Habackuks bön
1En bön av profeten Habackuk, en klagosång.3:1 Sist i satsen står i grundtexten en, troligen musikalisk term, shigjonót, vars betydelse inte är känd. Ett liknande, om än inte identiskt, ord finns i Ps 7:1, där man har antagit att det kan betyda en klagosång, och trots en viss olikhet översätts ordet så i detta fall också.
2Herre, jag har hört budskapet om dig
och dina gärningar, och jag är förskräckt.
Herre, förnya dina gärningar i denna tid,
ge dem till känna i denna tid.
Glöm inte bort din barmhärtighet i din vrede!
3Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Séla3:3,9,13 Det hebreiska ordet séla är uppenbarligen en musikalisk term med okänd betydelse; det förekommer ofta i psalmer.
Hans majestät täcker himlen,
och jorden fylls av hans lov.
4Hans glans är som ljuset,
strålar går ut ur hans hand,
och där är hans styrka dold.
5Pest går framför honom,
farsot följer i hans spår.
6Han står där,
och jorden skälver,
inför hans blick darrar folken.
De urgamla bergen rämnar,
de eviga höjderna faller samman.
Hans vägar är eviga.
7Jag ser olyckan drabba Kushans tält
och Midjans boningar bävar.
8Är Herren förbittrad på floderna?
Riktas din vrede mot floderna?
Rasar du mot havet,
när du drar fram med dina hästar
och dina segervagnar?
9Avhöljd, ja, avhöljd är din båge,
och dina ord som pilar, med svuren ed.3:9 Grundtextens innebörd är osäker. Séla
Du får jorden att klyvas av floder.
10Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner från molnen,
havsdjupet dånar
och kastar upp sina vågor.
11Solen och månen står stilla i sina boningar,
vid skenet av dina flygande pilar,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12Du går fram över jorden i ilska
och trampar ner folken i vrede.
13Du drar ut för att rädda ditt folk,
för att rädda din smorde.
Du krossar taket på den gudlöses hus
och blottar det nerifrån och ända upp.3:13 Grundtexten är svårtolkad; tak heter ordagrant huvud/topp i grundtexten och kan ev. också syfta på en ledare. Séla
14Med hans egna spjut
genomborrar du hans krigares huvuden
när de stormar fram för att skingra oss
och i skadeglädje sluka den betryckte3:14 Grundtextens innebörd är osäker.
som gömmer sig.
15Du far fram på dina hästar över havet,
och de väldiga vattnen brusar.
16Jag hör det och bävar i mitt innersta,
vid dånet darrar mina läppar,
benen i min kropp löses upp,
och jag går med vacklande steg.
Jag väntar stilla på olyckans dag,
som ska komma över det folk som anfaller oss.
17Fikonträdet knoppas inte,
vinstocken saknar frukt,
olivskörden slår fel,
och fälten ger ingen gröda.
Fåren är borta ur fållorna,
och boskapen finns inte kvar i stallen.
18Jag vill jubla i Herren,
glädja mig i min frälsnings Gud.
19Herren, Herren är min styrka.
Han gör mig säker på foten som en hind
och låter mig löpa över bergen.
La oración de Habacuc
1Oración del profeta Habacuc. Según sigionot.3:1 sigionot. Probablemente un término literario o musical.
2Señor, he sabido de tu fama;
tus obras, Señor, me dejan pasmado.
Realízalas de nuevo en nuestros días,
dalas a conocer en nuestro tiempo;
en tu ira, ten presente tu misericordia.
3De Temán viene Dios,
del monte de Parán viene el Santo.
Selah
Su gloria cubre el cielo
y su alabanza llena la tierra.
4Su brillantez es la del relámpago;
rayos brotan de sus manos;
¡tras ellos se esconde su poder!
5Una plaga mortal lo precede,
un fuego abrasador le sigue los pasos.
6Se detiene, y la tierra se estremece;
lanza una mirada, y las naciones tiemblan.
Se desmoronan las antiguas montañas
y se desploman las viejas colinas,
pero los caminos de Dios son eternos.
7He visto afligidos los campamentos de Cusán,
y angustiadas las moradas de Madián.
8¿Te enojaste, oh Señor, con los ríos?
¿Estuviste airado contra las corrientes?
¿Tan enfurecido estabas contra el mar
que cabalgaste en tus caballos
y montaste en tus carros victoriosos?
9Descubriste tu arco,
llenaste de flechas tu aljaba.3:9 llenaste de flechas tu aljaba (mss. de LXX); en TM, texto de difícil traducción. Selah
Tus ríos surcan la tierra;
10las montañas te ven y se retuercen.
Pasan los torrentes de agua,
y ruge el abismo, levantando sus manos.
11El sol y la luna se detienen en el cielo
por el fulgor de tus veloces flechas,
por el deslumbrante brillo de tu lanza.
12Indignado, marchas sobre la tierra;
lleno de ira, trillas las naciones.
13Saliste a liberar a tu pueblo,
saliste a salvar a tu ungido.
Aplastaste al rey de la perversa dinastía,
¡lo desnudaste de pies a cabeza! Selah
14Con tu lanza les partiste la cabeza a sus guerreros,
que enfurecidos querían dispersarme,
que con placer arrogante se lanzaron contra mí,
como quien se lanza contra un pobre indefenso.3:14 Versículo de difícil traducción.
15Pisoteaste el mar con tus corceles,
agitando las inmensas aguas.
16Al oírlo, se estremecieron mis entrañas;
a su voz, me temblaron los labios;
la carcoma me caló en los huesos,
y se me aflojaron las piernas.
Pero yo espero con paciencia
el día en que la calamidad
vendrá sobre la nación que nos invade.
17Aunque la higuera no florezca,
ni haya frutos en las vides;
aunque falle la cosecha del olivo,
y los campos no produzcan alimentos;
aunque en el aprisco no haya ovejas,
ni ganado alguno en los establos;
18aun así, yo me regocijaré en el Señor,
¡me alegraré en Dios, mi libertador!
19El Señor omnipotente es mi fuerza;
da a mis pies la ligereza de una gacela
y me hace caminar por las alturas.
Al director musical. Sobre instrumentos de cuerda.
