Berättelsen om Jakob och hans släkt
(37:1—50:26)
1Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land där hans far hade bott.
Josef säljs som slav
2Det här är berättelsen om Jakob och hans släkt. Jakobs son Josef, som nu var sjutton år, vallade fåren med sina bröder. Som ung var han tillsammans med sönerna till sin fars bihustrur Bilha och Silpa. Det onda han hörde om dem, förde han vidare till sin far. 3Israel älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. Han lät göra åt honom en hellång37:3 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Kan möjligen också betyda färggrann. dräkt. 4Hans bröder lade märke till hur deras far älskade Josef mer än sina andra söner, och de hatade honom för det. De kunde inte tala vänligt till honom.
5En natt hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder, hatade de honom ännu mer.
6”Hör här vad jag drömde”, sa han. 7”Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den.” 8”Jaså, du vill bli kung och regera över oss?” sa hans bröder till honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens skull och för vad han sagt.
9Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. ”Hör här, jag har haft en dröm igen”, sa han. ”Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig.” 10Han berättade denna dröm för sin far och för sina bröder. Men fadern tillrättavisade honom: ”Vad är det för en dröm? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?” 11Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob kunde inte glömma vad Josef hade sagt.
12En gång vallade Josefs bröder sin fars hjordar vid Shekem. 13Då sa Israel till Josef: ”Dina bröder är som du vet i Shekem för att låta hjordarna beta där. Jag vill skicka dig till dem.” ”Ja, far”, svarade Josef. 14Israel fortsatte: ”Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.”
Så skickade Israel iväg honom från Hebrondalen. Väl framme i Shekem 15fann en man honom medan han letade på fälten. ”Vem letar du efter?” frågade mannen. 16”Jag letar efter mina bröder och deras hjordar”, svarade Josef. ”Kan du tala om för mig var de är?” 17”Ja”, sa mannen till honom. ”De är inte här längre. Jag hörde dina bröder säga att de tänkte gå till Dotan.” Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.
18När bröderna på avstånd såg att Josef var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.
19”Här kommer drömmaren”, sa de till varandra. 20”Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!”
21När Ruben hörde detta, ville han rädda Josef ur deras händer. ”Nej, vi får inte döda honom”, sa han. 22”Spill inte blod”, fortsatte han. ”Kasta honom i stället i brunnen här i öknen, men rör honom inte.” Ruben tänkte nämligen rädda honom från de andra och låta honom återvända till sin far.
23När Josef kom fram, drog de av honom hans vackra dräkt som han hade på sig 24och tog honom och kastade honom i brunnen som var tom på vatten. 25Sedan satte de sig ned för att äta. Då lade de märke till en karavan ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och myrra37:25 Översättningen av de hebreiska benämningarna på varorna här är osäker; man känner inte till ordens exakta betydelse. som de förde med sig till Egypten.
26Juda sa till de andra: ”Varför skulle vi döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? 27Kom, vi säljer honom till ismaeliterna, så slipper vi bruka våld mot honom. Han är ju trots allt vår bror, av samma kött och blod som vi.” Bröderna höll med om detta. 28När några midjanitiska37:28 Köpmännen benämns både som ismaelitiska och som midjanitiska. Jfr 37:36; 39:1. Kanske fanns båda med i karavanen. köpmän kom förbi, drog de37:28 Om subjektet ”de” är köpmännen eller bröderna framgår inte av den hebreiska texten. upp Josef ur brunnen och sålde honom till ismaeliterna för tjugo silverpengar37:28 Tjugo silverpengar eller siklar verkar ha varit mycket mindre än priset på en slav (jfr 2 Mos 21:32).. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten. 29När Ruben kom tillbaka till brunnen och såg att Josef inte var där, slet han sönder sina kläder.
30Han gick tillbaka till sina bröder och sa: ”Pojken är borta! Vart ska jag nu ta vägen?37:30 Ruben var äldste sonen och hade därför ansvar för de andra.” 31Då tog de Josefs dräkt, dödade en bock och doppade dräkten i blodet. 32Sedan skickade de dräkten till sin far och sa: ”Det här är vad vi hittat. Se efter om den är din sons dräkt.”
