New International Version - UK

Obadiah

Obadiah’s vision

The vision of Obadiah.

This is what the Sovereign Lord says about Edom –

We have heard a message from the Lord:
    an envoy was sent to the nations to say,
‘Rise, let us go against her for battle’–

‘See, I will make you small among the nations;
    you will be utterly despised.
The pride of your heart has deceived you,
    you who live in the clefts of the rocks[a]
    and make your home on the heights,
you who say to yourself,
    “Who can bring me down to the ground?”
Though you soar like the eagle
    and make your nest among the stars,
    from there I will bring you down,’
declares the Lord.
‘If thieves came to you,
    if robbers in the night –
oh, what a disaster awaits you –
    would they not steal only as much as they wanted?
If grape pickers came to you,
    would they not leave a few grapes?
But how Esau will be ransacked,
    his hidden treasures pillaged!
All your allies will force you to the border;
    your friends will deceive and overpower you;
those who eat your bread will set a trap for you,[b]
    but you will not detect it.

‘In that day,’ declares the Lord,
    ‘will I not destroy the wise men of Edom,
    those of understanding in the mountains of Esau?
Your warriors, Teman, will be terrified,
    and everyone in Esau’s mountains
    will be cut down in the slaughter.
10 Because of the violence against your brother Jacob,
    you will be covered with shame;
    you will be destroyed for ever.
11 On the day you stood aloof
    while strangers carried off his wealth
and foreigners entered his gates
    and cast lots for Jerusalem,
    you were like one of them.
12 You should not gloat over your brother
    in the day of his misfortune,
nor rejoice over the people of Judah
    in the day of their destruction,
nor boast so much
    in the day of their trouble.
13 You should not march through the gates of my people
    in the day of their disaster,
nor gloat over them in their calamity
    in the day of their disaster,
nor seize their wealth
    in the day of their disaster.
14 You should not wait at the crossroads
    to cut down their fugitives,
nor hand over their survivors
    in the day of their trouble.

15 ‘The day of the Lord is near
    for all nations.
As you have done, it will be done to you;
    your deeds will return upon your own head.
16 Just as you drank on my holy hill,
    so all the nations will drink continually;
they will drink and drink
    and be as if they had never been.
17 But on Mount Zion will be deliverance;
    it will be holy,
    and Jacob will possess his inheritance.
18 Jacob will be a fire
    and Joseph a flame;
Esau will be stubble,
    and they will set him on fire and destroy him.
There will be no survivors
    from Esau.’
The Lord has spoken.

19 People from the Negev will occupy
    the mountains of Esau,
and people from the foothills will possess
    the land of the Philistines.
They will occupy the fields of Ephraim and Samaria,
    and Benjamin will possess Gilead.
20 This company of Israelite exiles who are in Canaan
    will possess the land as far as Zarephath;
the exiles from Jerusalem who are in Sepharad
    will possess the towns of the Negev.
21 Deliverers will go up on[c] Mount Zion
    to govern the mountains of Esau.
    And the kingdom will be the Lord’s.

Notas al pie

  1. Obadiah 1:3 Or of Sela
  2. Obadiah 1:7 The meaning of the Hebrew for this clause is uncertain.
  3. Obadiah 1:21 Or from

Swedish Contemporary Bible

Obadiah 1

Edoms dom

1Obadjas syn.

Så säger Herren, Herren, om Edom;

vi har hört ett budskap från Herren.

En budbärare har sänts till folken:

”Kom, låt oss stå upp

och strida mot det!”

2Jag ska göra dig litet bland folken

och mycket föraktat.

3Du har lurats av ditt övermod,

du som bor bland bergsklyftorna,

håller till högt däruppe

och säger för dig själv:

”Vem kan störta mig ner till jorden?”

4Även om du bygger ditt näste högt som örnen

och gör dig ett rede bland stjärnorna,

ska jag störta ner dig därifrån, säger Herren.

5Om tjuvar kommer till dig

eller rövare om natten

– ack, då förgås du ju! –

stjäl de väl bara tills de fått nog?

Om druvplockarna kommer till dig,

lämnar de väl en efterskörd?

6Hur noga ska inte Esau genomsökas

och hans gömda skatter letas fram!

7Alla dina allierade fördriver dig till gränsen.

Dina fredliga vänner bedrar dig

och tar makten över dig.

De som äter ditt bröd

gillrar snaror för dig,

och inget förstånd infinner sig där.

8”På den dagen, säger Herren,

ska jag förgöra de visa i Edom,

allt förstånd på Esaus berg.

9Dina hjältar, Teman, blir skräckslagna,

och alla på Esaus berg utplånas i slakten.

10För våld mot din bror Jakob

ska du höljas med skam

och utplånas för evigt.

11Den dagen du stod på avstånd,

den dagen främlingar drog bort med hans rikedomar

och utlänningar tågade in genom hans portar

och kastade lott om Jerusalem,

då var du också som en av dem.

12Se inte ner på din broder

på hans olycksdag.

Gläd dig inte över Judas folk

på deras undergångsdag,

och gapa inte så stort

på deras nöds dag.

13Tåga inte in genom mitt folks port

på deras förödelses dag.

Se inte ner, även du, på hans olycka

på hans tragiska dag,

och lägg inte beslag på hans rikedomar

på denna hans tragiska dag.

14Stå inte vid vägskälet

för att hugga ner dem som flyr därifrån.

Utlämna inte hans överlevande

på denna nödens dag.

Herrens dag

15Herrens dag är nära

för alla folk.

Så som du har gjort,

så ska man göra mot dig.

Dina gärningar kommer

att slå tillbaka mot dig.

Israels återupprättelse

16Så som ni har druckit på mitt heliga berg,

så ska folken ständigt få dricka.

De ska dricka och dricka

och bli som om de aldrig funnits.

17Men på Sions berg ska det finnas räddning,

det ska vara heligt

och där ska Jakobs ätt få äga sina arvedelar.

18Jakobs ätt ska bli en eld

och Josefs ätt en låga,

men Esaus ätt ska bli halm

som de ska antända och förtära.

Ingen av Esaus ätt kommer att överleva,

för Herren har talat.”

19De från Negev ska ockupera Esaus berg.

De som bor i Låglandet ska ockupera filistéernas land.

De ska inta Efraims och Samariens områden,

och Benjamin ska inta Gilead.

20De som blivit bortförda från Israels här[a] och är i Kanaan,

ända till Sarefat,

och de bortförda från Jerusalem,

de i Sefarad, ska inta städerna i Negev.

21Befriare[b] ska dra upp på Sions berg

och regera över Esaus berg.

Och kungariket ska vara Herrens.

Notas al pie

  1. 1:20 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 1:21 Enligt Septuaginta: De räddade på Sions berg ska dra upp…