David och Goljat
Goljat utmanar Israel
1Filistéerna gjorde sin armé klar för strid och samlades i Soko i Juda. De slog läger mellan Soko och Aseka vid Efes Dammim. 2Saul och israeliterna samlade också sina styrkor och lät dem slå läger i Terebintdalen för att strida mot filistéerna. 3Filistéerna och israeliterna befann sig uppe på varsin kulle, det var bara dalen som skilde dem åt.
4Då steg Goljat fram, en filistéisk tvekampskämpe från Gat. Han var över 3 meter lång. 5Han hade en bronshjälm, ett harnesk med bronsfjäll som vägde 60 kilo, 6benskydd av brons och ett spjut av brons som han bar på ryggen. 7Skaftet på hans spjut var tjockt som en vävbom17:7 Kanske ungefär en decimeter. och dess spets av järn vägde sju kilo. Framför honom gick hans sköldbärare. 8Goljat stod och skrek till israeliterna på andra sidan: ”Varför har ni ställt upp er till strid? Jag är ju en filisté och ni är Sauls tjänare. Välj ut en man och skicka honom ner till mig! 9Om han kan döda mig, ska vi bli era slavar! Men om jag dödar honom måste ni bli våra slavar! 10Jag utmanar Israels armé! Har ni någon som vågar strida mot mig?” 11Men när Saul och den israelitiska armén hörde detta, blev de livrädda och tappade helt modet.
12David var son till den nu mycket gamle efratiten Jishaj från Betlehem i Juda som hade åtta söner. 13De tre äldsta hade följt Saul ut i kriget. Den förstfödde sonen var Eliav, den andre Avinadav och den tredje Shamma. 14David var den yngste. De tre äldsta hade följt Saul. 15David däremot återvände ofta till Betlehem från sin tjänst hos Saul för valla sin fars får. 16Under fyrtio dagar steg filistén fram och ställde sig där, både morgon och kväll.
17Men en dag sa Jishaj till David: ”Skynda dig till dina bröder i lägret och ta med dig en säck rostade ax och dessa tio bröd! 18Ta också de här tio ostarna och ge dem till befälhavaren. Se efter hur dina bröder har det och ta med dig något tillbaka som en hälsning från dem! 19De är med Saul och den israelitiska armén i Terebintdalen och kämpar mot filistéerna.”
20Tidigt nästa morgon lämnade David fåren till en annan herde, packade sin utrustning och gav sig i väg, så som Jishaj hade sagt. Han kom fram till lägret precis när den israelitiska armén gjorde sig klar att gå till slagfältet under höga stridsrop, 21och israeliter och filistéer stod snart uppställda mot varandra. 22David lämnade då sin packning i förvar hos den officer som var ansvarig för förråden och skyndade sig till trupperna och hälsade på sina bröder. 23Medan han pratade med dem, steg den filisteiske tvekampskämpen Goljat från Gat fram ur de filistéiska leden och ropade ut sin utmaning och David hörde det. 24När israeliterna såg honom, flydde de alla förskräckta sin väg.
25”Har du sett mannen som kommer fram gång på gång?” frågade soldaterna. ”Han har hånat Israel. Kungen har erbjudit en stor belöning till den som kan döda honom. Han tänker ge honom stora rikedomar, låta honom få gifta sig med en av hans döttrar och låta hela hans familj slippa betala skatt.”
26David frågade då några andra som stod där: ”Vad får den man som dödar den där filistén och gör slut på hans hån mot Israel? Hur kan denne oomskurne filisté få håna den levande Gudens armé?” 27Och han fick åter samma svar om belöningen för den som dödade filistén.
28Men när Davids äldste bror Eliav hörde David tala med männen, blev han arg. ”Vad gör du här egentligen?” sa han. ”Till vem har du lämnat din lilla fårhjord i öknen? Jag vet hur elak och stöddig du är! Du är säkert bara här för att se på striden!”
29”Vad har jag nu gjort?” invände David. ”Jag frågade ju bara!” 30Sedan lämnade han honom och gick till några andra, frågade samma sak och fick samma svar. 31Snart hade också Saul fått reda på vad David sagt och han skickade genast efter honom.
David dödar Goljat
32”Var inte orolig, herre”, sa David till Saul. ”Jag, din tjänare ska gå och strida mot den där filistén!”
33”Det klarar du inte”, svarade Saul. ”Hur skulle du kunna strida mot denne filisté? Du är ju bara en pojke och han har varit en krigare sedan han var ung!”
34Men David stod på sig och sa: ”När jag, din tjänare, vaktade min fars får och det kom fram ett lejon eller en björn som tog ett djur från flocken, 35följde jag efter rovdjuret, slog ner det och ryckte bytet ur dess käftar. Om det vände sig mot mig, grep jag det i pälsen och slog ihjäl det. 36Jag, din tjänare, har dödat både lejon och björn och jag ska göra likadant med den där oomskurne filistén, eftersom han har smädat den levande Gudens armé! 37Herren, som räddat mig från både lejon och björn, ska rädda mig också undan denne filisté!”
