Rättfärdiga genom tron
1Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förhäxat er så? Ni har ju fått Jesus Kristus framställd för er som korsfäst. 2Jag vill veta en enda sak: var det genom att hålla lagen som ni fick ta emot Anden, eller var det för att ni trodde på budskapet ni fick höra? 3Är ni sådana dårar? Ni började i Anden, men ska ni nu sluta med mänskliga ansträngningar? 4Ni har fått lida så mycket. Inte var det väl i onödan? Det kunde väl bara inte vara i onödan? 5Han som ger er Anden och utför under ibland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni tror på budskapet ni har fått höra?
6Tänk på Abraham: ”Han trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig.”3:6 Ordagrant: och räknades det honom till rättfärdighet.Se 1 Mos 15:6. 7Ni ska alltså veta, att det är de som tror som är Abrahams barn. 8Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga genom deras tro. Därför lät han Abraham få dessa glada nyheter redan i förväg: ”Genom dig ska alla folk bli välsignade.”3:8 Se 1 Mos 12:3. 9Därför blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
10Men de som litar på laggärningar är under förbannelse. Det står ju skrivet: ”Förbannelse över var och en som inte håller allt som står skrivet i lagens bok och gör det.”3:10 Se 5 Mos 27:26. 11Och att ingen kan bli rättfärdig inför Gud genom lagen, det är helt klart, eftersom ”den som är rättfärdig genom tro ska leva.”3:11 Eller: den som är rättfärdig ska leva genom tro.Se Hab 2:4. 12Lagen bygger inte på tron, utan: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”3:12 Se 3 Mos 18:5. 13Men Kristus har köpt oss fria från lagens förbannelse genom att själv bli till förbannelse för vår skull. Det står ju skrivet: ”Den som är upphängd på trä är förbannad.”3:13 Se 5 Mos 21:23. 14Så skulle hedningarna i Kristus Jesus få del av den välsignelse som gavs åt Abraham och vi den utlovade Anden genom tron.
Guds löfte är viktigare än Moses lag
15Syskon, låt mig ta ett exempel från vardagslivet: om ett mänskligt förbund har vunnit laga kraft, kan ingen sedan ändra det eller lägga till något. 16Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma.3:16 Jfr 1 Mos 12:7; 13:15 (Abrahams ättlingar); avkomma och avkomlingar är en ordlek i grekiskan (sperma, säd) och på motsvarande sätt i hebreiskan, och låter sig inte översättas till svenskan. Paulus använde uttrycket för att visa att Guds löfte gällde Kristus. Det står inte ”åt dina avkomlingar”, som det skulle ha gjort om det gällde många. Nej, hans avkomma syftade på en enda person, och det var Kristus. 17Vad jag vill säga är alltså detta: Guds förbund, som han i förväg giltigförklarat, kan inte ogiltigförklaras av lagen, som gavs fyrahundratrettio år senare. 18Om arvet var beroende av lagen, då skulle det ju inte vara beroende av löftet. Men nu har Gud gett arvet till Abraham genom ett löfte.
19Vad var då syftet med lagen? Jo, den var ett tillägg för överträdelsernas skull och skulle gälla tills avkomman kom, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och en medlare. 20Medlaren företräder dock inte bara en, men Gud är en.
21Finns det då en konflikt mellan lagen och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. 22Men nu har Skriften inneslutit allt under synden. Därför ges det utlovade genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.
23Innan tron kom hölls vi i förvar av lagen, inspärrade, tills tron uppenbarades. 24Lagen vägledde oss tills Kristus kom och vi kunde göras rättfärdiga genom tron. 25Och nu när tron har kommit, står vi inte längre under den vägledaren.
Guds barn genom tron
26Alla är ni genom tron Guds barn i Kristus Jesus. 27Om ni är döpta in i Kristus har ni ju iklätt er Kristus. 28Därför är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29Men om ni tillhör Kristus, då är ni också Abrahams avkomlingar och arvtagare enligt löftet.
Faith or Works of the Law
1You foolish Galatians! Who has bewitched you? Before your very eyes Jesus Christ was clearly portrayed as crucified. 2I would like to learn just one thing from you: Did you receive the Spirit by the works of the law, or by believing what you heard? 3Are you so foolish? After beginning by means of the Spirit, are you now trying to finish by means of the flesh?3:3 In contexts like this, the Greek word for flesh (sarx) refers to the sinful state of human beings, often presented as a power in opposition to the Spirit. 4Have you experienced3:4 Or suffered so much in vain—if it really was in vain? 5So again I ask, does God give you his Spirit and work miracles among you by the works of the law, or by your believing what you heard? 6So also Abraham “believed God, and it was credited to him as righteousness.”3:6 Gen. 15:6
7Understand, then, that those who have faith are children of Abraham. 8Scripture foresaw that God would justify the Gentiles by faith, and announced the gospel in advance to Abraham: “All nations will be blessed through you.”3:8 Gen. 12:3; 18:18; 22:18 9So those who rely on faith are blessed along with Abraham, the man of faith.
10For all who rely on the works of the law are under a curse, as it is written: “Cursed is everyone who does not continue to do everything written in the Book of the Law.”3:10 Deut. 27:26 11Clearly no one who relies on the law is justified before God, because “the righteous will live by faith.”3:11 Hab. 2:4 12The law is not based on faith; on the contrary, it says, “The person who does these things will live by them.”3:12 Lev. 18:5 13Christ redeemed us from the curse of the law by becoming a curse for us, for it is written: “Cursed is everyone who is hung on a pole.”3:13 Deut. 21:23 14He redeemed us in order that the blessing given to Abraham might come to the Gentiles through Christ Jesus, so that by faith we might receive the promise of the Spirit.
The Law and the Promise
15Brothers and sisters, let me take an example from everyday life. Just as no one can set aside or add to a human covenant that has been duly established, so it is in this case. 16The promises were spoken to Abraham and to his seed. Scripture does not say “and to seeds,” meaning many people, but “and to your seed,”3:16 Gen. 12:7; 13:15; 24:7 meaning one person, who is Christ. 17What I mean is this: The law, introduced 430 years later, does not set aside the covenant previously established by God and thus do away with the promise. 18For if the inheritance depends on the law, then it no longer depends on the promise; but God in his grace gave it to Abraham through a promise.
19Why, then, was the law given at all? It was added because of transgressions until the Seed to whom the promise referred had come. The law was given through angels and entrusted to a mediator. 20A mediator, however, implies more than one party; but God is one.
21Is the law, therefore, opposed to the promises of God? Absolutely not! For if a law had been given that could impart life, then righteousness would certainly have come by the law. 22But Scripture has locked up everything under the control of sin, so that what was promised, being given through faith in Jesus Christ, might be given to those who believe.
Children of God
23Before the coming of this faith,3:22,23 Or through the faithfulness of Jesus… 23 Before faith came we were held in custody under the law, locked up until the faith that was to come would be revealed. 24So the law was our guardian until Christ came that we might be justified by faith. 25Now that this faith has come, we are no longer under a guardian.
26So in Christ Jesus you are all children of God through faith, 27for all of you who were baptized into Christ have clothed yourselves with Christ. 28There is neither Jew nor Gentile, neither slave nor free, nor is there male and female, for you are all one in Christ Jesus. 29If you belong to Christ, then you are Abraham’s seed, and heirs according to the promise.
