Hesekiel som förebild på folkets exil
1Herrens ord kom till mig: 2”Du människa, du bor bland ett upproriskt släkte. De har ögon att se med men ser inte. De har öron att höra med men hör inte, för de är ett upproriskt släkte.
3Därför ska du, människa, packa dina tillhörigheter så som för exil, och mitt på ljusa dagen ska du inför dem vandra bort från din plats till en annan plats, så att de ser det. Kanske ska de då förstå, trots att de är ett upproriskt släkte. 4För ut dina tillhörigheter, som du packat så som för exil, inför dem mitt på dagen, så att de ser det. Ge dig sedan iväg på kvällen, så att de ser det, och gå som landsflyktiga brukar gå. 5Gräv dig igenom muren, så att de ser det, och bär ut dina tillhörigheter genom hålet. 6Lägg packningen på dina axlar inför dem, och vandra så iväg med den, bort i skymningen. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, för jag gör dig till ett tecken för israeliterna.”
7Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen bar jag ut mina tillhörigheter, som om jag skulle gå i exil. På kvällen gjorde jag ett hål i muren med händerna. Med packningen på mina axlar gick jag ut i skymningen, så att de såg det.
8På morgonen kom Herrens ord till mig: 9”Du människa, har inte detta upproriska släkte, Israels folk, frågat vad det är du gör?
10Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Denna profetia gäller fursten i Jerusalem och allt folket i Israel som finns där.’ 11Säg: ’Jag är ett tecken för er.’
Så som jag har gjort ska det gå dem. De ska gå i exil, föras bort i fångenskap.
12Fursten som är bland dem ska i skymningen lyfta sin packning på axeln och gå ut. De ska göra ett hål i muren och ta ut honom genom det.12:12 Satsen är svårtolkad. De kan syfta på fiendens armé som kom för att tillfångata kung Sidkia (”fursten”), och i så fall var det i första hand kungen som togs genom hålet, eller vem som helst som togs till fånga. Men det kan lika gärna tolkas som att det var packningen som togs genom hålet. Han ska täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet. 13Jag ska breda ut mitt nät över honom, och han ska fångas i min snara. Jag ska sedan föra honom till Babylonien, kaldéernas land, men han ska inte se det, och han kommer att dö där. 14Jag ska sprida alla som finns runt omkring honom, hans stab och alla hans trupper åt alla väderstreck och jaga dem med draget svärd. 15De ska inse att jag är Herren, när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder. 16Men jag ska låta några undkomma svärd, hungersnöd och pest, så att de ska kunna berätta om sina avskyvärda handlingar för folken som de kommer till. De ska då inse att jag är Herren.”
17Herrens ord kom till mig: 18”Du människa, ät din mat med bävan, och drick ditt vatten skakande och ängslig. 19Säg till folket i landet: ’Så säger Herren, Herren om Jerusalems invånare i Israels land: de ska äta sin mat i ängslan och dricka sitt vatten i fasa. Landet ska helt ödeläggas på grund av dess invånares våldsbenägenhet. 20Bebodda städer ska ligga i ruiner och landet öde. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”
21Herrens ord kom till mig: 22”Du människa, vad är det för ordspråk ni har i Israels land: ’Tiden går och det blir ingenting av någon syn?’ 23Säg därför till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska göra slut på detta ordspråk, så att de inte mer använder det i Israel.’ Säg dem detta i stället: ’Det är snart dags för alla syner att uppfyllas. 24Det ska inte mer finnas falska syner eller förföriska siarord bland israeliterna. 25Jag, Herren, talar vad jag vill, och det går i uppfyllelse utan dröjsmål. I er egen tid, du upproriska släkte, ska jag uttala mitt ord och låta det gå i uppfyllelse, säger Herren, Herren.’ ”
26Herrens ord kom till mig: 27”Du människa, israeliterna säger: ’Hans syn ligger långt fram i tiden. Han profeterar om en avlägsen framtid.’ 28Säg därför till dem: ’Så säger Herren, Herren: Det ska inte dröja länge innan det ord jag har uttalat ska uppfyllas, säger Herren, Herren.’ ”
Ezekiels dramaoptrin om Jerusalems fald og fangenskabet
1Herren sagde til mig:
2„Du menneske,” sagde han. „Du bor midt i et oprørsk folk. De har øjne i hovedet, men ser intet. De har ører, men hører ikke efter, for de er stolte og stædige. 3-5Derfor skal du gøre følgende: Ved højlys dag og mens folk ser på det, skal du pakke din bagage, som om du skulle på en lang rejse. Bær det hele udenfor i løbet af dagen. Ved aftenstid skal du slå hul i husmuren og kravle ud igennem det, som om du flygter i al hemmelighed. Måske det kan give dem noget at tænke over, selv om de er et oprørsk folk. 6Når det er blevet mørkt, skal du tage din oppakning på skuldrene, mens de ser på det, og gå af sted med tilhyllet ansigt, så du ikke ser landet omkring dig. På den måde skal du være et tegn for Israels folk om den katastrofe, som skal ramme Jerusalem.”
