Herren kallar den unge Samuel
1Den unge pojken Samuel fortsatte att tjäna Herren hos Eli. Vid den här tiden var budskap från Herren mycket sällsynta. Det var också ovanligt att någon såg en syn.
2Då hände en gång följande när Eli låg på sin plats. Hans ögon hade nu försvagats så att han inte längre kunde se. 3Guds lampa var ännu inte släckt och Samuel låg och sov i Herrens tempel där Guds ark3:3 Guds ark var den guldöverdragna kista där stentavlorna med förbundstexten, tio Guds bud, fanns. fanns.
4Herren kallade då på Samuel. ”Ja”, svarade Samuel, ”här är jag!” 5Sedan sprang han till Eli. ”Här är jag”, sa han. ”Du ropade på mig.” ”Jag ropade inte på dig”, svarade Eli, ”gå tillbaka och lägg dig!” Och Samuel lydde.
6Herren ropade på Samuel en gång till och, som förut, steg Samuel upp och gick till Eli. ”Ja”, svarade han, ”här är jag. Du ropade på mig.” ”Jag har inte ropat på dig, min son”, sa Eli. ”Gå tillbaka och lägg dig!”
7Samuel kände ännu inte Herren och hade aldrig tidigare fått ett budskap från honom. 8När Herren nu för tredje gången ropade på honom, steg Samuel än en gång upp och gick till Eli. ”Ja”, sa han. ”Här är jag! Du ropade på mig.”
Då förstod Eli att det var Herren som hade ropat på pojken, 9och han sa till Samuel: ”Gå och lägg dig igen och om han ropar på dig en gång till, så ska du svara: ’Tala, Herre, din tjänare hör!’ ” Och så gick Samuel tillbaka och lade sig.
10Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och nu svarade Samuel: ”Tala, din tjänare hör!”
11Herren sa då till Samuel: ”Jag ska göra något i Israel som kommer att ringa i öronen på alla som hör det. 12Då ska jag låta allt det hända som jag har varnat Eli och hans familj för, från början till slut. 13Jag har talat om för honom att jag ska döma hela hans familj för alltid på grund av den synd han känt till, att hans söner hädar mig utan att han ingriper. 14Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig kan sonas vare sig genom slaktoffer eller genom några andra offer.”
15Samuel låg sedan kvar ända till morgonen då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Han var rädd att berätta för Eli om synen. 16Men Eli ropade på honom: ”Samuel, min son!” ”Här är jag,” svarade Samuel. 17Sedan frågade Eli: ”Vad sa han till dig? Tala om alltihop! Må Gud straffa dig både nu och i framtiden om du döljer något för mig!” 18Och då berättade Samuel exakt utan att dölja någonting vad Herren hade sagt.
”Han är Herren, låt honom göra vad han vill”, svarade Eli.
19Samuel växte upp och Herren var med honom och lät allt vad han sagt gå i uppfyllelse. 20Hela Israel från Dan till Beer Sheva förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.
21Herren fortsatte sedan att visa sig i Shilo. Där uppenbarade han sig för Samuel genom sitt ord.
Ang Pagpanawag sang Dios kay Samuel
1Sang sadto nga panahon nga nagaalagad si Samuel sa Ginoo, sa idalom sang pag-atipan ni Eli, talagsa na lang nagapakighambal ang Ginoo, kag diutay lang gid ang mga palanan-awon. 2Isa sadto ka gab-i, nagatulog si Eli sa iya kuwarto. Indi na maayo makakita si Eli. 3Si Samuel iya didto nagatulog sa balay3:3 balay: sa Hebreo, templo. sang Ginoo nga sa diin nabutang ang Kahon sang Dios3:3 Kahon sang Dios nga amo ang Kahon sang Kasugtanan.. Kag samtang nagasiga pa ang suga sang Dios, 4gintawag sang Ginoo si Samuel. Nagsabat si Samuel, “Ano, sir?” 5Dayon nagdalagan siya kay Eli kag nagsiling, “Ano, sir, ngaa ginatawag mo ako?” Nagsiling si Eli, “Wala ako nagtawag sa imo. Magbalik ka kag magtulog liwat.” Gani nagbalik siya kag nagtulog.
