Gud lovar Abram en son
1Något senare kom Herrens ord till Abram i en syn:
”Var inte rädd, Abram!
Jag är din sköld och ska ge dig rik belöning.”
2Men Abram svarade: ”Herre, Herre, vad kan du ge mig? Jag går ju bort barnlös. Min tjänare Elieser från Damaskus kommer att ärva mig.”15:2 Den sista satsen i versen är svåröversättlig och grundtextens innebörd osäker. 3Abram sa vidare: ”Du har ju inte gett mig några barn. Då blir det min tjänare som ärver mig.”
4Då kom Herrens ord till honom igen: ”Nej, din tjänare kommer inte att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva dig.” 5Sedan förde Gud ut Abram och sa till honom: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Så talrika ska dina efterkommande15:5 Ordagrant: din säd bli.” 6Och Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.15:6 Ordagrant: och han räknade honom det till rättfärdighet
7Han sa till honom: ”Jag är Herren, som förde dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som egendom.” 8Men Abram svarade: ”Herre, Herre, hur kan jag veta att jag ska få det här?” 9Då sa Herren till honom att hämta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva. 10Abram hämtade djuren och styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte.15:10 Se not till 15:17. 11Och när rovfåglar angrep de slaktade djuren, schasade Abram bort dem.
12När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och ett fruktansvärt, skrämmande mörker kom över honom.
13Då sa Herren till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. 14Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar, och efter det ska de gå därifrån med stora rikedomar. 15Själv kommer du att dö i frid och begravas hos dina fäder vid hög ålder. 16I den fjärde generationen ska dina ättlingar komma tillbaka hit, för amoréerna kommer inte att ha fyllt sina synders mått förrän då.”
17När solen gick ner och det blev mörkt, syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna.15:17 Den flammande facklan är en symbol för Guds närvaro. Det var vanligt på den tiden att två parter som ville ingå förbund vandrade mellan två rader av slaktade djur. Innebörden var: ”Om jag bryter förbundet, ska det gå med mig på samma sätt”.
18Den dagen upprättade Herren detta förbund med Abram: ”Jag ger detta land till dina ättlingar, ända från Egyptens flod till den stora floden Eufrat, 19kenitéernas, kenisséernas, kadmonéernas, 20hettiternas, perisséernas, refaéernas, 21amoréernas, kanaanéernas, girgashéernas och jevuséernas land.”
Ang Kasugtanan sang Dios kag ni Abram
1Pagkatapos sadto, naghambal ang Ginoo kay Abram paagi sa isa ka palanan-awon. Siling niya, “Abram, indi ka magkahadlok tungod kay apinan ko ikaw kag hatagan sang dako nga balos.” 2Pero nagsiling si Abram, “O Ginoong Dios, ano bala ang pulos sang imo balos sa akon kay hasta subong wala man ako sing bata. Ang manunubli ko amo gid lang si Eliezer nga taga-Damascus. 3Tungod kay wala mo ako paghatagi sang bata, si Eliezer nga isa sang akon mga suluguon amo na lang ang magapanubli sang akon mga pagkabutang.” 4Nagsiling ang Ginoo sa iya, “Indi si Eliezer ang magapanubli sang imo mga pagkabutang kundi ang imo gid mismo nga bata.” 5Dayon gindala siya sang Ginoo sa guwa kag ginsilingan, “Tan-awa bala ang mga bituon sa langit; isipa kon maisip mo. Pareho man sina kadamo ang imo mangin kaliwat.” 6Nagtuo si Abram sa Ginoo, kag tungod sang iya pagtuo ginpakamatarong siya.15:6 ginpakamatarong siya: ukon, ginkabig siya nga matarong.
7Nagsiling pa gid siya kay Abram, “Ako ang Ginoo nga nagsugo sa imo sa paghalin sa Ur nga sakop sang mga Kaldeanhon15:7 Kaldeanhon: Mga katawhan nga nagaestar sang una sa bagatnan sang Babilonia. Sang ulihi nangin Kaldeanhon ang tawag sa mga taga-Babilonia. agod ihatag sa imo ini nga duta nga mangin imo.” 8Pero nagsiling si Abram, “O Ginoong Dios, paano ko mahibaluan nga maangkon ko ini?” 9Nagsabat ang Ginoo, “Dal-i ako diri sang isa ka bakiya nga baka, isa ka babayi nga kanding, kag isa ka lalaki nga karnero, nga ang kada isa tatlo ka tuig ang edad. Kag magdala ka man sang isa ka pating kag isa ka tukmo.” 10Gani gindala ini tanan ni Abram sa Ginoo. Dayon ginpamihak ini ni Abram kag ginplastar nga nagaatubangay ang kada pihak. Ang tukmo lang kag ang pating ang wala niya pagpihaka. 11Naghapon sa pinihak nga mga sapat ang mga pispis nga nagapangaon sang patay, pero gintabog sila ni Abram.
12Sang manugsalop na ang adlaw, natulugan sing mahamuok si Abram kag may dako nga kahadlok nga nag-abot sa iya. 13Dayon nagsiling ang Ginoo sa iya, “Sigurado gid nga ang imo mga kaliwat mangin dumuluong sa iban nga nasyon. Mangin ulipon sila didto kag pintasan sa sulod sang 400 ka tuig. 14Pero silutan ko ang nasyon nga magaulipon sa ila. Pagkatapos magahalin ang imo mga kaliwat sa sadto nga nasyon nga may dala nga madamo nga mga manggad. 15Pero kon parte sa imo Abram, palawigon ko ang imo kabuhi kag mapatay ka sa katigulangon nga may kalinong. 16Magaligad anay ang apat ka henerasyon antes makabalik ang imo mga kaliwat diri, tungod kay indi pa tuman ang pagpakasala sang mga Amornon para silutan sila kag pahalinon sa sini nga duta.”
17Sang nakasalop na ang adlaw kag nagdulom na, hinali lang nga may nakita si Abram nga kolon nga nagaaso kag sulo nga nagadabdab, nga nagaagi sa tunga sang mga pinihak nga mga sapat. 18Sa sina gid nga adlaw, naghimo ang Ginoo sang kasugtanan kay Abram. Siling niya, “Ihatag ko sa imo mga kaliwat ini nga duta nga halin sa suba nga dulunan sang Egipto pakadto sa dako nga suba nga amo ang Eufrates. 19Ini nga duta amo subong ang ginaestaran sang mga Kenhanon, Keniznon, Kadmonhon, 20Hithanon, Periznon, Refaimnon, 21Amornon, Canaanhon, Girgashnon, kag mga Jebusnon.”
