Israels misslyckande på slagfältet
(1:1—2:5)
1När Josua hade dött, vände sig Israels folk till Herren för att fråga honom: ”Vilka av oss ska först gå ut i striden mot kanaanéerna?”
2Herren svarade: ”Judas stam ska gå först och jag ska ge landet i hans hand.”
3Då sa Juda till sin bror Simon: ”Följ med mig till mitt område och strid med oss mot kanaanéerna, så ska jag hjälpa dig att inta ert område!”
Simon följde alltså med Juda. 4När Juda gick till anfall, gav Herren kanaanéerna och perisséerna i deras våld och 10 000 man blev slagna vid Besek. 5Det var där de stötte på Adoni-Besek, stred mot honom och besegrade kanaanéerna och perisséerna. 6Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår.
7”Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår har ätit av smulorna från mitt bord!” sa kung Adoni-Besek. ”Nu har Gud betalat tillbaka det jag gjort mot dem.” Man förde honom sedan till Jerusalem där han dog.
8Därefter anföll Juda Jerusalem och intog det. Man dödade alla med svärd och satte eld på staden.
9Sedan vände sig Judas män mot de kanaanéer som bodde i berglandskapen, i Negev och i Låglandet. 10De ryckte fram mot kanaanéerna i Hebron, tidigare kallat Kirjat-Arba, och besegrade Sheshaj, Achiman och Talmaj. 11Därifrån tågade de mot invånarna i Devir som förut kallades Kirjat-Sefer.
12Kalev sa: ”Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer ska jag ge min dotter Aksa till hustru.”
13Otniel, son till Kalevs yngre bror, Kenas, intog staden och Kalev gav sin dotter Aksa till honom. 14När hon kom till Otniel, uppmanade hon honom att be hennes far om ett stycke mark. När hon steg av från sin åsna, frågade Kalev henne: ”Är det något du önskar?”
15Hon svarade: ”Ge mig en gåva! Du har gett mig land i Negev men ge mig några vattenkällor också!”
Då gav Kalev henne de övre och de nedre källorna.
16Ättlingarna till Moses svärfar, kainéerna, hade följt med judéerna från Palmstaden mot Juda öken i Negev nära Arad. De slog sig ner där bland folket.
17Därefter förenade sig Juda med sin bror Simon och de stred mot kanaanéerna vid staden Sefat. De vigde staden åt förintelse och därför kallas den Horma.1:17 Horma betyder förstörelse. 18Juda intog också städerna Gaza, Ashkelon och Ekron, med områdena runt omkring dem. 19Herren hjälpte Juda att inta hela bergsbygden, men folket som bodde på slätten kunde de inte besegra, för de hade stridsvagnar av järn.
20Kalev fick Hebron som Mose hade lovat och han drev bort Anaks tre söner därifrån.
21Benjamins stam jagade inte iväg jevuséerna som bodde i Jerusalem och därför bor dessa kvar bland benjaminiterna än idag.
22Josefs stam anföll Betel och Herren var med dem. 23De sände ut spejare till Betel – som förut hette Lus – 24vilka såg en man på väg ut ur staden. De lovade att skona honom, om han visade dem hur de skulle ta sig in i staden. 25Han visade dem ingången och de dödade alla invånarna utom mannen och hans familj. 26Han flyttade senare till hettiternas land och byggde upp en stad där som också fick namnet Lus, vilket den fortfarande heter.
27Manasse lyckades inte driva bort det folk som bodde i Bet-Shean, Taanak, Dor, Jivleam och Megiddo, med deras respektive kringliggande orter. Kanaanéerna hade nämligen föresatt sig att bli kvar i landet. 28När sedan israeliterna blev starkare, lät de kanaanéerna arbeta som slavar men tvingade dem aldrig att lämna landet. 29På samma sätt förhöll det sig med kanaanéerna som levde i Geser. De bodde kvar bland folket i Efraims stam.
30Sebulon lyckades inte driva bort kanaanéerna i Kitron och Nahalol men gjorde dem till slavar. 31Inte heller drev Asher ut invånarna från Acko, Sidon, Achlav, Aksiv, Helba, Afik och Rechov. 32Asheriterna bodde alltså bland de kanaanéer som redan fanns i landet när de kom dit och som de inte kunde driva bort. 33Naftali drev inte heller bort invånarna från Bet Shemesh eller från Bet-Anat utan fick bo bland kanaanéerna i landet. Invånarna i Bet Shemesh och Bet-Anat blev israeliternas slavar.
