Habackuks bön
1En bön av profeten Habackuk, en klagosång.3:1 Sist i satsen står i grundtexten en, troligen musikalisk term, shigjonót, vars betydelse inte är känd. Ett liknande, om än inte identiskt, ord finns i Ps 7:1, där man har antagit att det kan betyda en klagosång, och trots en viss olikhet översätts ordet så i detta fall också.
2Herre, jag har hört budskapet om dig
och dina gärningar, och jag är förskräckt.
Herre, förnya dina gärningar i denna tid,
ge dem till känna i denna tid.
Glöm inte bort din barmhärtighet i din vrede!
3Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Séla3:3,9,13 Det hebreiska ordet séla är uppenbarligen en musikalisk term med okänd betydelse; det förekommer ofta i psalmer.
Hans majestät täcker himlen,
och jorden fylls av hans lov.
4Hans glans är som ljuset,
strålar går ut ur hans hand,
och där är hans styrka dold.
5Pest går framför honom,
farsot följer i hans spår.
6Han står där,
och jorden skälver,
inför hans blick darrar folken.
De urgamla bergen rämnar,
de eviga höjderna faller samman.
Hans vägar är eviga.
7Jag ser olyckan drabba Kushans tält
och Midjans boningar bävar.
8Är Herren förbittrad på floderna?
Riktas din vrede mot floderna?
Rasar du mot havet,
när du drar fram med dina hästar
och dina segervagnar?
9Avhöljd, ja, avhöljd är din båge,
och dina ord som pilar, med svuren ed.3:9 Grundtextens innebörd är osäker. Séla
Du får jorden att klyvas av floder.
10Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner från molnen,
havsdjupet dånar
och kastar upp sina vågor.
11Solen och månen står stilla i sina boningar,
vid skenet av dina flygande pilar,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12Du går fram över jorden i ilska
och trampar ner folken i vrede.
13Du drar ut för att rädda ditt folk,
för att rädda din smorde.
Du krossar taket på den gudlöses hus
och blottar det nerifrån och ända upp.3:13 Grundtexten är svårtolkad; tak heter ordagrant huvud/topp i grundtexten och kan ev. också syfta på en ledare. Séla
14Med hans egna spjut
genomborrar du hans krigares huvuden
när de stormar fram för att skingra oss
och i skadeglädje sluka den betryckte3:14 Grundtextens innebörd är osäker.
som gömmer sig.
15Du far fram på dina hästar över havet,
och de väldiga vattnen brusar.
16Jag hör det och bävar i mitt innersta,
vid dånet darrar mina läppar,
benen i min kropp löses upp,
och jag går med vacklande steg.
Jag väntar stilla på olyckans dag,
som ska komma över det folk som anfaller oss.
17Fikonträdet knoppas inte,
vinstocken saknar frukt,
olivskörden slår fel,
och fälten ger ingen gröda.
Fåren är borta ur fållorna,
och boskapen finns inte kvar i stallen.
18Jag vill jubla i Herren,
glädja mig i min frälsnings Gud.
19Herren, Herren är min styrka.
Han gör mig säker på foten som en hind
och låter mig löpa över bergen.
Psaume
Dieu interviendra
1Prière d’Habaquq le prophète, sur le mode des complaintes3.1 Terme hébreu de sens inconnu..
2O Eternel, j’ai entendu ╵ce que tu viens de proclamer,
et je suis effrayé ╵devant ton œuvre, ô Eternel.
Dans le cours des années, ╵accomplis-la3.2 Voir 2.3. !
Dans le cours des années, ╵fais-la connaître !
Dans ta colère cependant, ╵pense à être clément !
3Dieu viendra de Témân,
le Saint viendra du mont Parân.
Pause
Sa majesté ╵couvre le ciel,
et sa louange ╵remplit la terre.
4Il a l’éclat de la lumière,
et, de sa main, ╵jaillissent deux rayons ;
c’est là qu’est le réservoir de sa force.
5La peste meurtrière ╵chemine devant lui,
et la fièvre brûlante ╵marche à sa suite.
6S’il vient à s’arrêter, ╵il fait vibrer3.6 Autre traduction : il mesure. la terre.
Quand il regarde, ╵il ébranle les peuples,
les montagnes antiques ╵sont disloquées,
et les collines ╵des anciens temps s’effondrent.
Il parcourt à nouveau ╵les antiques sentiers.
7J’ai vu les tentes de Koushân3.7 Probablement une peuplade nomade du désert du Sinaï. ╵réduites à néant ;
les abris de Madian ╵tremblaient, épouvantés.
L’Eternel sort pour délivrer son peuple
8Est-ce contre les fleuves ╵que l’Eternel s’irrite,
est-ce contre les fleuves ╵que ton courroux s’enflamme ?
Est-ce contre la mer ╵que ta fureur s’exerce,
pour que tu viennes ainsi ╵monté sur tes chevaux,
sur tes chars victorieux ?
9Ton arc est mis à nu,
tes traits sont les serments ╵que tu as prononcés3.9 Autre traduction : tes traits sont ceux que tu as juré d’utiliser..
Pause
Tu crevasses la terre, ╵livrant passage aux fleuves.
10Les montagnes t’ont vu, ╵et elles tremblent.
Des trombes d’eau s’abattent,
l’abîme se met à mugir,
lançant bien haut ses vagues.
11Le soleil et la lune ╵restent dans leur demeure
devant l’éclat ╵de tes flèches qui partent
et la clarté ╵des éclairs de ta lance.
12Avec colère, tu parcours la terre,
tu foules les peuples aux pieds ╵dans ton indignation.
13Oui, tu t’es mis en route ╵pour délivrer ton peuple,
et pour sauver ton roi ╵qui a reçu l’onction.
Tu as décapité ╵la maison du méchant,
et tu l’as démolie ╵de fond en comble.
Pause
14Tu transperces la tête ╵de l’ennemi ╵avec ses propres flèches,
alors qu’il arrivait ╵comme un vent d’ouragan ╵dans le but de nous disperser.
Déjà nos ennemis ╵se réjouissaient,
comptant bien dévorer ╵l’opprimé en secret3.14 Sens incertain. Autre traduction : dans sa cachette..
15Tu as lancé ╵tes chevaux dans la mer,
dans le bouillonnement ╵des eaux puissantes.
L’Eternel est ma force
16J’ai entendu cette nouvelle :
j’en suis tout bouleversé.
Mes lèvres balbutient
et mes os se dissolvent,
je reste là, tremblant.
Puisqu’il me faut attendre sans bouger, ╵le jour où la détresse
fondra sur l’ennemi ╵qui doit nous assaillir.
17Car le figuier ╵ne bourgeonnera plus,
et il n’y aura plus ╵de raisins dans les vignes,
le fruit de l’olivier ╵trompera les espoirs,
les champs ne produiront ╵plus de pain à manger.
Les moutons et les chèvres ╵disparaîtront de leurs enclos,
et les bovins de leurs étables.
18Mais moi, c’est à cause de l’Eternel ╵que je veux me réjouir,
j’exulterai de joie ╵à cause du Dieu qui me sauve.
19L’Eternel, le Seigneur, ╵c’est lui ma force :
il rend mes pieds pareils ╵à ceux des biches,
il me fait cheminer ╵sur les lieux élevés.
Pour le chef des musiciens. A chanter avec accompagnement d’instruments à cordes.
