Kain och Abel
Kain mördar Abel
1Adam låg med sin hustru Eva, och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Kain4:1 Namnet Kain betyder ungefär jag har fått/producerat., för hon sa: ”Med Herrens hjälp har jag fått en människa!” 2Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare. 3En gång kom Kain med en del av sin skörd av frukt som offergåva till Herren. 4Också Abel kom med de feta köttstyckena från sina förstfödda lamm. Herren såg med välbehag på Abel och hans offer, 5men inte på Kain och hans offer. Detta gjorde Kain vred, och han sänkte blicken.
6”Varför är du så vred?” frågade Herren. ”Varför sänker du huvudet? 7Om du gör rätt är du ju accepterad, men om du inte gör rätt, lurar synden vid dörren. Synden åtrår dig, men du ska råda över den!”
8Kain föreslog sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans4:8 Översättningens formulering följer här mer den samaritanska texten, Vulgata, Septuaginta och syriska Peshitta; det rör sig dock bara om en nyansskillnad.. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.
9Herren sa till Kain: ”Var är din bror Abel?” ”Det vet jag inte”, sa Kain. ”Ska jag hålla reda på min bror?”
10Men Herren sa: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11Från och med nu är du förbannad och förvisad från den mark som öppnade sin mun för att ta emot din brors blod ur din hand. 12Den kommer inte längre att ge dig någon skörd. Du ska vara hemlös och fredlös och irra omkring på jorden.”
13Kain svarade Herren: ”Mitt straff är större än jag kan bära,4:13 Eller, enligt Septuaginta: Mitt brott är för stort för att förlåtas, 14för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en rastlös vandrare. Vem som helst som ser mig kan döda mig.” 15Då svarade Herren: ”De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det.” Sedan satte Herren ett märke på Kain, för att ingen som mötte honom skulle döda honom. 16Kain gick sedan bort från Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
Kains ättlingar
17Därefter låg Kain med sin hustru, och hon blev gravid och födde Henok. När Kain sedan byggde en stad, kallade han den Henok efter sin son.
18Henok var Irads far. Irad var Mechujaels far, Mechujael var Metushaels far, Metushael var Lemeks far.
19Lemek gifte sig med två kvinnor – Ada och Silla. 20Ada födde ett barn som hette Javal, och han blev stamfar för alla som bor i tält och lever av boskapsskötsel. 21Hans bror hette Juval, och han var den förste att spela lyra och flöjt. 22Silla födde Tuval Kain. Han var den förste att gjuta redskap av koppar och järn. Tuval Kain hade en syster som hette Naama.
23En dag sa Lemek till sina båda hustrur:
”Ada och Silla, hör på!
Lemeks hustrur, hör mina ord!
Jag har dödat en man för att han sårat mig,
en ung man för att han skadat mig. 4:23 Som tecken på det dåvarande världsläget som nu präglades av våld och på hans egen skrytsamhet, kan versen också tolkas: Jag skulle kunna döda en man för att han sårar mig, en ung man för att han skadar mig.
24Kain ska hämnas sju gånger,
men Lemek sjuttiosju gånger!”
Adams släkttavla genom Set
25Adam låg igen med sin hustru, och hon födde ytterligare en son. Han fick namnet Set4:25 Namnet betyder ungefär skänkt, given., för Eva sa: ”Gud har gett mig en annan son i stället för honom som Kain dödade.” 26Set fick en son som han kallade Enosh. Det var under dennes livstid som människorna började åkalla Herrens namn.
قائن و هابيل
1حوّا از آدم حامله شده، پسری زاييد. آنگاه حوّا گفت: «به كمک خداوند مردی حاصل نمودم.» پس نام او را قائن (يعنی «حاصل شده») گذاشت. 2حوّا بار ديگر حامله شده، پسری زاييد و نام او را هابيل گذاشت.
