1Någon dag senare sa Jonatan, Sauls son till sin väpnare: ”Kom så går vi över till filistéernas förläggning på andra sidan passet!” Men han berättade inte för sin far om sina planer. 2Saul hade slagit läger runt granatäppelträdet i Migron vid gränsen till Giva med sina 600 män. 3Bland dem fanns Achia som bar efoden. Han var barnbarnsbarn till Eli, Herrens präst i Shilo. Hans far var Achituv, I-Kavods bror, och hans farfar hette Pinechas.
Ingen lade märke till att Jonatan hade gett sig av. 4Men för att komma till filistéernas läger måste Jonatan gå genom ett trångt pass mellan två höga klippor som kallades Boses och Sene. 5Den ena klippan reste sig i norr mot Mikmas och den södra mot Geva. 6”Nu går vi över till dessa oomskurna hedningar”, hade Jonatan sagt till sin väpnare. ”Kanske kommer Herren att göra något för oss. Det spelar ju ingen roll för honom om vi är många eller få, för han kan ge seger!”
7”Gör det du tycker är bäst”, svarade hans väpnare. ”Jag stödjer dig helhjärtat, vad du än beslutar.”
8”Bra, låt oss då gå över till männen och göra så att de ser oss”, sa Jonatan. 9”Om de säger till oss: ’Stanna där ni är tills vi kommer till er’, så stannar vi och går inte upp till dem. 10Men om de säger: ’Kom hit upp!’, så gör vi det. Det ska vara tecknet på att Herren överlämnar dem åt oss.”
11När filistéerna såg dem, ropade de: ”Titta! Hebréerna kravlar sig upp ur sina hål!” 12Sedan ropade de ner från sin utpost till Jonatan och hans väpnare: ”Kom hit upp, så ska vi visa er!”
”Kom nu, följ mig”, sa Jonatan till sin väpnare, ”för Herren har överlämnat dem åt israeliterna!” 13Och med hjälp av både händer och fötter tog Jonatan sig uppför klippan med väpnaren strax efter sig. Filistéerna föll för Jonatan och hans väpnare kom efter och gav dem dödsstöten.
14Så dödade de cirka tjugo man på ett område ungefär lika stort som ett halvt plogland14:14 Den exakta innebörden är osäker.. 15Plötsligt utbröt panik i hela filistéernas armé, till och med bland dem som var ute och plundrade i omgivningarna, och samtidigt blev det jordbävning. Denna skräck sände Gud över dem.
16Sauls vaktposter i Giva fick nu se hur hela filistéernas armé upplöstes och soldaterna flydde åt alla håll. 17”Ta reda på vem som saknas bland oss”, befallde Saul. Och när männen mönstrades fann man att Jonatan och hans väpnare var borta.
18”Hämta Guds ark14:18 Enligt Septuaginta: efoden.”, ropade Saul till Achia. Den fanns bland Israels folk på den tiden. 19Men medan Saul talade med prästen, tilltog ropen och tumultet i filistéernas läger allt mer. ”Nej, låt det vara!” sa Saul till prästen. 20Sedan samlade Saul sina män och gick till stridsplatsen och fann att filistéerna höll på att döda varandra. Det rådde fullständig förvirring bland dem.
21De hebréer som tidigare lytt under filistéerna och som dragit ut tillsammans med den filistéiska armén, bytte nu sida: de gick över till israeliterna som var med Saul och Jonatan. 22Slutligen anslöt sig även de som hade gömt sig i bergen, när de nu hörde att filistéerna flydde och deltog i striden och förföljde dem. 23Så räddade Herren Israel den dagen och striden fortsatte bortom Bet Aven.
Saul ger en obetänksam order
24Israeliterna hade stridit mycket och var trötta. Saul hade bundit dem med en ed: ”En förbannelse vilar över den som äter något före kvällen innan jag har tagit full hämnd på mina fiender!” Därför åt ingen något under hela dagen, 25fastän det låg honung på marken i skogen dit folket kom. 26När de kom in i skogen och såg den utflutna honungen, vågade de inte ta för sig och föra något till munnen. Alla fruktade för eden.
