Habackuks bön
1En bön av profeten Habackuk, en klagosång.3:1 Sist i satsen står i grundtexten en, troligen musikalisk term, shigjonót, vars betydelse inte är känd. Ett liknande, om än inte identiskt, ord finns i Ps 7:1, där man har antagit att det kan betyda en klagosång, och trots en viss olikhet översätts ordet så i detta fall också.
2Herre, jag har hört budskapet om dig
och dina gärningar, och jag är förskräckt.
Herre, förnya dina gärningar i denna tid,
ge dem till känna i denna tid.
Glöm inte bort din barmhärtighet i din vrede!
3Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Séla3:3,9,13 Det hebreiska ordet séla är uppenbarligen en musikalisk term med okänd betydelse; det förekommer ofta i psalmer.
Hans majestät täcker himlen,
och jorden fylls av hans lov.
4Hans glans är som ljuset,
strålar går ut ur hans hand,
och där är hans styrka dold.
5Pest går framför honom,
farsot följer i hans spår.
6Han står där,
och jorden skälver,
inför hans blick darrar folken.
De urgamla bergen rämnar,
de eviga höjderna faller samman.
Hans vägar är eviga.
7Jag ser olyckan drabba Kushans tält
och Midjans boningar bävar.
8Är Herren förbittrad på floderna?
Riktas din vrede mot floderna?
Rasar du mot havet,
när du drar fram med dina hästar
och dina segervagnar?
9Avhöljd, ja, avhöljd är din båge,
och dina ord som pilar, med svuren ed.3:9 Grundtextens innebörd är osäker. Séla
Du får jorden att klyvas av floder.
10Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner från molnen,
havsdjupet dånar
och kastar upp sina vågor.
11Solen och månen står stilla i sina boningar,
vid skenet av dina flygande pilar,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12Du går fram över jorden i ilska
och trampar ner folken i vrede.
13Du drar ut för att rädda ditt folk,
för att rädda din smorde.
Du krossar taket på den gudlöses hus
och blottar det nerifrån och ända upp.3:13 Grundtexten är svårtolkad; tak heter ordagrant huvud/topp i grundtexten och kan ev. också syfta på en ledare. Séla
14Med hans egna spjut
genomborrar du hans krigares huvuden
när de stormar fram för att skingra oss
och i skadeglädje sluka den betryckte3:14 Grundtextens innebörd är osäker.
som gömmer sig.
15Du far fram på dina hästar över havet,
och de väldiga vattnen brusar.
16Jag hör det och bävar i mitt innersta,
vid dånet darrar mina läppar,
benen i min kropp löses upp,
och jag går med vacklande steg.
Jag väntar stilla på olyckans dag,
som ska komma över det folk som anfaller oss.
17Fikonträdet knoppas inte,
vinstocken saknar frukt,
olivskörden slår fel,
och fälten ger ingen gröda.
Fåren är borta ur fållorna,
och boskapen finns inte kvar i stallen.
18Jag vill jubla i Herren,
glädja mig i min frälsnings Gud.
19Herren, Herren är min styrka.
Han gör mig säker på foten som en hind
och låter mig löpa över bergen.
Habakkuks sang
1Denne bøn sang profeten Habakkuk for Herren:
2Herre, jeg har hørt om dit ry.
Jeg er fuld af ærefrygt for de undere, du udførte.
Gør det igen, Herre.
Vis os snart dine underfulde gerninger.
Men vær barmhjertig midt i din vrede.
3Den hellige Gud drog op fra Parans bjerg,
han førte sit folk gennem Teman i Edom.3,3 Jf. 5.Mos. 2 og 33.
Hans herlighed dækkede himlen,
og hans storhed fyldte jorden.
4Han kom med sit skarpe lys,
og de lyn, han kastede, viste hans kraft.
5Han sendte plager mod sine fjender,
og lod pesten hærge dem.
6Når han standsede op, rystede jorden af skræk,
et blik fra ham fik folkeslagene til at bæve.
De ældgamle bjerge slog revner,
de evige høje sank sammen.
Hans kraft er for evigt den samme.
7Midjans telte faldt sammen,
Kushans teltduge blev revet i stykker.
8Var det floden, du var ude efter, Herre,
da du standsede dens løb?
Var det havet, du var vred på, da du skilte vandene ad,
og reddede os med dine heste og stridsvogne?
9Du blottede din bue,
skød dine lyn mod det fastsatte mål,
lod tordenskyller lave kløfter i jorden.
10Bjergene så dig og vred sig i panik,
et skybrud passerede forbi.
Havdybet3,10 Kan være en symbolsk henvisning til en hær af fjender eller til den egyptiske hær, der druknede i Det Røde Hav. råbte i rædsel
og rakte fortvivlet hænderne i vejret.
11Solen og månen stod stille i deres baner,
overvældet af dine lynglimt
og lyset fra dine glinsende spyd.
12I vrede trampede du på jorden,
du trådte på alle dine fjender.
13Du drog ud for at frelse dit folk,
for at redde din udvalgte tjener.
Du knuste ondskabens herre
og tilintetgjorde hele hans hær.
14Fjendernes hær stormede frem
og frydede sig over det lette bytte.
Men du sendte dine pile imod dem
og gennemborede deres hoveder.
15Du brugte vandmasserne som dine stridsvogne
og tilintetgjorde fjenden i et frådende hav.
16Da jeg hørte om det, bankede mit hjerte vildt,
mine læber skælvede,
mine ben gav efter under mig,
mine skridt vaklede.
Jeg ser frem til den dag,
da du vil straffe dem, der angriber os.
17Selv om figentræet ikke blomstrer,
vinstokken står uden frugt,
olivenhøsten slår fejl,
markerne ligger øde hen,
fårene er forsvundet fra folden,
og stalden er tom,
18så vil jeg alligevel glæde mig i Herren
og fryde mig over min Gud og Frelser,
19for den Almægtige gør mig stærk.
Han gør mine skridt sikre som gazellens
og giver mig fodfæste på bjergene.
(Til korlederen: Denne sang skal akkompagneres af strengeinstrumenter).
