Egyptens högmod
1I det elfte året, på första dagen i tredje månaden kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, säg till farao, kungen av Egypten, och till hela hans här: ’Med vem kan man jämföra dig i din storhet?
3Se på Assyrien31:3 Ev. en cypress, om man antar att en bokstav fallit bort, och i så fall är det Egypten som beskrivs. Verserna 3-16 tycks dock handla om Assyriens storhetstid och fall som beskrivs för farao.,
en ceder på Libanon,
med vackra grenar
och en krona som gav skugga,31:3 Grundtextens innebörd är osäker.
så hög
att dess topp sköt upp bland molnen.
4Vattnet gav den näring,
djupa källor31:4 Mer ordagrant djupet, samma ord som används i 1 Mos 1:2, de vatten som finns under jordytan. fick den att växa stor.
De lät sina flöden strömma
kring platsen där den växte,
de sände ut sina flöden
till alla markens träd.
5Den sträckte sig högre
än alla andra träd på marken
och fick ett kraftigt grenverk och långa kvistar
på grund av den rikliga tillgången på vatten.
6Alla himlens fåglar
byggde bo bland grenarna,
och under dem
födde markens djur sina ungar.
I dess skugga
bodde alla de stora folken.
7Den var majestätiskt vacker,
med vidsträckta grenar,
för dess rötter sträckte sig ner
till rikliga vatten.
8Ingen ceder i Guds trädgård
kunde mäta sig med den.
Ingen cypress hade sådana grenar
och ingen platan ett sådant lövverk.
Inget träd i Guds trädgård
kunde mäta sig med den i skönhet.
9Jag hade gjort den så skön,
med dess rikliga lövverk,
att alla andra träd i Guds trädgård
måste avundas den.
10Så säger Herren, Herren: Eftersom den växte så hög och sköt upp sin topp bland molnen, och eftersom den greps av högfärd för sin höjd, 11överlämnade jag den åt en härskare över folken. Han behandlade den som dess ondska förtjänade. Jag hade förskjutit den. 12Främlingar, de grymmaste av folk, högg ner den och lät den ligga. Dess grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna, de låg sönderbrutna i landets bäckar. Alla jordens folk som hade bott under dess skugga övergav den och lät den ligga. 13Himlens fåglar har byggt sina bon i det fallna trädet och markens djur lagt sig bland grenarna. 14Därför ska aldrig mer några träd som växer vid vatten vara högmodiga över sin höjd och skjuta upp sin topp bland molnen, inga välvattnade träd, hur höga de än blir. De är alla bestämda till att dö och måste ner i jorden, tillsammans med de människor som lagts i graven.
15Så säger Herren, Herren: Den dag den störtade ner i dödsriket lät jag djupet klä sig i sorg för dess skull och hålla tillbaka sina flöden, och dess rikliga vatten sinade. Jag klädde Libanon i sorgdräkt, och alla dess träd vissnade. 16Jag fick folken att darra när det föll ner i dödsriket, tillsammans med dem som gått ner i graven. Det blev till tröst för alla Edens träd djupt nere i jorden, de bästa och mest utsökta i Libanon, alla de som hade gott om vatten. 17Också de hade tillsammans med den gått ner till dödsriket, till dem som dödats med svärd, dess allierade, som bott i dess skugga bland folken.
18Vilket av Edens alla träd kan du jämföras med i härlighet och majestät? Likafullt ska du störtas till jorden där nere, tillsammans med Edens träd. Du ska ligga där bland de oomskurna, bland dem som dödats med svärd.
Så ska det gå för farao och hela hans här, säger Herren, Herren.’ ”
El cedro del Líbano
1El día primero del mes tercero del año undécimo, el Señor me dirigió la palabra: 2«Hijo de hombre, dile al faraón, rey de Egipto, y a toda su gente:
»“¿Quién se puede comparar con tu grandeza?
3Fíjate en Asiria,
que alguna vez fue cedro del Líbano,
con bello y frondoso ramaje;
su copa sobresalía del espeso follaje.
4Las aguas lo hicieron crecer;
las corrientes profundas lo nutrieron.
Sus ríos corrían
en torno a sus raíces;
sus acequias regaban
todos los árboles del campo.
5Así el cedro creció
más alto que todos los árboles del campo.
Gracias a las abundantes aguas,
se extendió su frondoso ramaje.
6Todas las aves del cielo
anidaban en sus ramas.
Todas las bestias del campo
tenían sus crías bajo su follaje.
Todas las naciones
vivían bajo su sombra.
7Era un árbol imponente y majestuoso,
de ramas extendidas;
sus raíces se hundían
hasta las aguas caudalosas.
8Ningún cedro en el jardín de Dios
se le podía comparar;
ningún ciprés ostentaba un follaje parecido
ni tenían su ramaje los castaños.
Ningún árbol del jardín de Dios
se le comparaba en hermosura.
9Yo lo hice bello
y con un ramaje majestuoso.
En el Edén, jardín de Dios,
era la envidia de todos los árboles.
10»”Por eso, así dice el Señor y Dios: Por cuanto el árbol creció tan alto y ufano de su altura, y se elevaba sobre el espeso follaje, 11yo lo he desechado; lo entregué en manos de un líder de naciones, para que lo trate según su maldad. 12Los extranjeros más crueles lo han talado y abandonado. Sus ramas han caído en los montes y en los valles; yacen rotas por todos los canales de los ríos del país. Huyeron y lo abandonaron todas las naciones que buscaban protección bajo su sombra. 13Ahora las aves del cielo se posan sobre su tronco caído y las bestias del campo se meten entre sus ramas. 14Y esto es para que ningún árbol que esté junto a las aguas vuelva a crecer tanto; para que ningún árbol, por bien regado que esté, vuelva a elevar su copa hasta las nubes. Todos están destinados a la muerte, a bajar a las regiones profundas de la tierra y quedarse entre los mortales que descienden a la fosa.
15»”Así dice el Señor y Dios: El día en que el cedro bajó a los dominios de la muerte,31:15 a los dominios de la muerte. Lit. al Seol. cubrí de luto las profundidades de las aguas. Detuve sus corrientes y contuve sus ríos; por él vestí de luto al Líbano y todos los árboles del campo se marchitaron. 16Cuando lo hice descender a los dominios de la muerte, junto con los que bajan a la fosa, con el estruendo de su caída hice temblar a las naciones. Todos los árboles del Edén, los más selectos y hermosos del Líbano, los que estaban mejor regados, se consolaron en las regiones subterráneas. 17Sus aliados entre las naciones que buscaban protección bajo su sombra también descendieron a los dominios de la muerte, junto con los que habían muerto a filo de espada.
18»”¿A cuál de los árboles del Edén se puede comparar contigo en esplendor y majestad? No obstante, también él descendió con los árboles del Edén a las regiones subterráneas. Allí quedó tendido en medio de los incircuncisos, junto con los que murieron a filo de espada.
»”¡Y así será la muerte del faraón y de todos sus súbditos!, afirma el Señor y Dios”».