27Men Jonatan hade inte hört sin fars ed som han bundit folket med. Han doppade en käpp i honungen och när han hade ätit av den, fick hans ögon ny glans. 28Då berättade någon för honom om hans fars ed, att den var förbannad som åt något den dagen och att resultatet hade blivit att alla var utmattade. 29”Min far drar olycka över landet!” sa Jonatan. ”Ser ni inte vilken glans mina ögon fick när jag åt lite honung? 30Tänk om folket hade fått äta av bytet de tagit från fienden! Hur mycket större skulle inte filistéernas nederlag ha blivit!”
31Den dagen fördrev israeliterna filistéerna från Mikmas ända till Ajalon, men de var helt utmattade. 32De kastade sig över krigsbytet och slaktade får, oxar och kalvar direkt på marken och åt köttet med blodet i. 33Man rapporterade till Saul att folket syndade mot Herren genom att äta kött som hade blodet i sig.14:33 Se 1 Mos 9:4.
”Ni har gjort något mycket ont”, sa Saul. ”Rulla fram en stor sten hit till mig 34och gå ut bland trupperna och se till att de för hit oxar och får, så att de kan slakta dem och låta blodet rinna av dem. Synda inte mot Herren genom att äta kött med blodet i!” När det blev natt kom alla dit med sina oxar och slaktade dem där. 35Och Saul byggde sitt första altare åt Herren.
36Därefter sa Saul: ”Nu förföljer vi filistéerna och plundrar dem hela natten ända tills det ljusnar. Vi låter ingen av dem slippa undan.” ”Det är bra”, sa hans män, ”gör det du tycker är bäst!” Men prästen sa: ”Det är säkrast att vi frågar Gud först.”
37Saul frågade då Gud: ”Ska jag förfölja filistéerna? Överlämnar du dem åt Israel?” Men den dagen gav Herren inget svar.
38Då sammankallade Saul folkets ledare och sa: ”Ta reda på vilken synd som har begåtts i dag. 39Så sant Herren lever, han som räddat Israel, att även om syndaren är min egen son Jonatan, så ska han dö!” Men ingen gav honom något svar. 40Sedan sa Saul till israeliterna: ”Ni ska stå på ena sidan och Jonatan och jag står här.” Och folket svarade: ”Gör vad du finner vara bäst.”
41Saul sa till Herren, Israels Gud: ”Varför har du inte svarat din tjänare i dag? Om skulden ligger hos mig eller min son Jonatan, Herre, Israels Gud, låt då urim komma upp, och om den ligger hos ditt folk Israel, låt då tummim14:41 urim och tummim. Se not till 2:18 komma upp.”14:41 Varför…komma upp. Vulgata och Septuaginta har denna lydelse. Däremot har den masoretiska texten endast: Ge hit tummim! Då utpekades Jonatan och Saul skyldiga, medan folket förklarades oskyldigt. 42Sedan sa Saul: ”Dra nu lott mellan mig och Jonatan!” Och då föll lotten på Jonatan.
43”Tala genast om för mig vad du har gjort!” sa Saul till Jonatan. ”Jag smakade lite honung från änden av min stav”, erkände Jonatan. ”Men nu måste jag alltså dö!” 44”Ja, Jonatan”, sa Saul. ”Du måste dö! Må Gud slå mig med döden om det inte blir så!” 45Men folket protesterade: ”Ska Jonatan dö, han som i dag så storslaget har räddat Israel? Nej, det kommer aldrig på fråga! Så sant Herren lever: inte ett hårstrå på hans huvud ska krökas, för Gud har hjälpt honom att utföra detta i dag!” Och på det sättet räddade Sauls män Jonatans liv, så att han inte behövde dö.
46Efter detta slutade Saul att förfölja filistéerna och de återvände till sitt land.
