کاهین و پێغەمبەرەکانیان.

27هەریەکەیان بە دار دەڵێت: ”تۆ باوکی منیت“ و

بە بەرد: ”تۆ منت بووە.“

پشتیان تێ کردم

نەک ڕوو،

بەڵام لە کاتی بەڵایاندا دەڵێن:

”هەستە و ڕزگارمان بکە!“

28ئیتر کوا خوداوەندەکانت کە بۆ خۆت دروستت کردن؟

با هەستن، ئەگەر لە کاتی بەڵادا دەتوانن ڕزگارت بکەن!

ئەی یەهودا،

خوداوەندەکانت بەقەد ژمارەی شارۆچکەکانتن.»

29یەزدان دەفەرموێت: «بۆچی سکاڵام لێ دەکەن؟

هەمووتان لێم یاخی بوون،

30بەخۆڕایی سزای منداڵەکانتانم دا،

تەمبێکردنیان وەرنەگرت،

شمشێرەکانتان پێغەمبەرەکانتانی خوارد،

وەک شێرێکی لەناوبەر.

31«ئەی نەوە، ئێوە ئاگاداری فەرمایشتی یەزدان بن:

«ئایا بۆ ئیسرائیل بووم بە چۆڵەوانی،

یان خاکی تاریک و تنۆک؟

بۆچی گەلەکەم دەڵێن: ”بەڕەڵا بووین،

ئیتر بۆ لات نایەینەوە؟“

32ئایا کچ خشڵی خۆی لەبیر دەکات،

یان بووک جلی بووکێنی؟

بەڵام گەلەکەی خۆم ڕۆژانێکی بێشومار

منیان لەبیر کرد.

33تۆ چەند لێزانیت لە گەڕان بەدوای خۆشەویستیدا!

تەنانەت سۆزانییەکانیشت فێری ڕێگای خۆت کرد.

34هەروەها بە جلەکانتەوە دەبینرێت،

خوێنی گیانی نەدارە بێتاوانەکان،

هەرچەندە ئەوانت لە کاتی دیواربڕیندا نەگرت.

بەڵام لە سەرووی هەموو ئەمانەشەوە

35دەڵێیت: ”من بێتاوانم،

خودا لە من تووڕە نییە.“

بەڵام دادگاییت دەکەم،

چونکە گوتت: ”گوناهم نەکرد.“

36بۆچی زۆر دەگەڕێیت

بۆ گۆڕینی ڕێگاکانت؟

هەروەها لە میسریش شەرمەزار دەبیت،

وەک چۆن لە ئاشور شەرمەزار بوویت.

37هەروەها میسر بەجێدەهێڵیت و

وەک دیل دەستەکانت بەسەر سەرتەوە2‏:37 نیشانەی شەرمەزاری.‏ دەبن،

چونکە ئەوانەی تۆ پشتیان پێ دەبەستیت یەزدان ڕەتیکردنەوە،

بەوان سەرکەوتوو نابیت.»