33Fadern kände omedelbart igen den och sa: ”Ja, den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har blivit ihjälriven.”
34Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son länge. 35Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas. ”Jag kommer att dö av sorg över min son och gå i dödsriket med honom”, sa han och grät otröstligt över honom.
36Framme i Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livgardet.
Si Jose ug ang Iyang mga Igsoon
1Nagpabilin pagpuyo si Jacob sa Canaan, ang dapit nga gipuy-an usab kaniadto sa iyang amahan. 2Mao kini ang sugilanon bahin sa pamilya ni Jacob:
Sa dihang nagaedad na si Jose ug 17 ka tuig, nagbantay siya sa mga kahayopan uban sa iyang mga igsoon nga mga anak sa mga asawa sa iyang amahan nga sila si Bilha ug si Zilpa. Gisugilon ni Jose sa iyang amahan ang daotang mga buhat sa iyang mga igsoon.
3Mas gipangga ni Jacob37:3 Jacob: sa Hebreo, Israel. si Jose kaysa uban niyang mga anak, tungod kay tigulang na siya sa dihang natawo kini. Busa gihimoan niya si Jose ug nindot ug taas nga bisti.37:3 nindot ug taas nga bisti: Dili klaro ang buot ipasabot niini sa Hebreo nga teksto. 4Apan nakita sa mga igsoon ni Jose nga mas gipangga siya sa ilang amahan kay kanila. Nasuko sila kang Jose ug kanunay nila siyang gisultihan ug masakit nga mga pulong.
5Unya, nagdamgo si Jose. Ug sa dihang gisugilon niya kini sa iyang mga igsoon, misamot ang ilang kasuko kaniya. 6Mao kini ang iyang gisugilon, “Nagdamgo ako 7nga samtang didto kita sa uma ug namugkos sa mga uhay, kalit lang nga mitindog ang akong binugkos ug gialirongan kini ug giyukboan sa inyong mga binugkos.” 8Miingon ang iyang mga igsoon, “Unsa? Maghari ka ba kanamo? Dumalahan mo gayod kami?” Ug misamot ang ilang kasuko kang Jose.
9Nagdamgo pag-usab si Jose ug gisugilon na usab niya kini sa iyang mga igsoon. Miingon siya, “Nagdamgo na usab ako nga nakita ko ang adlaw, ang bulan, ug ang 11 ka bitoon nga miyukbo kanako.” 10Gisugilon usab ni Jose ang iyang damgo sa iyang amahan apan gibadlong siya niini. Matod sa iyang amahan, “Unsay buot mong ipasabot? Nga kami sa imong inahan ug mga igsoon moyukbo kanimo?” 11Nasina ang mga igsoon ni Jose kaniya, apan gihinuktokan sa iyang amahan kining mga butanga.
Gibaligya si Jose sa Iyang mga Igsoon
12Usa niadto ka adlaw, miadto ang mga igsoon ni Jose sa Shekem aron pagbantay sa mga kahayopan sa ilang amahan. 13-14Unya, miingon si Jacob37:13-14 Jacob: sa Hebreo, Israel. kang Jose, “Atua ang imong mga igsoon sa Shekem. Nagpasabsab sila sa mga kahayopan didto. Lakaw ug susiha kon unsa ang kahimtang sa imong mga igsoon ug sa mga hayop. Balik dayon ug sultihi ako.” Mitubag si Jose, “Oo, Tay.”
Busa gikan sa Lugut sa Hebron, miadto si Jose sa Shekem. 15Sa didto na siya nga naglibot-libot sa hawanan, may tawo nga nangutana kaniya kon unsa ang iyang gipangita. 16Mitubag siya, “Nangita ako sa akong mga igsoon. Nasayod ka ba kon asa sila nagpasabsab?” 17Miingon ang tawo, “Wala na sila dinhi. Nadunggan ko nga miingon sila nga moadto sila sa Dotan.” Busa miapas si Jose ug nakita niya sila didto.