Saul lyckas militärt
47Sedan Saul blivit Israels kung, stred han mot sina fiender i alla riktningar: mot Moab, Ammon och Edom, mot kungarna i Sova och mot filistéerna och på alla fronter lyckades han bestraffa sina fiender. 48Han utförde stora bragder, besegrade amalekiterna och räddade Israel från dem som tidigare anfallit och plundrat dem.
49Saul hade tre söner, Jonatan, Jishjo14:49 Namnet varierar mellan Ishbaal (2 Sam 2:8,10,12,15), Ish-Boshet (2 Sam 3:8,14,15; 4:5,8a,12), och Eshbaal (1 Krön 8:33; 9:39). och Malki-Shua. Dessutom hade han två döttrar, den äldsta hette Merav och den yngsta Mikal. 50Sauls hustru hette Achinoam och var dotter till Achimaas. Överbefälhavaren för Sauls här hette Avner och var hans kusin, hans farbror Ners son. 51Sauls far Kish och Avners far Ner var bröder och båda var söner till Aviel.
52Israeliterna kämpade häftiga strider mot filistéerna under Sauls livstid och varje gång Saul fick syn på en modig och stridsduglig man, tog han honom i sin tjänst.
约拿单攻打非利士人
1一天，扫罗的儿子约拿单对为他拿兵器的年轻人说：“来吧，我们去非利士的驻军那里。”但他没有告诉父亲。 2那时扫罗正待在基比亚边界米矶仑的石榴树下，跟随他的大约有六百人， 3其中有穿着以弗得的祭司亚希亚，即亚希突的儿子。亚希突是示罗耶和华祭司以利的孙子，非尼哈的儿子，以迦博的哥哥。没有人留意到约拿单出去了。 4约拿单到非利士驻军那里需要经过一个隘口，隘口两边的山峰一个叫播薛，一个叫西尼， 5北面的山峰面对密抹，南面的山峰面对迦巴。
6约拿单对拿兵器的年轻人说：“我们去那些未受割礼之人的军营，也许耶和华会帮助我们。祂使人得胜不在乎人数多少。” 7拿兵器的人答道：“就照你的意思，我会一心追随你。” 8约拿单说：“我们去他们那边，故意让他们发现。 9如果他们说，‘站住，等我们去你们那里！’我们就待在原地，不去他们那里。 10但如果他们说，‘你们来我们这里！’我们就去，因为那表示耶和华已经把他们交在我们手里了。” 11非利士的驻军看见二人走近，就说：“看！希伯来人从洞里爬出来了！” 12驻军对约拿单和拿兵器的人大喊：“上来，我们要教训教训你们。”约拿单就对拿兵器的人说：“跟着我爬上去，耶和华已经把他们交在以色列人手里了。” 13于是，约拿单就爬上去击杀非利士人，拿兵器的人紧随其后。 14他们首次出击，杀了约二十个非利士人，尸首倒在半亩大小的地上。 15营房、田野的所有非利士人，包括驻军和那些突击队都非常恐慌。大地震动，众人恐惧万分。