”Gå!” sa Saul till honom. ”Herren ska vara med dig!” 38Och så satte han på David sina egna kläder, en bronshjälm och ett harnesk. 39David spände sedan fast svärdet utanpå rustningen och försökte gå eftersom han aldrig prövat detta tidigare.
”Jag kan ju inte röra mig i dessa! Sådant här är jag inte van vid”, sa han och tog av sig rustningen. 40Istället tog han sin stav, plockade fem släta stenar från en bäck och lade dem i sin herdeväska och med sin slunga i handen gick han sedan för att möta filistéen.
41Goljat kom allt närmare och hans sköldbärare gick framför honom. 42Men när Goljat fick syn på David, föraktade han den unge och rödkindade pojken. 43”Tror du att jag är en hund eftersom du kommer mot mig med en käpp?” sa han till David. Sedan förbannade han David i sina gudars namn. 44Och han sa: ”Kom hit, så ska jag ge ditt kött till fåglarna och de vilda djuren!”
45”Du kommer emot mig med svärd och spjut och lans”, sa David till filistén, ”men jag kommer emot dig i härskarornas Herres namn, hans som är Israels armés Gud, den Gud som du har hånat! 46I dag kommer Herren att överlämna dig åt mig och jag ska döda dig och hugga huvudet av dig! Sedan ska jag ge filistéernas döda kroppar till fåglarna och de vilda djuren och hela världen ska veta att det finns en Gud i Israel! 47Alla som är församlade här kommer att förstå att Herren inte räddar genom svärd och spjut. Det är Herren som avgör striden och han kommer att överlämna er åt oss!”
48Medan Goljat närmade sig, sprang David ut för att möta honom. 49Snabbt stack han ner handen i sin herdeväska och tog fram en sten och sköt i väg den med slungan. Stenen träffade filistén i pannan och trängde djupt in och Goljat stupade med ansiktet mot marken. 50David besegrade alltså den filisteiske jätten med bara en slunga och en sten, utan svärd. 51David sprang sedan fram, ställde sig över filistén och drog hans svärd ur skidan. Med det dödade han honom och sedan högg han huvudet av honom.
Israeliterna jagar den filistéiska armén på flykten
När filistéerna såg att deras hjälte hade fallit, vände de om och flydde. 52Samtidigt gav israeliterna upp ett härskri och rusade efter filistéerna och jagade dem ända bort till Gat och Ekrons portar. Kropparna av dödade och sårade filistéer låg utströdda längs hela Shaarajimvägen till Gat och Ekron. 53Därefter återvände den israelitiska armén och plundrade deras läger.
54David tog Goljats huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.
