Kungar i Israel och Juda
Profetia mot Jerobeam och Israel
1En gudsman hade på Herrens befallning kommit från Juda till Betel, när Jerobeam stod vid altaret för att tända offerelden. 2Han ropade Herrens ord mot altaret: ”O, altare, altare! Så säger Herren: ’I Davids ätt ska en son födas vid namn Josia. Han ska på dig offra de offerhöjdspräster som nu har kommit hit för att tända offereld och människoben ska då brännas på dig.’ ”
3Sedan gav han ett tecken: ”Detta är tecknet på att det är Herren som talat: detta altare ska falla sönder och askan på det ska spillas ut.”
4När kung Jerobeam hörde gudsmannens ord mot altaret i Betel, sträckte han ut sin hand från altaret och gav order om att han skulle gripas. Men när han sträckte ut sin hand mot mannen förtvinade den, så att han inte kunde dra den tillbaka. 5Samtidigt rämnade altaret och askan spilldes ut, precis det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade sagt.
6”Be och vädja till Herren, din Gud, att återställa min hand igen”, sa kungen till gudsmannen. Gudsmannen bad till Herren och kungens hand blev återställd och var nu som förut.
7Då sa kungen till gudsmannen: ”Kom med mig till palatset och ät med mig så ska jag ge dig en gåva!”
8”Inte ens om du gav mig hälften av all din rikedom skulle jag gå med dig”, svarade gudsmannen kungen. ”Inte heller vill jag äta eller dricka vatten på denna plats, 9för Herren har gett mig en bestämd order om att inte äta eller dricka någonting och att jag inte heller ska gå tillbaka samma väg jag kom.”
10Han tog alltså en annan väg och gick inte tillbaka samma väg som han kommit till Betel.
11Men i Betel bodde det en gammal profet och hans söner kom hem och berättade vad gudsmannen hade gjort i Betel den dagen och vad han hade sagt till kungen.
12”Vilken väg tog han?” frågade den gamle profeten. Hans söner visade honom vägen som gudsmannen från Juda hade tagit. 13Då sa han: ”Sadla min åsna!”
Så snart de hade sadlat åsnan, satte han sig på den, 14red efter gudsmannen och hittade honom där han satt under en terebint. ”Är du gudsmannen som kommer från Juda?” frågade han honom. ”Ja, det är jag”, svarade han. 15”Kom med mig hem och ät”, bad den gamle profeten.
16”Nej, jag kan inte vända tillbaka och gå med dig”, svarade gudsmannen. ”Jag kan inte heller äta eller dricka med dig här. 17Herren befallde mig: ’Du ska varken äta eller dricka där. Du ska inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit.’ ”
18”Jag är också profet som du”, sa den gamle mannen. ”En ängel har gett mig ett budskap från Herren: ’För honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka.’ ” Den gamle mannen ljög för honom, 19men gudsmannen följde med honom till hans hus och åt och drack där.
20Medan de satt vid bordet, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka 21och han ropade till gudsmannen från Juda: ”Så säger Herren: ’Du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren, din Gud, gav dig. 22Du har kommit tillbaka hit och ätit och druckit där han hade förbjudit dig att äta och dricka. Din kropp ska därför inte bli begravd i dina fäders grav.’ ”
23När gudsmannen hade avslutat måltiden, sadlade profeten som fört honom tillbaka en åsna åt honom 24och han gav sig iväg igen. Men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans kropp låg där på vägen med åsnan och lejonet stående bredvid. 25De som kom förbi såg kroppen ligga på vägen och lejonet stå bredvid. De gick och berättade detta i staden där den gamle profeten bodde.
26När profeten som hade fört gudsmannen tillbaka från sin färd hörde detta, sa han: ”Det är gudsmannen som var upprorisk mot Herrens befallning. Det är därför som Herren överlämnat honom åt lejonet och låtit lejonet riva ihjäl honom. Det blev som Herren hade talat till honom.”
27Han bad än en gång sönerna att sadla åsnan och det gjorde de.
28Han gav sig iväg och fann hans kropp på vägen. Åsnan och lejonet stod fortfarande kvar där. Lejonet hade inte ätit av kroppen och inte heller rivit åsnan. 29Profeten lyfte upp gudsmannens kropp och lade den på åsnan och tog den med hem till staden för att hålla dödsklagan över mannen och begrava honom.
30Han lade kroppen i sin egen grav och höll dödsklagan: ”Min broder, min broder!”
31Efter begravningen sa han till sina söner att de, när han dog, skulle begrava honom där profeten låg och han tillade: ”Lägg mina ben bredvid hans ben! 32För det ord han på Herrens befallning ropade ut mot altaret i Betel och mot alla tempel på offerhöjderna i alla Samariens städer ska verkligen gå i uppfyllelse.”