18Layo pa si Jose nakita na siya sa iyang mga igsoon. Ug sa wala pa siya makaabot, nagplano na sila sa pagpatay kaniya. 19Miingon sila sa usag usa, “Ania na ang paladamgo. 20Dali, patyon nato siya ug unya ihulog sa usa sa mga bangag nga pundohanan ug tubig. Ingnon lang nato nga gipatay siya sa bangis nga hayop. Tan-awon ta kon matuman pa ba ang iyang mga damgo.” 21Apan pagkadungog ni Reuben sa ilang plano, naningkamot siya nga maluwas si Jose. Miingon siya, “Dili lang nato siya patyon. 22Ihulog lang ninyo siya sa bangag nga pundohanan ug tubig dinhi sa kamingawan, apan ayaw ninyo siya pasipad-i.” Gisulti kadto ni Reuben tungod kay nagplano siya nga luwason si Jose ug ibalik ngadto sa ilang amahan.
23Busa pag-abot ni Jose, gihuboan nila siya niadtong iyang bisti nga taas ug nindot,37:23 bisti nga taas ug nindot: Tan-awa usab ang bersikulo 3. 24ug gihulog sa bangag nga pundohanan ug tubig. Apan walay tubig ang bangag kaniadto.
25Samtang nangaon sila, may nalantawan silang mga negosyanteng Ishmaelinhon nga gikan sa Gilead. Ang mga kamelyo niini may kargang mga lamas, tambal, ug pahumot nga dad-on ngadto sa Ehipto. 26Miingon si Juda sa iyang mga igsoon, “Unsa may atong makuha kon patyon nato ang atong igsoon ug itago ang iyang kamatayon? 27Maayo pa tingali kon ibaligya na lang nato siya nianang mga Ishmaelinhon. Dili na lang nato siya patyon kay igsoon nato siya.” Miuyon kang Juda ang iyang mga igsoon.
28Busa sa dihang miagi ang mga negosyanteng Ishmaelinhon, nga ang ilang tribo Midianhon, gikuha nila si Jose gikan sa bangag nga pundohanan ug tubig ug gibaligya sa kantidad nga 20 ka buok nga salapi. Ug gidala si Jose sa mga Ishmaelinhon didto sa Ehipto.
29Sa pagbalik ni Reuben didto sa bangag wala na didto si Jose, busa gigisi niya ang iyang bisti sa tumang kaguol. 30Unya mibalik siya sa iyang mga igsoon ug miingon, “Wala na didto ang atong manghod. Unsay akong buhaton?”
31Nagpatay sila ug kanding ug gituslob nila sa dugo ang bisti ni Jose. 32Pagkahuman, gidala nila ang bisti ni Jose ngadto sa ilang amahan ug miingon, “Nakita namo kini. Tan-awa kuno palihog kon kang Jose ba kini o dili.” 33Nailhan dayon ni Jacob ang maong bisti. Miingon siya, “Iya kana! Gikaon siyag bangis nga mananap! Sigurado gayod nga gikunis-kunis siya niini.” 34Unya gigisi ni Jacob ang iyang bisti ug nagsul-ob siya ug sako sa pagpakita sa iyang pagsubo. Dugay-dugay siyang nagbangotan sa pagkamatay sa iyang anak. 35Miadto ang tanan niyang mga anak sa paghupay kaniya apan nagpadayon siya sa pagbangotan. Miingon siya, “Pasagdi lang ninyo ako! Mamatay ako nga nagbangotan tungod sa pagkamatay sa akong anak.” Ug mihilak siya tungod kang Jose.
36Unya didto sa Ehipto, gibaligya sa mga Midianhon si Jose kang Potifar nga usa sa mga opisyal sa hari sa Ehipto.37:36 hari sa Ehipto: sa Hebreo, Faraon. Kapitan siya sa mga guwardya sa palasyo.
