Hesekiel 35 – NUB & NVI

Swedish Contemporary Bible

Hesekiel 35:1-15

Profetia om Seirs berg

1Herrens ord kom till mig: 2”Du människa, vänd dig mot berget Seir, profetera mot det: 3Säg till det: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Seirs berg, jag ska sträcka ut min hand mot dig och göra dig öde och obebodd. 4Jag ska lägga dina städer i ruiner, och du ska ödeläggas. Då ska du inse att jag är Herren.

5Du har sedan gammalt varit fientligt inställd mot israeliterna och låtit svärdet drabba dem i deras olyckstid, när deras straff nått sin kulmen. 6Därför ska jag, säger Herren, Herren, så sant jag lever, låta ditt eget blod flyta. Blod ska förfölja dig. Eftersom du inte haft något emot blodsutgjutelse, så ska du förföljas av blodsutgjutelse. 7Jag ska ödelägga berget Seir och utplåna var och en som kommer eller går där. 8Jag ska fylla bergen med stupade. På dina höjder, i dina dalar och i alla dina raviner ska de falla som dödats med svärd. 9Du ska bli ödelagd för alltid och ingen ska någonsin mer bo i dina städer. Då ska ni inse att jag är Herren.

10Du sa: ”Dessa två folk och länder ska bli mina, och vi ska ta dem i besittning,” trots att Herren var där. 11Därför ska jag, så sant jag lever, säger Herren, Herren, behandla dig i enlighet med den vrede och avund som du i ditt hat har visat mot dem. Jag ska göra mig själv känd bland dem i och med att jag dömer dig. 12Då ska du inse att jag, Herren, har hört allt det föraktfulla som du har yttrat mot Israels berg: ”De är ödelagda och det är fritt fram för oss att inta dem.” 13Ni har skrutit mot mig och talat stora ord mot mig. Jag har hört det. 14Så säger Herren, Herren: Du gladde dig över landets ödeläggelse. Nu ska jag ödelägga dig.35:14 Eller: Medan hela landet/jorden gläder sig ska jag ödelägga dig. 15Du gladde dig över att israeliternas arvedel blev ödelagd. Därför ska jag göra likadant med dig. Du ska ödeläggas, du Seirs berg och hela Edom. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Nueva Versión Internacional

Ezequiel 35:1-15

Profecía contra Edom

1La palabra del Señor vino a mí y me dijo: 2«Hijo de hombre, vuélvete hacia la montaña de Seír y profetiza contra ella. 3Adviértele que así dice el Señor y Dios: “Aquí estoy contra ti, montaña de Seír. Contra ti extenderé mi mano, y te convertiré en un desierto desolado. 4Tus ciudades serán destruidas, y tú quedarás en ruinas. Entonces sabrás que yo soy el Señor.

5»”Porque mantienes una antigua enemistad entregaste a los hijos de Israel al poder de la espada en el día de su castigo final. 6Por lo tanto, tan cierto como que yo vivo, afirma el Señor y Dios, te entregaré a la sangre y la sangre te perseguirá. Porque no aborreciste el derramamiento de sangre, esta te perseguirá. 7Haré de la montaña de Seír un desierto desolado y exterminaré a todo el que pase o venga por allí. 8Llenaré de heridos tus montes; los que han muerto a filo de espada cubrirán tus colinas, tus valles y los canales de tus ríos. 9Para siempre te convertiré en una ruina perpetua; tus ciudades quedarán deshabitadas. Entonces sabrás que yo soy el Señor.

10»”Porque tú has dicho: ‘Estas dos naciones y los dos territorios serán míos, yo seré su dueño’, aunque yo el Señor estaba allí. 11Por lo tanto, tan cierto como que yo vivo, haré contigo conforme al furor y celo con que tú actuaste en tu odio contra ellos, afirma el Señor y Dios. Y cuando yo te juzgue me daré a conocer entre ellos. 12Entonces sabrás que yo, el Señor, he oído todas las injurias que has proferido contra las montañas de Israel. Tú dijiste: ‘¡Están devastados, nos han sido entregados para devorarlos!’. 13Me has desafiado con arrogancia y has multiplicado tus palabras contra mí; yo te he escuchado. 14Así dice el Señor y Dios: Para alegría de toda la tierra, te dejaré en ruinas. 15Así como se alegraron cuando quedó desolada la herencia del pueblo de Israel, también yo me alegraré de ti. Tú, montaña de Seír, y todo el territorio de Edom quedarán desolados. Así sabrán que yo soy el Señor”.