هابيل به گله‌داری پرداخت و قائن به كشاورزی مشغول شد. 3پس از مدتی، قائن هديه‌ای از حاصلِ زمينِ خود را به حضور خداوند آورد. 4هابيل نيز چند رأس از نخست‌زادگان گلهٔ خود را ذبح كرد و بهترين قسمت گوشت آنها را به خداوند تقديم نمود. خداوند هابيل و هديه‌اش را پذيرفت، 5اما قائن و هديه‌اش را قبول نكرد. پس قائن برآشفت و از شدت خشم سرش را به زير افكند.
6خداوند از قائن پرسيد: «چرا خشمگين شده‌ای و سرت را به زير افكنده‌ای؟ 7اگر درست عمل می‌كردی، آيا مقبول نمی‌شدی؟ اما چون چنين نكردی، گناه در كمين توست و می‌خواهد بر تو مسلط شود؛ ولی تو بر آن چيره شو!»
8روزی قائن از برادرش هابيل خواست كه با او به صحرا برود. هنگامی كه آنها در صحرا بودند، ناگهان قائن به برادرش حمله كرد و او را كشت.
9آنگاه خداوند از قائن پرسيد: «برادرت هابيل كجاست؟»
قائن جواب داد: «از كجا بدانم؟ مگر من نگهبان برادرم هستم؟»
10خداوند فرمود: «اين چه كاری بود كه كردی؟ خون برادرت از زمين نزد من فرياد برمی‌آورد. 11اكنون ملعون هستی و از زمينی كه با خون برادرت آن را رنگين كرده‌ای، طرد خواهی شد. 12از اين پس، هر چه كار كنی، ديگر زمين محصول خود را آنچنان كه بايد، به تو نخواهد داد، و تو در جهان آواره و پريشان خواهی بود.»
13قائن گفت: «مجازات من سنگينتر از آن است كه بتوانم تحمل كنم. 14امروز مرا از اين سرزمين و از حضور خودت می‌رانی و مرا در جهان آواره و پريشان می‌گردانی، پس هر كه مرا ببيند مرا خواهد كُشت.»
15خداوند جواب داد: «چنين نخواهد شد؛ زيرا هر كه تو را بكشد، مجازاتش هفت برابر شديدتر از مجازات تو خواهد بود.» سپس خداوند نشانی بر قائن گذاشت تا اگر كسی با او برخورد كند، او را نكشد. 16آنگاه قائن از حضور خداوند بيرون رفت و در زمين نُود (يعنی «سرگردانی») در سمت شرقی عدن ساكن شد.
17چندی بعد همسر قائن حامله شده، پسری به دنیا آورد و او را خَنوخ ناميدند. در آن موقع قائن سرگرم ساختن شهری بود، پس نام پسرش خنوخ را بر آن شهر گذاشت.
18خنوخ پدر عيراد، عيراد پدر محويائيل، محويائيل پدر متوشائيل و متوشائيل پدر لِمک بود. 19لِمک دو زن به نامهای عاده و ظله گرفت. 20عاده پسری زاييد و اسم او را يابال گذاشتند. او كسی بود كه خيمه‌نشينی و گله‌داری را رواج داد. 21برادرش يوبال اولين موسيقیدان و مخترع چنگ و نی بود. 22ظله، زنِ ديگر لمک هم پسری زاييد كه او را توبل قائن ناميدند. او كسی بود كه كار ساختن آلات آهنی و مسی را شروع كرد. خواهر توبل قائن، نَعمه نام داشت.
23روزی لمک به همسران خود، عاده و ظله، گفت: «ای زنان به من گوش كنيد. جوانی را كه مرا مجروح كرده بود، كُشتم. 24اگر قرار است مجازات كسی كه قائن را بكشد، هفت برابر مجازات قائن باشد، پس مجازات كسی هم كه بخواهد مرا بكشد، هفتاد و هفت برابر خواهد بود.»
25پس از آن، آدم و حوّا صاحب پسر ديگری شدند. حوّا گفت: «خدا به جای هابيل كه به دست برادرش قائن كشته شده بود، پسری ديگر به من عطا كرد.» پس نام او را شيث (يعنی «عطا شده») گذاشت.
26چون شيث بزرگ شد، برايش فرزندی به دنيا آمد كه او را انوش نام نهادند. در زمان انوش بود كه مردم شروع به عبادت خداوند نمودند.