55När Saul såg David gå ut för att strida mot Goljat, hade han frågat sin härförare Avner: ”Vem är den där unge mannens far?” ”Det vet jag verkligen inte, min konung”, svarade Avner. 56”Ta reda på det åt mig!” sa kungen. 57Och när David återvände efter att ha dödat filistén och fortfarande bar på Goljats avhuggna huvud, fick Avner tag i honom och tog honom med sig till Saul.
58”Vems son är du, unge man?” frågade Saul. David svarade: ”Jag är son till din tjänare Jishaj i Betlehem.”
大卫迎战歌利亚
1非利士人在犹大的梭哥招聚军队，准备作战。他们在梭哥和亚西加之间的以弗·大悯扎营。 2扫罗和以色列人也聚集起来在以拉谷安营，摆好阵势准备迎战。 3双方的军队在两边的山上对峙，中间隔着山谷。 4非利士营中有个名叫歌利亚的巨人出来讨战。他来自迦特，身高三米， 5头戴铜盔，身穿重达五十七公斤的铠甲， 6腿上有铜护膝，肩背铜戟。 7戟柄粗如织布机的轴，铁戟头重七公斤。有卫士拿着他的盾牌走在前面。 8他挑战以色列人，说：“你们为什么列阵打仗呢？我是非利士人，你们是扫罗的仆人，你们选一个人下来跟我一比高下。 9如果他打得过我，将我杀了，我们就做你们的奴隶。但如果我战胜他，把他杀了，你们就要做我们的奴隶，服侍我们。 10我今天向以色列军队骂阵，你们找一个人出来跟我比个高下吧！” 11扫罗和所有以色列人听了非利士人的这些话，都吓得惊恐不已。
12大卫是以法他人耶西的儿子。扫罗执政期间，耶西已经年纪老迈，住在犹大的伯利恒，有八个儿子。 13他的三个儿子已经跟随扫罗去打仗了，他们是长子以利押、次子亚比拿达和三子沙玛。 14大卫年纪最小，他的三个哥哥跟随扫罗期间， 15他有时去扫罗的军营，有时回伯利恒为他父亲放羊。 16这非利士人早晚都出来骂阵，长达四十天。
17一天，耶西对大卫说：“你带上十公斤烤麦和十个饼，赶快到军营中送给你的哥哥们。 18再带十块奶饼送给他们的千夫长，看望一下他们，带个信儿回来。 19他们跟随扫罗率领的以色列军在以拉谷跟非利士人打仗。”
20大卫清早起来把羊交给一个牧人看顾，然后照父亲的吩咐带着食物出发了。他来到军营的时候，大军正吶喊着出战。 21以色列人与非利士人摆好阵势，两军对垒。 22大卫把带来的东西交给负责看守的人保管，自己跑到阵中去问候哥哥们。 23他们正在交谈的时候，非利士军中的迦特人歌利亚出来像往常一样向以色列军骂阵，大卫都听见了。 24以色列人一看见歌利亚都竞相奔逃，极其害怕。 25以色列人彼此议论说：“看那个人！他是来向以色列军骂阵的。谁要能杀死他，王必有重赏，还会把女儿嫁给他为妻，并免去他父亲家在以色列应缴的赋税。” 26大卫问站在旁边的人：“如果有人杀了这非利士人，洗掉以色列人的羞辱，他会得到什么呢？这个未受割礼的非利士人是谁？竟敢向永活上帝的军队骂阵！” 27他们就把刚才的话一一告诉大卫。
28大卫的长兄以利押听见他跟人说话，就愤怒地对他说：“你来这里做什么？你把旷野的那几只羊交给谁了？我知道你骄傲自大，心怀恶意，你来只是想看打仗。” 29大卫说：“我做错了什么？我问一下都不行吗？” 30他又去问其他人同样的问题，得到了同样的答复。 31有人听见了大卫的话，就去告诉扫罗，扫罗便派人来召大卫。 32大卫对扫罗说：“大家不要因这个非利士人而丧胆，让仆人去战他。” 33扫罗说：“你不能去，你年纪还小，他却是一个久经沙场的战士。” 34大卫说：“我一直替父亲放羊，有时候狮子或熊会从羊群中叼走羊， 35我会去追打它，把羊从它口中救出来。如果它起来攻击我，我就揪着它的胡子把它打死。 36我曾打死过狮子和熊。这未受割礼的非利士人竟敢向永活上帝的军队骂阵，他的下场也必像狮子和熊一样。 37耶和华曾经从狮子和熊的利爪下拯救我，祂也必从非利士人手中拯救我。”扫罗对大卫说：“去吧，愿耶和华与你同在。” 38扫罗把自己的战袍给大卫穿上，又给他戴上自己的头盔，穿上自己的铠甲。 39大卫把刀挎在战袍上，试着走了几步，却不习惯这种装束，就对扫罗说：“我穿着这些无法作战，因为我不习惯。”他便摘下头盔，卸下铠甲， 40然后拿着杖，在溪里捡了五块光滑的石头放进牧人用的袋子，拿着投石器向歌利亚走去。
41歌利亚也迎着大卫走来，卫士拿着他的盾牌走在前面。 42歌利亚见大卫是个面色红润、相貌英俊的少年，就藐视他。 43他对大卫说：“你拿着棍子来战我，难道我是一条狗吗？”他就凭自己的神明咒诅大卫， 44又说：“你过来，我要把你的肉丢给天上的飞禽和地上的走兽。” 45大卫答道：“你是靠刀枪剑戟来攻击我，我是靠万军之耶和华的名，就是你所蔑视的以色列军队的上帝来迎战你。 46今天，耶和华必把你交在我手中，我必杀死你，砍掉你的头，用非利士军兵的尸体喂天上的飞禽和地上的走兽，使普天下都知道以色列有上帝。 47这里所有的人都必知道耶和华拯救人不靠刀枪，因为祂掌管战争的胜负。祂必把你们交在我们手中。” 48歌利亚迎面走来的时候，大卫就飞快地跑上去应战， 49他从袋里拿出一块石子用投石器猛力抛去，石子击中歌利亚的额头，嵌了进去，他迎面栽倒在地。
50大卫就这样不用刀剑，只用投石器和一块石子战胜了那个非利士人，杀死了他。 51大卫跑到那非利士人身边，从他刀鞘里拔出刀杀了他，并割下他的头颅。非利士人看见自己的英雄死了，纷纷逃跑。 52以色列人和犹大人乘势吶喊，追杀非利士人，直追到迦特和以革伦的城门。通往迦特和以革伦的沙拉音大道上到处是非利士人的尸体。 53以色列军队追杀非利士人回来，又掳掠了他们的营地。 54大卫把那非利士人的头颅带到耶路撒冷，把那人的兵器存放在自己的帐篷中。
55扫罗看见大卫出去迎战歌利亚，就问押尼珥元帅：“押尼珥啊，那少年是谁的儿子？”押尼珥答道：“王啊，我向你发誓，我真的不知道。” 56扫罗王说：“你去查查他是谁的儿子。” 57大卫杀了歌利亚回来，押尼珥就把他带到扫罗那里，他手上还拿着那非利士人的头颅。 58扫罗问他：“年轻人，你是谁的儿子？”大卫答道：“我是你仆人伯利恒人耶西的儿子。”
