Liknelsen om grytan
1I det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden24:1 Den 15 jan. 588 f.Kr. kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, anteckna detta datum, just denna dag, för just denna dag har kungen av Babylonien anfallit Jerusalem. 3Ge det upproriska släktet denna liknelse, säg: ’Så säger Herren, Herren:
Sätt på en gryta, sätt på den
och häll vatten i den!
4Lägg i den köttbitar,
de bästa köttbitarna
från lår och bog,
och fyll på med de bästa benen.
5Ta de bästa i fårhjorden
och lägg ved under grytan
för att koka benen.
Låt den koka
och benen koka med.
6Så säger Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden,
en rostig gryta vars rost inte går bort!
Ta bort köttstyckena ur den, bit för bit,
utan att kasta lott om dem.
7Stadens blod som den utgjutit är i dess mitt.
Den har utgjutit det på den kala klippan,
inte på marken där stoft skulle kunna övertäcka det.
8För att ge utlopp åt min vrede
och hämnas har jag låtit dess eget blod
utgjutas på den kala klippan där det inte kan täckas över.
9Så säger därför Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden!
Jag ska lägga där ved till ett stort bål.
10Lägg på mer ved, tänd upp eld,
låt köttet koka väl och spadet koka in,
låt benen bli förbrända.
11Sätt sedan den tomma grytan på den glödande kolen,
tills den blir så upphettad att kopparen glöder
och orenhet och rost bränns bort.
12Men arbetet är förgäves, den myckna rosten går inte bort, inte ens i elden.
13Din orenhet är skamlig. Därför att jag nu ville rena dig och du inte ville bli ren, får du förbli oren, tills jag har fullbordat min vrede på dig.
14Jag, Herren, har talat. Det kommer att ske. Jag ska göra det. Jag ska inte hålla något tillbaka, inte visa skonsamhet, inte ångra mig. Efter dina gärningar ska du dömas, säger Herren, Herren.’ ”
15Herrens ord kom till mig: 16”Du människa, jag kommer att plötsligt ta ifrån dig dina ögons lust. Men du får inte klaga eller gråta, inte fälla några tårar. 17Sörj bara tyst för dig själv. Håll ingen dödsklagan. Sätt på dig turbanen och skorna, dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd24:17,22 Ordagrant: människors bröd; syftar på mat som vanligen lagades av släkt och vänner åt de sörjande..”
18Jag talade till folket på morgonen, och på kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.
19Då sa folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det betyder som du gör?”
20Jag svarade: ”Herrens ord kom till mig: 21Säg till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska vanhelga min helgedom, ert fäste och er stolthet, era ögons lust, ert käraste. Era söner och döttrar som ni lämnat kvar kommer att falla för svärdet. 22Ni kommer då att göra som jag har gjort. Ni kommer inte att dölja ert ansikte och inte äta sorgebröd. 23Behåll turbanen och skorna på era fötter. Ni ska inte sörja eller gråta. Ni ska tyna bort för era synders skull och sucka med varandra. 24Hesekiel är ett tecken för er. Ni kommer att få göra som han har gjort. Och när det sker, då ska ni inse att jag är Herren, Herren.’
25Du människa, den dag jag tar ifrån dem deras fästning, glädjen över deras härlighet, deras ögons lust och det käraste de har, deras söner och döttrar, 26då ska en flykting komma till dig för att tala om detta. 27Då ska din mun öppnas inför flyktingen, och du kan tala och är inte mer stum. Du ska bli ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”
1Again in the ninth year, in the tenth month, in the tenth day of the month, the word of the LORD came unto me, saying, 2Son of man, write thee the name of the day, even of this same day: the king of Babylon set himself against Jerusalem this same day. 3And utter a parable unto the rebellious house, and say unto them, Thus saith the Lord GOD; Set on a pot, set it on, and also pour water into it: 4Gather the pieces thereof into it, even every good piece, the thigh, and the shoulder; fill it with the choice bones. 5Take the choice of the flock, and burn also the bones under it, and make it boil well, and let them seethe the bones of it therein.24.5 burn: or, heap
6¶ Wherefore thus saith the Lord GOD; Woe to the bloody city, to the pot whose scum is therein, and whose scum is not gone out of it! bring it out piece by piece; let no lot fall upon it. 7For her blood is in the midst of her; she set it upon the top of a rock; she poured it not upon the ground, to cover it with dust; 8That it might cause fury to come up to take vengeance; I have set her blood upon the top of a rock, that it should not be covered. 9Therefore thus saith the Lord GOD; Woe to the bloody city! I will even make the pile for fire great. 10Heap on wood, kindle the fire, consume the flesh, and spice it well, and let the bones be burned. 11Then set it empty upon the coals thereof, that the brass of it may be hot, and may burn, and that the filthiness of it may be molten in it, that the scum of it may be consumed. 12She hath wearied herself with lies, and her great scum went not forth out of her: her scum shall be in the fire. 13In thy filthiness is lewdness: because I have purged thee, and thou wast not purged, thou shalt not be purged from thy filthiness any more, till I have caused my fury to rest upon thee. 14I the LORD have spoken it: it shall come to pass, and I will do it; I will not go back, neither will I spare, neither will I repent; according to thy ways, and according to thy doings, shall they judge thee, saith the Lord GOD.
15¶ Also the word of the LORD came unto me, saying, 16Son of man, behold, I take away from thee the desire of thine eyes with a stroke: yet neither shalt thou mourn nor weep, neither shall thy tears run down.24.16 run down: Heb. go 17Forbear to cry, make no mourning for the dead, bind the tire of thine head upon thee, and put on thy shoes upon thy feet, and cover not thy lips, and eat not the bread of men.24.17 Forbear: Heb. Be silent24.17 lips: Heb. upper lip 18So I spake unto the people in the morning: and at even my wife died; and I did in the morning as I was commanded.
19¶ And the people said unto me, Wilt thou not tell us what these things are to us, that thou doest so? 20Then I answered them, The word of the LORD came unto me, saying, 21Speak unto the house of Israel, Thus saith the Lord GOD; Behold, I will profane my sanctuary, the excellency of your strength, the desire of your eyes, and that which your soul pitieth; and your sons and your daughters whom ye have left shall fall by the sword.24.21 that…: Heb. the pity of your soul 22And ye shall do as I have done: ye shall not cover your lips, nor eat the bread of men. 23And your tires shall be upon your heads, and your shoes upon your feet: ye shall not mourn nor weep; but ye shall pine away for your iniquities, and mourn one toward another. 24Thus Ezekiel is unto you a sign: according to all that he hath done shall ye do: and when this cometh, ye shall know that I am the Lord GOD. 25Also, thou son of man, shall it not be in the day when I take from them their strength, the joy of their glory, the desire of their eyes, and that whereupon they set their minds, their sons and their daughters,24.25 that…: Heb. the lifting up of their soul 26That he that escapeth in that day shall come unto thee, to cause thee to hear it with thine ears? 27In that day shall thy mouth be opened to him which is escaped, and thou shalt speak, and be no more dumb: and thou shalt be a sign unto them; and they shall know that I am the LORD.
