Gud kallar Mose
Mose föds
1Vid denna tid gifte sig ett par som båda tillhörde Levi stam. 2Hon blev gravid och födde en son som hon märkte var vacker. Hon gömde honom i tre månader. 3Men när hon inte längre kunde hålla honom gömd, gjorde hon en korg av papyrus och tätade den med jordbeck och tjära. Hon lade pojken i korgen och placerade den i vassen vid flodstranden. 4Pojkens syster stod på avstånd för att se vad som skulle hända.
5En prinsessa, en av faraos döttrar, kom just då för att bada i floden, och när hennes sällskapsdamer gick utmed stranden, upptäckte hon korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. 6Hon öppnade den och fick se barnet. Pojken grät och hon blev rörd. ”Det måste vara ett av de hebreiska barnen”, sa hon.
7Då kom pojkens syster fram till prinsessan och frågade: ”Ska jag gå och be någon av de hebreiska kvinnorna att amma barnet åt dig?” 8”Ja, gör det!” svarade prinsessan. Då gick flickan och hämtade pojkens mamma. 9”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig”, sa prinsessan, ”så ska jag betala dig för det.” Då tog kvinnan hand om barnet och ammade honom.
10När han blivit äldre, gick hon till faraos dotter med honom och han blev adopterad som prinsessans son. Prinsessan kallade honom Mose2:10 Mose betyder troligen på egyptiska är född, men det låter som det hebreiska dra upp. Namnet förekommer också som en del i några namn på faraoner., för hon sa: ”Jag har dragit upp honom ur vattnet.”
Mose flyr till Midjan
11En dag när Mose redan var vuxen, besökte han sina landsmän och såg på hur de slet och arbetade. Han fick också se hur en egypter slog ner en hebré, en från hans eget folk. 12Mose såg sig omkring för att vara säker på att ingen iakttog honom och dödade sedan egyptern och gömde hans kropp i sanden.
13Nästa dag när han kom tillbaka dit, fick han se två hebréer som råkat i slagsmål. Han sa då till angriparen: ”Varför slår du en av ditt eget folk?”
14Men mannen svarade. ”Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptern igår?” När Mose förstod att man visste vad han hade gjort, blev han rädd. 15Farao fick också höra talas om saken och ville döda Mose. Men Mose flydde därför bort till midjaniternas land.
En gång vilade han vid en brunn. 16Prästen i Midjans land hade sju döttrar, som då hade kommit för att vattna sin fars får. 17Men några herdar försökte mota bort dem. Då hjälpte Mose dem och gav fåren vatten.
18När flickorna kom hem frågade deras far Reguel dem: ”Hur kommer det sig att ni är tillbaka så tidigt idag?” 19”Det var en egypter där som försvarade oss mot herdarna”, förklarade de. ”Han hämtade upp vatten åt oss och gav fåren.” 20”Men var har ni gjort av honom?” frågade deras far. ”Lämnade ni honom kvar därborta? Be honom komma hit och äta med oss.”
21Mose gick med på att bli kvar hos mannen, och Reguel gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22Hon födde en son, som Mose gav namnet Gershom2:22 Gershom låter som en främling där på hebreiska., för han sa: ”Jag är en främling i ett främmande land.”
23Flera år senare dog kungen i Egypten. Israels barn dignade under tunga bördor och klagade under slaveriet. Deras rop steg upp till Gud. 24När Gud hörde deras klagan tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25Gud såg på israeliterna och tog sig an dem.
The birth of Moses
1Now a man of the tribe of Levi married a Levite woman, 2and she became pregnant and gave birth to a son. When she saw that he was a fine child, she hid him for three months. 3But when she could hide him no longer, she got a papyrus basket2:3 The Hebrew can also mean ark, as in Gen. 6:14. for him and coated it with tar and pitch. Then she placed the child in it and put it among the reeds along the bank of the Nile. 4His sister stood at a distance to see what would happen to him.
5Then Pharaoh’s daughter went down to the Nile to bathe, and her attendants were walking along the riverbank. She saw the basket among the reeds and sent her female slave to get it. 6She opened it and saw the baby. He was crying, and she felt sorry for him. ‘This is one of the Hebrew babies,’ she said.
7Then his sister asked Pharaoh’s daughter, ‘Shall I go and get one of the Hebrew women to nurse the baby for you?’
8‘Yes, go,’ she answered. So the girl went and got the baby’s mother. 9Pharaoh’s daughter said to her, ‘Take this baby and nurse him for me, and I will pay you.’ So the woman took the baby and nursed him. 10When the child grew older, she took him to Pharaoh’s daughter and he became her son. She named him Moses,2:10 Moses sounds like the Hebrew for draw out. saying, ‘I drew him out of the water.’
Moses flees to Midian
11One day, after Moses had grown up, he went out to where his own people were and watched them at their hard labour. He saw an Egyptian beating a Hebrew, one of his own people. 12Looking this way and that and seeing no-one, he killed the Egyptian and hid him in the sand. 13The next day he went out and saw two Hebrews fighting. He asked the one in the wrong, ‘Why are you hitting your fellow Hebrew?’
14The man said, ‘Who made you ruler and judge over us? Are you thinking of killing me as you killed the Egyptian?’ Then Moses was afraid and thought, ‘What I did must have become known.’
15When Pharaoh heard of this, he tried to kill Moses, but Moses fled from Pharaoh and went to live in Midian, where he sat down by a well. 16Now a priest of Midian had seven daughters, and they came to draw water and fill the troughs to water their father’s flock. 17Some shepherds came along and drove them away, but Moses got up and came to their rescue and watered their flock.
18When the girls returned to Reuel their father, he asked them, ‘Why have you returned so early today?’
19They answered, ‘An Egyptian rescued us from the shepherds. He even drew water for us and watered the flock.’
20‘And where is he?’ Reuel asked his daughters. ‘Why did you leave him? Invite him to have something to eat.’
21Moses agreed to stay with the man, who gave his daughter Zipporah to Moses in marriage. 22Zipporah gave birth to a son, and Moses named him Gershom,2:22 Gershom sounds like the Hebrew for a foreigner there. saying, ‘I have become a foreigner in a foreign land.’
23During that long period, the king of Egypt died. The Israelites groaned in their slavery and cried out, and their cry for help because of their slavery went up to God. 24God heard their groaning and he remembered his covenant with Abraham, with Isaac and with Jacob. 25So God looked on the Israelites and was concerned about them.