6Gintawag naman siya liwat sang Ginoo, “Samuel!” Nagbangon si Samuel kag nagkadto kay Eli, kag nagsiling, “Ano sir, ngaa ginatawag mo ako?” Nagsabat si Eli, “Anak, wala ako nagtawag sa imo, magbalik ka kag magtulog liwat.” 7Wala pa gid sadto makilala ni Samuel ang Ginoo, kay wala pa makapakighambal ang Ginoo sa iya.
8Gintawag sang Ginoo si Samuel sa ikatlo nga beses. Nagbangon si Samuel kag nagkadto kay Eli, kag nagsiling, “Ano sir, ngaa ginatawag mo ako?” Dayon nahibaluan ni Eli nga ang Ginoo gali amo ang nagatawag kay Samuel. 9Gani ginsilingan niya si Samuel, “Magbalik ka kag magtulog, kag kon magtawag siya liwat, silinga, ‘Maghambal ka, Ginoo, kay ako nga imo alagad nagapamati.’ ” Gani nagbalik si Samuel kag nagtulog liwat.
10Nagkadto ang Ginoo kay Samuel kag nagtindog. Kag pareho sang iya ginhimo, gintawag niya siya, “Samuel! Samuel!” Dayon nagsiling si Samuel, “Maghambal ka, Ginoo, kay ako nga imo alagad nagapamati.” 11Nagsiling ang Ginoo, “Tandai ini, sa indi madugay may pagahimuon ako sa Israel. Ang tanan nga makabati sini mahadlukan gid. 12Pag-abot sang sina nga tion, himuon ko gid ang tanan nga ginsiling ko kontra sa pamilya ni Eli. 13Kay ginsilingan ko siya nga silutan ko ang iya pamilya hasta san-o tungod ginpabay-an niya ang sala sang iya mga anak nga nagadala sa ila sang pagpakamalaot3:13 nagadala sa ila sang pagpakamalaot: ukon, pagpakamalaot sa Dios. bisan nahibaluan niya ini. 14Gani ginsumpa ko nga ang sala sang pamilya ni Eli indi gid mapatawad hasta san-o sang bisan ano nga halad.”
15Nagtulog si Samuel hasta mag-aga, kag dayon ginbuksan niya ang puwertahan sang balay sang Ginoo. Nahadlok siya magsugid kay Eli parte sa ginpahayag sang Ginoo sa iya. 16Pero gintawag siya ni Eli, “Samuel, anak.” Nagsabat si Samuel, “Ano sir?” 17Nagpamangkot si Eli, “Ano bala ang ginsiling sang Ginoo sa imo? Indi ka maglikom sa akon. Silutan ka sang Dios sing puwerte gid kon indi mo pag-isugid sa akon ang tanan niya nga ginsiling sa imo.” 18Gani ginsugid ni Samuel sa iya ang tanan. Wala gid siya sang may ginlikom. Nagsiling si Eli, “Siya ang Ginoo; himuon niya kon ano ang maayo para sa iya.”
19Samtang nagadako si Samuel padayon siya nga ginatuytuyan sang Ginoo; kag ang tanan nga ginsiling ni Samuel ginbuot sang Ginoo nga matuman. 20Gani ginkilala siya nga isa ka propeta sang Ginoo halin sa Dan hasta sa Beersheba.3:20 halin sa Dan hasta sa Beersheba: buot silingon, sa bug-os nga nasyon sang Israel. 21Padayon nga nagapakita ang Ginoo kay Samuel sa Shilo, kag didto ginapahayag niya ang iya kaugalingon kay Samuel paagi sa pagpakighambal sa iya.
