New Living Translation

2 Kings 12

Joash Repairs the Temple

1[a]Joash[b] began to rule over Judah in the seventh year of King Jehu’s reign in Israel. He reigned in Jerusalem forty years. His mother was Zibiah from Beersheba. All his life Joash did what was pleasing in the Lord’s sight because Jehoiada the priest instructed him. Yet even so, he did not destroy the pagan shrines, and the people still offered sacrifices and burned incense there.

One day King Joash said to the priests, “Collect all the money brought as a sacred offering to the Lord’s Temple, whether it is a regular assessment, a payment of vows, or a voluntary gift. Let the priests take some of that money to pay for whatever repairs are needed at the Temple.”

But by the twenty-third year of Joash’s reign, the priests still had not repaired the Temple. So King Joash called for Jehoiada and the other priests and asked them, “Why haven’t you repaired the Temple? Don’t use any more money for your own needs. From now on, it must all be spent on Temple repairs.” So the priests agreed not to accept any more money from the people, and they also agreed to let others take responsibility for repairing the Temple.

Then Jehoiada the priest bored a hole in the lid of a large chest and set it on the right-hand side of the altar at the entrance of the Temple of the Lord. The priests guarding the entrance put all of the people’s contributions into the chest. 10 Whenever the chest became full, the court secretary and the high priest counted the money that had been brought to the Lord’s Temple and put it into bags. 11 Then they gave the money to the construction supervisors, who used it to pay the people working on the Lord’s Temple—the carpenters, the builders, 12 the masons, and the stonecutters. They also used the money to buy the timber and the finished stone needed for repairing the Lord’s Temple, and they paid any other expenses related to the Temple’s restoration.

13 The money brought to the Temple was not used for making silver bowls, lamp snuffers, basins, trumpets, or other articles of gold or silver for the Temple of the Lord. 14 It was paid to the workmen, who used it for the Temple repairs. 15 No accounting of this money was required from the construction supervisors, because they were honest and trustworthy men. 16 However, the money that was contributed for guilt offerings and sin offerings was not brought into the Lord’s Temple. It was given to the priests for their own use.

The End of Joash’s Reign

17 About this time King Hazael of Aram went to war against Gath and captured it. Then he turned to attack Jerusalem. 18 King Joash collected all the sacred objects that Jehoshaphat, Jehoram, and Ahaziah, the previous kings of Judah, had dedicated, along with what he himself had dedicated. He sent them all to Hazael, along with all the gold in the treasuries of the Lord’s Temple and the royal palace. So Hazael called off his attack on Jerusalem.

19 The rest of the events in Joash’s reign and everything he did are recorded in The Book of the History of the Kings of Judah.

20 Joash’s officers plotted against him and assassinated him at Beth-millo on the road to Silla. 21 The assassins were Jozacar[c] son of Shimeath and Jehozabad son of Shomer—both trusted advisers. Joash was buried with his ancestors in the City of David. Then his son Amaziah became the next king.

Notas al pie

  1. 12:1a Verses 12:1-21 are numbered 12:2-22 in Hebrew text.
  2. 12:1b Hebrew Jehoash, a variant spelling of Joash; also in 12:2, 4, 6, 7, 18.
  3. 12:21 As in Greek and Syriac versions; Hebrew reads Jozabad.

Nya Levande Bibeln

2 Kungaboken 12

1Det var sju år efter det att Jehu hade blivit kung i Israel. Joas regerade i Jerusalem i fyrtio år. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.

Under alla de år Joas hade prästen Jojada vid sin sida gjorde han det som var rätt i Herrens ögon.

Men ändå förstörde han inte offeraltarena på höjderna, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där.

4-5 Templet behöver repareras, sa Joas en dag till prästerna. Ta allt det som offras till Herrens tempel, skatten från folkräkningen och alla frivilliga gåvor och använd alltsammans till att rusta upp templet.

Men tjugotre år efter hans tillträde som regent hade templet ännu inte reparerats.

Joas kallade då till sig Jojada och de andra prästerna. Varför har ni inte gjort någonting åt templet? frågade han dem. Nu får ni inte längre använda något av templets inkomster för era egna behov, utan från och med nu ska ni ge allt till dem som reparerar templet.

Prästerna samtyckte och lovade att inte samla in pengar för egna behov, och att de inte själva skulle befatta sig med reparationsarbetet.

Jojada borrade ett hål i locket på en stor kista och ställde den på högra sidan av altaret vid tempelingången, och dörrvakterna stoppade folkets alla gåvor i den.

10 När kistan blev full räknade kungens sekreterare och översteprästen pengarna och lade dem i säckar.

11-12 Dessa gavs till uppsyningsmännen som betalade snickare, stenhuggare och murare, och bekostade inköpen av timmer och sten och allt annat material som behövdes för att reparera Herrens tempel.

13-14 Pengarna användes inte för att köpa silverfat, ljussaxar, skålar, trumpeter eller andra guldföremål, utan bara till reparationen.

15 Uppsyningsmännen behövde inte redovisa sina utbetalningar, för de var ärliga och pålitliga män.

16 Men det som gavs som skuld och syndoffer fick prästerna behålla för eget bruk. Detta lades alltså inte i kistan.

17 Vid den här tiden började kung Hasael i Aram krig mot Gat och intog det, och sedan vände han sig mot Jerusalem.

18 Kung Joas tog då alla heliga föremål som hans förfäder och företrädare på tronen i Juda, Josafat, Joram och Ahasja, hade helgat åt Herren, och sände detta till Hasael tillsammans med det som han själv hade gett och allt guld i slottets och templets skattkammare. Då drog Hasael sig tillbaka från Jerusalem.

19 Resten av Joas historia finns upptecknad i Juda kungars krönika.

20 Men hans officerare sammansvor sig mot honom och mördade honom i hans kungliga residens i Millo, som ligger på vägen till Silla.

21 Det var Josakar, Simeats son, och Josabar, Somers son, som mördade honom. Han begravdes på den kungliga begravningsplatsen i Jerusalem, och hans son Amasja blev kung efter honom.