Elisha förutsäger segern över Moab
1Achavs son Joram blev kung över Israel i Samaria under Joshafats artonde regeringsår över Juda, och han regerade i tolv år. 2Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men inte så som sin far och mor, för han lät åtminstone riva ner den baalspelare som hans far hade rest. 3Men trots det höll han fast vid Nevats sons, Jerobeams, synder som han hade förlett Israels folk till och övergav dem inte.
4Kung Mesha i Moab var fårfarmare. Han hade försett Israel med 100 000 lamm och ull från 100 000 baggar, 5men efter Achavs död gjorde kungen i Moab uppror mot Israel. 6Kung Joram drog då ut från Samaria och mönstrade hela den israelitiska armén. 7Han skickade följande meddelande till Joshafat, kungen i Juda: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du hjälpa mig att strida mot Moab?” ”Ja”, svarade Joshafat. ”Det ska jag, tillsammans med dig, och mitt folk och mina hästar likaså, tillsammans med ditt folk och dina hästar.” 8”Vilken väg ska vi ta?” frågade Joshafat. ”Vi ska gå till anfall från Edoms öken”, svarade Joram.
9Israels och Juda kungar gav sig iväg tillsammans med Edoms kung och gick en omväg, som tog sju dagar i anspråk. Vattnet tog då slut för både soldaterna och djuren.
10”Vad ska vi ta oss till?” utbrast Israels kung. ”Har Herren fört oss tre kungar hit bara för att överlämna oss åt Moab?” 11Men Joshafat frågade: ”Finns det inte någon Herrens profet här, så att vi kan rådfråga Herren?” ”Elisha, Shafats son, är här”, svarade en av Israels kungs officerare. ”Han som hällde vatten över Elias händer3:11 Vilket betyder att han var Elias tjänare..” 12”Han har Herrens ord med sig”, sa Joshafat.
Kungen i Israel, Joshafat och Edoms kung gick alltså för att fråga Elisha till råds.
13Elisha sa till den israelitiske kungen: ”Vad har jag med dig att göra? Gå till din fars profeter och till din mors!”
”Nej”, svarade kung Joram. ”Herren har kallat oss tre kungar hit för att överlämna oss åt Moab!”
14”Så sant härskarornas Herre lever, han som jag tjänar, jag skulle inte bry mig om dig eller ens notera dig, om det inte vore för Juda kung Joshafats skull”, svarade Elisha. 15”Nåväl, skaffa nu hit någon som spelar harpa!”
Och medan harpan spelade kom Herrens hand över Elisha.
16Han sa: ”Så säger Herren: Gräv grop vid grop här i dalen! 17Ni ska inte se någon vind eller något regn, men den här dalen ska fyllas med vatten, så att det finns tillräckligt för er och alla djuren att dricka. 18Det här är bara början, för Herren ska överlämna Moab åt er. 19Ni ska inta varje befäst stad och varje viktig ort. Ni ska hugga ner varje gott träd, fylla igen alla deras brunnar och förstöra åkrarna med sten.”
20Dagen därpå, när det var dags för morgonoffret, kom vatten strömmande från Edom, så att det snart fanns vatten överallt i landet.
21Under tiden fick folket i Moab höra talas om kungarna som kom marscherande mot dem. Då mobiliserade de alla stridsdugliga män, både unga och gamla, och ställde upp utmed gränsen. 22Men tidigt följande morgon när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det för moabiterna ut att vara rött som blod.
23”Det är blod!” ropade de. ”Kungarna har råkat i strid och dödat varandra! Nu går vi dit och tar bytet!”
24Men när de kom fram till Israels läger, rusade Israels soldater ut och anföll dem, så att Moabs armé måste fly. Och Israels armé drog in i landet och slog moabiterna. 25De förstörde städerna och kastade sten på de goda åkrarna tills de fyllde dem. De fyllde också igen brunnarna och fällde alla värdefulla träd. Till slut var det bara Kir-Hareset kvar med sina stenar, men också den staden föll när slungkastarna gick till anfall.
26När kungen i Moab såg att han förlorat slaget, anförde han 700 av sina svärdbeväpnade män i ett försök att slå sig igenom till kungen i Edom, men de misslyckades. 27Då hämtade han sin äldste son, som skulle efterträda honom som kung, och offrade honom som ett brännoffer på muren. Israeliterna drabbades av stor vrede och drog sig tillbaka till sitt eget land.