16扫罗在便雅悯境内基比亚的哨兵看见非利士军队四散奔逃，溃不成军。 17扫罗对跟随他的人说：“你们查一查，看谁离开了军营？”结果发现约拿单和为他拿兵器的人不见了。 18扫罗对亚希亚说：“把上帝的约柜抬来。”那时上帝的约柜在以色列人那里。 19扫罗和祭司说话的时候，非利士人营里越来越混乱。扫罗对祭司说：“停手吧。” 20他和跟随他的人聚集起来，冲入战场，发现非利士人正互相残杀，乱作一团。 21从前加入非利士军队的希伯来人现在也倒戈加入扫罗和约拿单的以色列军队。 22那些躲在以法莲山区的以色列人听说非利士人溃逃，都出来紧紧地追杀他们。 23耶和华在那天使以色列人大获全胜，战事一直蔓延到伯·亚文。
约拿单误违父命
24那一天，以色列人很困乏，因为扫罗叫他们起誓：“谁在黄昏前，就是在向敌人报完仇以前吃任何东西，谁就要受咒诅。”于是，以色列人整天都没有进食。 25众人进入树林，见地上有蜂蜜。 26他们在树林中虽然看见有蜂蜜正在滴落，但没有人敢伸手取蜂蜜吃，因为他们都怕违背誓言。 27约拿单没有听见他父亲叫以色列人起誓，他伸出手中的杖蘸蜂房的蜜吃，立刻精神大振。 28有个士兵告诉约拿单，说：“你父亲曾叫众人郑重起誓，‘今天吃东西的人必受咒诅。’所以大家很疲惫。” 29约拿单说：“我父亲使大家受苦了。你看，我只吃了少许蜂蜜，就精神大振， 30如果大家吃了从敌人那里夺来的食物，我们就会歼灭更多的非利士人。”
31那天，以色列人追杀非利士人，从密抹一直追杀到亚雅仑，众人疲惫不堪。 32他们匆匆把夺来的牛、羊和牛犊在地上宰了，肉还带血就吃了。 33有人告诉扫罗，说：“众人吃了带血的肉，得罪耶和华了。”扫罗说：“你们犯罪了！现在把一块大石头滚到我这里来， 34再去吩咐大家把牛羊都带到这里来宰了吃，不可吃带血的肉得罪耶和华。”当天晚上，众人都把自己的牛羊带到那里宰杀。 35扫罗为耶和华筑了一座祭坛，这是他第一次筑坛。
36他对以色列人说：“让我们连夜追赶非利士人，抢夺他们的财物，直到天亮，把他们全部歼灭。”众人答道：“就照你的意思。”但祭司说：“让我们先来求问上帝吧。” 37于是，扫罗求问上帝，说：“耶和华啊，我们可以去追杀非利士人吗？你会把他们交在以色列人手里吗？”但耶和华那日没有回答他。 38扫罗说：“你们这些百姓的首领到这里来，我们要查出今天究竟谁犯了罪， 39我凭拯救以色列的永活的耶和华起誓，就是我儿子约拿单犯了罪，他也要死！”众人都默不作声。 40扫罗对以色列众人说：“你们站在这边，我和我的儿子约拿单站在那边。”众人答道：“就照你的意思。” 41扫罗向以色列的上帝耶和华祷告说：“请你把实情告诉我吧。”抽签的结果是约拿单和扫罗犯了罪，民众都是无辜的。 42扫罗和约拿单二人再抽签，结果抽出了约拿单。 43扫罗对约拿单说：“告诉我，你做了什么事？”约拿单说：“我只不过用手中的杖蘸了一点蜂蜜吃，就得死吗？” 44扫罗说：“约拿单啊，你必须死。否则，愿上帝重重地惩罚我。” 45但众人对扫罗说：“今天约拿单给以色列人带来这么大的胜利，难道要他死吗？绝对不可以！我们凭永活的耶和华起誓，绝不可动他一根头发，因为他今天的行动有上帝的帮助。”众人就这样救了约拿单的性命。 46扫罗便停止了追击，非利士人也回本地去了。
47扫罗统治以色列后，常常攻打四围的摩押人、亚扪人、以东人、琐巴的诸王和非利士人等仇敌，无往而不胜。 48他奋勇杀敌，打败了亚玛力人，从掠夺者手中救出以色列人。
49他的儿子是约拿单、亦施韦和麦基舒亚，长女叫米拉，次女叫米甲。 50他的妻子名叫亚希暖，是亚希玛斯的女儿。扫罗军队的元帅叫押尼珥，是他叔叔尼珥的儿子。 51扫罗的父亲基士和押尼珥的父亲尼珥都是亚别的儿子。 52扫罗一生常和非利士人激烈交战。他遇见英勇的壮士，都会征募到自己的军队中。