7Så gjorde jeg, hvad jeg havde fået besked på. I løbet af dagen lagde jeg de ting udenfor, som jeg kunne bære med mig på en lang rejse. Om aftenen slog jeg hul i muren, kravlede ud og forsvandt i mørket med oppakningen på mine skuldre, alt sammen mens folk så på det.
8Næste morgen sagde Herren til mig:
9„Du menneske, har Israels oprørske folk ikke spurgt dig, hvad det optrin skulle betyde? 10Sig til dem, at sådan vil det gå kongen i Jerusalem og hele Israels folk. 11Forklar dem, at det, du gjorde, var et tegn på, hvad der snart skal ske med dem: De vil alle blive ført i eksil og komme ud på en lang rejse. 12Kongen vil i nattens mulm og mørke forlade byen gennem et hul i muren med tilhyllet ansigt, så han ikke kan se det land, han forlader, og med sin oppakning på skuldrene. 13Jeg vil nemlig fange ham i mit net og føre ham til Babylon, som han dog ikke får at se.12,13 Kong Zidkija fik øjnene stukket ud, før han ankom til Babylon, jf. 2.Kong. 25,7. Og han skal dø dér i fangenskabet. 14Hans tjenere og livvagter vil jeg sprede for alle vinde ved at sende fjenden i hælene på dem.
15Når hele folket er ført i eksil, vil det omsider gå op for dem, at jeg er Herren. 16Nogle vil overleve både krigen, hungersnøden og epidemierne, så de derude blandt de fremmede folkeslag kan komme til besindelse og indrømme deres ondskab og afgudsdyrkelse og til sidst indse, at jeg er Herren.”
17Herren sagde til mig:
18„Du menneske, spis dit brød med bæven, og drik din vandration med bekymring, 19og sig til folket: Gud Herren siger om Jerusalems indbyggere og Israels land: Med bæven og bekymring skal de spise deres brød og drikke deres vandration, for landet bliver raseret og ødelagt som straf for deres ondskab. 20På grund af al deres vold bliver deres byer jævnet med jorden, og deres agerjord bliver til brakmark, så de kan indse, at jeg er Herren.”
21Herren sagde til mig:
22„Du menneske, hvad er det, man siger i Israel? ‚Det trækker i langdrag, og profeternes syner bliver ikke opfyldt.’ 23Men sig til dem fra mig af, at de godt kan holde op med at bruge den talemåde, for jeg vil give dem en ny, som siger, at nu er tiden kommet, hvor profeternes syner går i opfyldelse. 24Der skal ikke længere være falske syner og løgnagtige spådomme blandt Israels folk om, at alt nok skal gå godt, 25for jeg er Herren, og mine ord er ikke tomme trusler. Det, jeg forudsiger, går i opfyldelse til den fastsatte tid, mit oprørske folk! Ja, det skal gå i opfyldelse i jeres levetid, siger jeg, Herren.”
26Herren talte til mig:
27„Du menneske, Israels folk påstår i deres falske tryghed: ‚Ezekiels syner og profetier handler ikke om nutiden, men om en fjern fremtid.’ 28Derfor skal du sige til dem: ‚Herren siger: Straffen kan ikke udskydes længere. Det, jeg har sagt, bliver opfyldt meget snart.’ ”