33Trots detta vände inte Jerobeam om från sin ogudaktiga väg. Han utsåg ännu fler män bland folket till präster, ja, vem som ville kunde få bli vigd till präst vid offerplatserna. 34Detta var Jerobeams ätts synd som resulterade i att den förintades och utrotades från jorden.
13
ユダから来た神の預言者
1ヤロブアムが香をたこうと祭壇に近づいた時、一人の神の預言者がユダからやって来ました。 2その預言者は主の命令に従って、声を張り上げて叫びました。「祭壇よ、主のことばを聞け。ダビデの家に、やがてヨシヤという子が生まれる。彼は、ここに香をたきに来る祭司たちをおまえの上に載せ、いけにえとしてささげる。人々の骨がおまえの上で焼かれる。」
3預言者は、それが主のことばだという証拠に、「祭壇は裂け、灰が地にこぼれ落ちる」と言いました。 4王は真っ赤になって怒り、護衛兵に、「この男を捕まえろ！」と大声で命じ、こぶしを振り上げました。そのとたん、王の手は麻痺して動かなくなり、 5同時に祭壇に大きな裂け目ができ、灰がこぼれ出ました。確かに主のことばどおりになったのです。 6王は預言者に、「どうか、おまえの神、主にお願いして、私の手を元どおりにしてくれ」と哀願しました。預言者が祈ると、王の手は元どおりになりました。 7すると、王は預言者に、「宮殿に来て、しばらく休んではどうか。食事を用意しよう。手を治してもらった礼もしたい」と言いました。 8預言者は答えました。「たとえ宮殿の半分を下さると言われましても、まいりません。また、ここではパンも水も頂きません。 9主が、『何も食べてはならない。水を飲んでもならない。また、もと来た道を通ってユダに帰ってはならない』と、きびしく言われたからです。」
10それで彼は、ベテルに来た時とは別の道を通って帰って行きました。
11ところで、ベテルに一人の老預言者が住んでいました。彼の息子たちが家に来て、ユダの預言者のしたこと、ヤロブアム王に語ったことを父に話しました。 12老預言者は、「その方はどの道を通って帰ったのか」と尋ね、道を聞きました。 13それから、「さあ、早くろばに鞍をつけてくれ」と言い、息子たちが言われたとおりにすると、 14彼はろばに乗って例の預言者のあとを追い、ついに、その人が樫の木の下に座っているのを見つけました。
「もしや、あなたはユダからおいでの預言者ではありませんか？」
「はい、そうですが。」
15「どうか、私の家においでください。いっしょに食事でもなさいませんか。」
16-17「せっかくですが、お断りします。ベテルで食べたり飲んだりすることは、いっさい禁じられています。主に、そうしてはならない、ときびしく言い渡されているのです。また、もと来た道を通って帰ってはならない、とも命じられています。」
18「実は、私もあなたと同じ預言者です。御使いが主のお告げを知らせてくれたのです。あなたを家にお連れし、食事と水を差し上げるようにとのことでした。」
こうして、彼はその人をだましました。 19預言者は彼の家に行き、そこで食事をし、水を飲んだのです。
20二人が食卓についていた時、突然、老預言者に主のことばが臨み、 21-22彼はユダの預言者に大声で言いました。「主は言われる！ あなたは命令に背いて、ここへ引き返し、パンを食べ、水を飲んだ。あなたの死体は先祖の墓には葬られない。」
23食事がすむと、老預言者はその預言者のろばに鞍をつけたので、 24-25預言者は再び出発しました。しかしその帰途、一頭のライオンに遭遇し、かみ殺されたのです。死体は路上に転がったままで、そばにはろばとライオンが立っていました。そこを通りかかった人々は、そのことをベテルの町に行って話しました。
26話を聞いた老預言者は、「それは主の命令に背いた預言者だ。ライオンに殺され、主の警告どおりになったのだ」と言いました。 27それから、息子たちに、自分のろばに鞍をつけさせました。
28行ってみると路上には預言者の死体が転がっており、まだ、そばにライオンが立っていました。不思議なことに、ライオンは死体を食べもせず、ろばを襲ってもいませんでした。 29そこで老預言者は、死体をろばに載せて自分の町に運び、懇ろに葬りました。 30彼は遺体を自分の墓に納め、みんなでその人のために「ああ、わが兄弟！」と言って悼みました。 31そののち、彼は息子たちに言い残しました。「私が死んだら、あの預言者のそばに埋めてくれ。 32主があの人に、ベテルの祭壇に向かって叫ばせたのだ。あの人がサマリヤの町の礼拝所に向かってのろったことばは、必ずそのとおりになる。」
33しかし、預言者の警告にもかかわらず、ヤロブアム王は悪の道から離れませんでした。それどころか、礼拝所に祭られた偶像にいけにえをささげるため、これまで以上に大ぜいの祭司を一般市民から募集したのです。そのため、だれでも祭司になることができました。 34これは大きな罪だったので、やがてヤロブアムの王国は滅び、その一族は根絶やしにされることになりました。