34Amoréerna tvingade Dans stam tillbaka till bergsbygden och hindrade dem från att komma ner på slätten. 35Amoréerna lyckades också till en början hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalvim, men när Josefs stam senare växte i styrka gjorde man dem till slavar. 36Amoréernas område började vid Akrabbimhöjden, sträckte sig till Sela och fortsatte därifrån vidare uppåt.1:36 Versen är svår att översätta och innebörden osäker.
猶大支派攻打迦南人
1約書亞去世以後，以色列人求問耶和華：「我們哪一個支派先上去攻打迦南人呢？」 2耶和華說：「猶大支派先去，我已把那片土地交在他們手中了。」 3猶大人對西緬人說：「請跟我們一同到我們分得的地方攻打迦南人，我們也會同樣幫助你們。」於是，西緬人便與猶大人同去。 4猶大人攻打迦南人和比利洗人，耶和華使他們得勝，在比色殺了一萬敵軍。 5他們又在那裡遇見亞多尼·比色，與他交戰，打敗了他帶領的迦南人和比利洗人。 6亞多尼·比色逃跑，他們追上去擒住他，砍掉他的大拇指和大腳趾。 7亞多尼·比色說：「從前七十個王的大拇指和大腳趾被我砍掉，在我桌下撿食物碎屑，現在上帝照我的行為報應我了。」他們把他帶到耶路撒冷，他死在那裡了。
8猶大人攻陷耶路撒冷，殺了城內的所有居民，並放火焚城。 9隨後，他們下去攻打住在山區、南地和丘陵的迦南人， 10又進攻住在希伯崙的迦南人，殺了示篩、亞希幔和撻買。希伯崙從前叫基列·亞巴。
11他們從那裡出兵攻打底璧，那裡從前叫基列·西弗。 12迦勒說：「誰攻取基列·西弗，我就把女兒押撒嫁給他。」 13迦勒的兄弟基納斯的兒子俄陀聶攻取了那城，迦勒便把女兒押撒嫁給他。 14押撒出嫁的時候，勸丈夫向她父親要一塊田。她剛下驢，迦勒便問她：「你想要什麼？」 15她回答說：「求你恩待我，你既然把南部的乾地賜給我，求你也把水泉給我吧。」於是，迦勒把上泉和下泉都給了她。
16摩西岳父的後代基尼人和猶大人一同離開棕樹城1·16 「棕樹城」即「耶利哥」。，到猶大南部曠野的亞拉得附近，跟當地人一起居住。 17之後，猶大人隨西緬人一起攻打洗法城內的迦南人，徹底毀滅了那城。因此那城叫何珥瑪1·17 「何珥瑪」意思是「覆滅之城」。。 18猶大人又奪取了迦薩、亞實基倫和以革倫三座城邑及周圍地區。 19耶和華與猶大人同在。他們攻佔了山區，卻沒能趕走平原的居民，因為那裡的人有鐵戰車。 20照摩西的吩咐，迦勒得到了希伯崙。他把亞衲三族的人從那裡趕走。 21便雅憫人沒有趕走居住在耶路撒冷的耶布斯人，耶布斯人至今仍和他們住在一起。
22約瑟家族也上去攻打伯特利，耶和華與他們同在。 23他們先派人去打探伯特利，那裡從前名叫路斯。 24探子看見一個人從城裡出來，就對他說：「請你告訴我們進城的路，我們必善待你。」 25那人便告訴他們進城的路，他們殺了城內所有的居民，只放走了那人及其全家。 26後來，那人搬到赫人的地方，築了一座城，稱之為路斯，沿用至今。
27瑪拿西人沒有趕走伯·善、他納、多珥、以伯蓮和米吉多眾城邑及周圍村莊的居民，因為這些迦南人執意住在那裡。 28以色列人強盛時，就強迫他們服勞役，卻沒有全部趕走他們。
29以法蓮人沒有趕走住在基色的迦南人，這些迦南人仍然住在他們當中。
30西布倫人沒有趕走基倫和拿哈拉的居民，這些迦南人仍然住在他們當中，為他們服勞役。
31亞設人沒有趕走亞柯、西頓、亞黑拉、亞革悉、黑巴、亞弗革和利合的居民， 32於是亞設人住在這些迦南人當中。
33拿弗他利人沒有趕走伯·示麥和伯·亞納的居民，於是就住在這些迦南人當中，強迫他們服勞役。
34亞摩利人強迫但人住在山區，不准他們下到平原。 35亞摩利人執意住在希烈山、亞雅倫和沙賓，但約瑟家族強盛時，就強迫他們服勞役。 36亞摩利人的邊界從亞克拉濱山坡起，一直到西拉以北。