Elisha förutsäger segern över Moab
1Achavs son Joram blev kung över Israel i Samaria under Joshafats artonde regeringsår över Juda, och han regerade i tolv år. 2Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men inte så som sin far och mor, för han lät åtminstone riva ner den baalspelare som hans far hade rest. 3Men trots det höll han fast vid Nevats sons, Jerobeams, synder som han hade förlett Israels folk till och övergav dem inte.
4Kung Mesha i Moab var fårfarmare. Han hade försett Israel med 100 000 lamm och ull från 100 000 baggar, 5men efter Achavs död gjorde kungen i Moab uppror mot Israel. 6Kung Joram drog då ut från Samaria och mönstrade hela den israelitiska armén. 7Han skickade följande meddelande till Joshafat, kungen i Juda: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du hjälpa mig att strida mot Moab?” ”Ja”, svarade Joshafat. ”Det ska jag, tillsammans med dig, och mitt folk och mina hästar likaså, tillsammans med ditt folk och dina hästar.” 8”Vilken väg ska vi ta?” frågade Joshafat. ”Vi ska gå till anfall från Edoms öken”, svarade Joram.
9Israels och Juda kungar gav sig iväg tillsammans med Edoms kung och gick en omväg, som tog sju dagar i anspråk. Vattnet tog då slut för både soldaterna och djuren.
10”Vad ska vi ta oss till?” utbrast Israels kung. ”Har Herren fört oss tre kungar hit bara för att överlämna oss åt Moab?” 11Men Joshafat frågade: ”Finns det inte någon Herrens profet här, så att vi kan rådfråga Herren?” ”Elisha, Shafats son, är här”, svarade en av Israels kungs officerare. ”Han som hällde vatten över Elias händer3:11 Vilket betyder att han var Elias tjänare..” 12”Han har Herrens ord med sig”, sa Joshafat.
Kungen i Israel, Joshafat och Edoms kung gick alltså för att fråga Elisha till råds.
13Elisha sa till den israelitiske kungen: ”Vad har jag med dig att göra? Gå till din fars profeter och till din mors!”
”Nej”, svarade kung Joram. ”Herren har kallat oss tre kungar hit för att överlämna oss åt Moab!”
14”Så sant härskarornas Herre lever, han som jag tjänar, jag skulle inte bry mig om dig eller ens notera dig, om det inte vore för Juda kung Joshafats skull”, svarade Elisha. 15”Nåväl, skaffa nu hit någon som spelar harpa!”
Och medan harpan spelade kom Herrens hand över Elisha.
16Han sa: ”Så säger Herren: Gräv grop vid grop här i dalen! 17Ni ska inte se någon vind eller något regn, men den här dalen ska fyllas med vatten, så att det finns tillräckligt för er och alla djuren att dricka. 18Det här är bara början, för Herren ska överlämna Moab åt er. 19Ni ska inta varje befäst stad och varje viktig ort. Ni ska hugga ner varje gott träd, fylla igen alla deras brunnar och förstöra åkrarna med sten.”
20Dagen därpå, när det var dags för morgonoffret, kom vatten strömmande från Edom, så att det snart fanns vatten överallt i landet.
21Under tiden fick folket i Moab höra talas om kungarna som kom marscherande mot dem. Då mobiliserade de alla stridsdugliga män, både unga och gamla, och ställde upp utmed gränsen. 22Men tidigt följande morgon när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det för moabiterna ut att vara rött som blod.
23”Det är blod!” ropade de. ”Kungarna har råkat i strid och dödat varandra! Nu går vi dit och tar bytet!”
24Men när de kom fram till Israels läger, rusade Israels soldater ut och anföll dem, så att Moabs armé måste fly. Och Israels armé drog in i landet och slog moabiterna. 25De förstörde städerna och kastade sten på de goda åkrarna tills de fyllde dem. De fyllde också igen brunnarna och fällde alla värdefulla träd. Till slut var det bara Kir-Hareset kvar med sina stenar, men också den staden föll när slungkastarna gick till anfall.
26När kungen i Moab såg att han förlorat slaget, anförde han 700 av sina svärdbeväpnade män i ett försök att slå sig igenom till kungen i Edom, men de misslyckades. 27Då hämtade han sin äldste son, som skulle efterträda honom som kung, och offrade honom som ett brännoffer på muren. Israeliterna drabbades av stor vrede och drog sig tillbaka till sitt eget land.
