Guds otrogna folk
(4:1—14:10)
Herren anklagar Israel för synd
1Hör Herrens ord, Israels folk!
Herren går till rätta med landets invånare.
”Det finns ingen sanning och nåd,
ingen kunskap om Gud i landet.
2Man svär och ljuger,
mördar och stjäl,
begår äktenskapsbrott,
och det ena blodsdådet avlöser det andra.
3Därför sörjer landet
och alla dess invånare tynar bort.
Både markens djur, himlens fåglar
och fiskarna i havet dör.
4Ingen får skylla en annan,
ingen får anklaga en annan!
Ditt folk är som de som anklagar en präst.4:4 Sista satsen i versen är svårtolkad i grundtexten.
5Du ska komma på fall om dagen,
om natten ska profeten komma på fall med dig,
och din mor ska jag förgöra.
6Mitt folk går under i brist på kunskap.
Du har förkastat kunskapen,
och därför ska jag förkasta dig som min präst.
Du har glömt din Guds lag,
och därför ska jag glömma dina barn.
7Ju fler präster det blir,
desto mer syndar de mot mig.
Jag ska förvandla deras ära till skam.
8De lever av mitt folks synd
och längtar efter deras gudlöshet.
9Sådant folk, sådana präster
ska det bli.
Jag ska straffa dem båda för deras levnadssätt
och vedergälla dem för deras handlingar.
10De ska äta utan att bli mätta
och leva i otukt men inte föröka sig.
För de har övergett Herren och ägnar sig åt
11otukt och både gammalt och nytt vin.
Det berövar dem förståndet.
12Mitt folk frågar sin träbit om råd
och vill ha svar av en stock.
En ande av otukt leder dem vilse,
och de är otrogna mot sin Gud.
13De förrättar offer på bergstoppar
och tänder rökelse på höjder,
under ekar, popplar och terebinter,
som har en så behaglig skugga.
Så blir era döttrar skökor,
och så begår era svärdöttrar äktenskapsbrott.
14Jag vill inte straffa era döttrar
för att de är skökor
eller era svärdöttrar
för att de begår äktenskapsbrott.
För männen hänger själva ihop med skökor
och förrättar offer med tempelprostituerade.
Ett folk utan förstånd går under.
15Även om du, Israel, lever i otukt,
får inte Juda bli skyldigt.
Kom inte till Gilgal,
gå inte upp till Bet Aven!
Svär inte: ’Så sant Herren lever.’
16Som en motspänstig kviga är Israel.
Skulle Herren då valla dem
som lamm på betesmarker?
17Efraim har förenat sig med avgudar,
låt honom vara!
18Även när deras dryckeslag är över
fortsätter de med sin otukt.
Deras härskare är djupt förälskade i det skamlösa.4:18 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen högst osäker.
19En stormvind ska sopa bort dem,
och deras offer ska bringa dem skam.
